Ätlig groda

	Ätlig groda; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Groddjur; Amphibia
Ordning	Stjärtlösa groddjur; Anura
Familj	Äkta grodor; Ranidae
Släkte	Pelophylax
Art	Ätlig groda; P. kl. esculentus
Vetenskapligt namn
	§ Pelophylax kl. esculentus
Auktor	(Linné, 1758)
Synonymer
	Rana esculenta; Rana kl. esculenta; Rana lessonae x ridibunda; Pelophylax esculentus;
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Ätlig groda (Pelophylax kl. esculentus)^[2]^[3] är en delvis fertil hybrid mellan gölgroda och sjögroda som förekommer i Europa.

Taxonomi

Ätlig groda är inte en art, utan en delvis fertil hybrid, en så kallad klepton eller synklepton (kl.), mellan gölgroda (Pelophylax lessonae) och sjögroda (Pelophylax ridibundus). Stamarterna fördes tidigare till släktet Rana men placeras nu i släktet Pelophylax varför även ätlig groda förs till detta släkte.^[1] I naturen parar sig honor av ätlig groda oftast med hanar från någon av stamarterna, varför hanar av ätlig groda sällan lämnar avkomma genom detta sexuella urval.^{[källa behövs]} Tillväxten hos ätlig groda är något snabbare än hos stamarterna.

Exempel av korsningar mellan gölgroda (*Pelophylax lessonae*) och sjögroda (*Pelophylax ridibundus*) och deras hybrider - ätlig groda (P. kl. *esculentus*). Den första hybridformen representerar den första hybridgenerationen, den andra är den mest spridda hybridformen.^[4]^[5]

Det finns bestånd, exempelvis det svenska, som lever utan kontakt med stamarterna. Dessa bestånd består av diploida hybrider (LR) tillsammans med tripoida hybrider (LLR eller LRR) som förser avkomman med L- eller R-genom.^[4]^[6]

Utseende

Hanarna blir 5–9 cm långa och honorna 6–11 cm, vilket betyder att det är en relativt storvuxen groda. Den är vanligtvis olivgrön med svarta fläckar men färgen kan variera.^[7] och lever främst i våtmarksområden, sjöar och långsamrinnande vattendrag. Den kan även förekomma i konstgjorda vattensamlingar som dammar och bevattningskanaler.^[1]

Utbredning

Ätlig groda finns i stora delar av Europa med undantag för de allra sydligaste delarna, och följer i stort stamarternas utbredning. Den saknas dock i stora delar av Balkan, i större delen av Italien, med undantag av Podalen, samt i Skandinavien utom delar av Danmark och södra Sverige. Österut förekommer den fram till Ryssland. Den har introducerats till Spanien och Storbritannien.^[1]

Förekomst i Skandinavien

I Danmark förekommer ätlig groda sällsynt och lokalt på Jylland, likaledes sällsynt på Fyn men mera vanlig på öarna söder därom, mera glest på Själland samt ett antal mindre öar, av vilka Bornholm är den största.^[7]

Det är osäkert om det svenska beståndet av ätlig groda utgör en reliktpopulation eller om det är introducerat. Från att ha varit okänd i Sverige upptäcktes den av Anders Retzius i Gusums bruk i Östergötland på 1820-talet och några år därefter av baron M von Düben i trakterna av Börringesjön i Skåne. Under de följande åren påträffades den på fler håll i sydvästra Skåne.^[8]

I Sverige har den ätliga grodan sitt starkaste fäste i sydvästra Skåne. I övrigt förekommer den endast i isolerade populationer i Östergötland och, efter inplantering, på Öland.^[när?] Så sent som på 1990-talet förekom även små populationer på Österlen, vid Flohult i Småland och vid Fyrisån söder om Uppsala, men dessa är troligen utdöda. I sydvästra Skåne ökar den dock.^[7] Alla groddjur är dock fridlysta i Sverige.

Ekologi

Ätlig groda lever av leddjur, sniglar, maskar, grodor och grodyngel, ödlor och i mindre utsträckning fågelungar och möss. Kannibalism förekommer.^[9]

Namn

Dess svenska trivialnamn har den fått utifrån det delvis felaktiga antagandet att det är just den grodan vars bakben äts, framför allt i Frankrike, i form av maträtten grodlår. I själva verket är alla Rana-arter ätliga och bidrar till maträtten.^{[källa behövs]}

