2166 Handahl
Utseende
2166 Handahl | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Grigorij N. Neujmin |
Upptäcktsplats | Simeiz-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 13 augusti 1936 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2166) Handahl |
Alternativnamn | 1936 QB, 1929 TR, 1943 MD, 1972 RL, 1979 MJ[1] |
Uppkallad efter | Violet Handahl Green[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,858 AU |
Perihelium | 1,836 AU |
Halv storaxel | 2,347 AU |
Excentricitet | 0,2177718 |
Siderisk omloppstid | 3,59 år |
Medelomloppshastighet | 19,44 km/s |
Medelanomali | 293,3° |
Inklination | 5,137° |
Longitud för uppstigande nod | 163,8° |
Periheliumargument | 136,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 4,3 km |
Synodisk rotationsperiod | 7,2 h |
Albedo | 0,716 |
Absolut magnitud (H) | 13,02[3] |
2166 Handahl eller 1936 QB[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 13 augusti 1936 av den ryske astronomen Grigorij N. Neujmin vid Simeizobservatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter Violet Handahl Green.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2166 Handahl” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2166. Läst 6 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2166) Handahl. Springer Berlin Heidelberg. sid. 176. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2167. Läst 6 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|