Referenser

^ [a b c d] Sergius Kuzmin, Trevor Beebee, Franco Andreone, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Vladimir Ishchenko, Natalia Ananjeva, Nikolai Orlov, Boris Tuniyev, Maria Ogielska, Claude Miaud, Jon Loman, Dan Cogalniceanu, Tibor Kovács 2008 Pelophylax esculentus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.
^ Frost, Darrel R. (2006). ”Amphibian Species of the World: an Online Reference. Version 4”. American Museum of Natural History, New York, USA. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071024033938/http://research.amnh.org/herpetology/amphibia/index.php.. Läst 17 augusti 2006.
^ Frost, Grant, Faivovich, Bain, Haas, Haddad, de Sá, Channing, Wilkinson, Donnellan, Raxworthy, Campbell, Blotto, Moler, Drewes, Nussbaum, Lynch, Green, and Wheeler 2006. The amphibian tree of life. Bulletin of the American Museum of Natural History. Number 297. New York. Issued March 15, 2006.
^ [a b] Holsbeek, G.; Jooris, R. (2010). ”Potential impact of genome exclusion by alien species in the hybridogenetic water frogs (Pelophylax esculentus complex)”. Biol Invasions (Springer Netherlands) 12: sid. 1–13. doi:10.1007/s10530-009-9427-2. ISSN 1387-3547. http://www.herpetologynotes.seh-herpetology.org/Volume6_PDFs/Mori_HerpetologyNotes_volume6_pages515-517.pdf. Läst 21 juni 2015. Arkiverad 13 juli 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190713213522/http://www.herpetologynotes.seh-herpetology.org/Volume6_PDFs/Mori_HerpetologyNotes_volume6_pages515-517.pdf. Läst 9 december 2015.
^ Vorburger, Christoph; Reyer, Heinz-Ulrich (2003). ”A genetic mechanism of species replacement in European waterfrogs?”. Conservation Genetics (Kluwer Academic Publishers) 4: sid. 141–155. doi:10.1023/A:1023346824722. ISSN 1566-0621. http://www.zool.uzh.ch/static/research/oekologie/literatur/pdf05_01/Vorburger2003CG_4.pdf. Läst 21 juni 2015. Arkiverad 18 januari 2020 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200118011911/http://www.zool.uzh.ch/static/research/oekologie/literatur/pdf05_01/Vorburger2003CG_4.pdf. Läst 9 december 2015.
^ Christiansen D. G. (2009). ”Gamete types, sex determination and stable equilibria of all-hybrid populations of diploid and triploid edible frogs (Pelophylax esculentus) Rana esculenta as deduced from mtDNA analyses.”. BMC Evolutionary Biology 9 (135). doi:10.1186/1471-2148-9-135. http://www.biomedcentral.com/1471-2148/9/135. Läst 25 juli 2012.
^ [a b c] Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 231 ISBN 87-12-02982-3
^ Sven Nilsson, Skandinavisk fauna, vol.3., Amfibierna s:108-109
^ Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 246 ISBN 87-12-02982-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ätlig groda.
Bilder & media

[IUCN-1] [a b c d] Sergius Kuzmin, Trevor Beebee, Franco Andreone, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Vladimir Ishchenko, Natalia Ananjeva, Nikolai Orlov, Boris Tuniyev, Maria Ogielska, Claude Miaud, Jon Loman, Dan Cogalniceanu, Tibor Kovács 2008 Pelophylax esculentus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.

[Frost2006-2] Frost, Darrel R. (2006). ”Amphibian Species of the World: an Online Reference. Version 4”. American Museum of Natural History, New York, USA. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071024033938/http://research.amnh.org/herpetology/amphibia/index.php.. Läst 17 augusti 2006.

[Frost-etal2006-3] Frost, Grant, Faivovich, Bain, Haas, Haddad, de Sá, Channing, Wilkinson, Donnellan, Raxworthy, Campbell, Blotto, Moler, Drewes, Nussbaum, Lynch, Green, and Wheeler 2006. The amphibian tree of life. Bulletin of the American Museum of Natural History. Number 297. New York. Issued March 15, 2006.

[Holsbeek10-4] [a b] Holsbeek, G.; Jooris, R. (2010). ”Potential impact of genome exclusion by alien species in the hybridogenetic water frogs (Pelophylax esculentus complex)”. Biol Invasions (Springer Netherlands) 12: sid. 1–13. doi:10.1007/s10530-009-9427-2. ISSN 1387-3547. http://www.herpetologynotes.seh-herpetology.org/Volume6_PDFs/Mori_HerpetologyNotes_volume6_pages515-517.pdf. Läst 21 juni 2015. Arkiverad 13 juli 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190713213522/http://www.herpetologynotes.seh-herpetology.org/Volume6_PDFs/Mori_HerpetologyNotes_volume6_pages515-517.pdf. Läst 9 december 2015.

[Vorburger03-5] Vorburger, Christoph; Reyer, Heinz-Ulrich (2003). ”A genetic mechanism of species replacement in European waterfrogs?”. Conservation Genetics (Kluwer Academic Publishers) 4: sid. 141–155. doi:10.1023/A:1023346824722. ISSN 1566-0621. http://www.zool.uzh.ch/static/research/oekologie/literatur/pdf05_01/Vorburger2003CG_4.pdf. Läst 21 juni 2015. Arkiverad 18 januari 2020 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200118011911/http://www.zool.uzh.ch/static/research/oekologie/literatur/pdf05_01/Vorburger2003CG_4.pdf. Läst 9 december 2015.

[Christiansen09-6] Christiansen D. G. (2009). ”Gamete types, sex determination and stable equilibria of all-hybrid populations of diploid and triploid edible frogs (Pelophylax esculentus) Rana esculenta as deduced from mtDNA analyses.”. BMC Evolutionary Biology 9 (135). doi:10.1186/1471-2148-9-135. http://www.biomedcentral.com/1471-2148/9/135. Läst 25 juli 2012.

[NPK-7] [a b c] Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 231 ISBN 87-12-02982-3

[8] Sven Nilsson, Skandinavisk fauna, vol.3., Amfibierna s:108-109

[NPK1-9] Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 246 ISBN 87-12-02982-3

[1]