Curling
 Curlingstenar i boet. | |
| Högsta förbund | World Curling Federation |
|---|---|
| Egenskaper | |
| Lagmedlemmar | 4 personer |
| Kategorisering | lagsport, vintersport |
| Utrustning | curlingstenar, sopar, curlingskor/glidsula |
| Spelplats | curlingbana |
| OS | 1924, 1998- |
Curling är en precisionssport som spelas på is med tunga stenar. Banan är minst 44,5 meter lång[1] och cirka 4,5 meter bred och stenen får väga upp till 19,96 kilogram. Sporten har utövare i omkring 55 länder, varav Kanada är det största, med omkring en miljon curlingaktiva. I Sverige finns cirka 3 500 registrerade curlingspelare.
Namnet "curling" härstammar från engelskan och betyder ringla, krusa. Ordet beskriver stenens väg över isen.
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Curling tros ha spelats i Skottland redan i slutet av 1400-talet, då med naturstenar; sporten introducerades sannolikt av en flamländare.[1] Den äldsta kända curlingstenen från Stirling har inskriptionen 1511,[1] och de första rapporterna om ett curlingliknande spel kommer från Paisley Abbey 1541. Från Nederländerna under samma århundrade finns också målningar av Pieter Bruegel d.ä. med ett curlingliknande spel. Curling var mycket populärt i Skottland mellan 1500- och 1800-talen då klimatet var tillräckligt kallt för att tillåta curling på naturis. 1838 samlades alla curlingklubbar i en organisation, Royal Caledonian Curling Club, som utarbetade enhetliga spelregler, vilka är de som gäller än i dag. Från Skottland spreds sedan curlingen över världen, till Kanada och USA samt övriga Europa.
1965 grundades det internationella curlingförbundet World Curling Federation. Curling ingick i vinter-OS i Chamonix 1924 och blev åter en OS-gren vid OS i Nagano 1998.
Sverige
[redigera | redigera wikitext]Till Sverige kom curlingen på 1840-talet, till Uddevalla, genom den inflyttade skotske affärsmannen William Andrew MacFie. Sedermera utvecklades curling i Sverige dels i Stockholm, där sporten etablerades i samband med Nordiska spelen 1901, då Bohuslänska Curlingklubben demonstrerade sporten, och det riktiga genombrottet för hela landet kom i samband med Nordiska spelen 1913 då skotska curlare gästade spelen.[2] Åre var curlingens metropol i Sverige mellan 1913 och 1967,[3] där "Åre-veckan" arrangerades varje år.[2] Svenska Curlingförbundet bildades 1916 och vann inträde i Riksidrottsförbundet 1955.
Regler
[redigera | redigera wikitext]Curling är en lagsport där de tävlande turas om att skjuta iväg en handtagsförsedd granitsten mot en måltavla målad på isen, kallad boet. Ett lag består av 4 spelare. Boet är 12 fot (cirka 3,6 meter) i diameter. En spelare i laget skjuter iväg stenen medan två andra spelare i laget sopar framför stenen med kvastar för att styra stenen över banan. Lagets fjärde medlem, kallad skip(per) eller lagkapten, står vid boet och vägleder de andra. Lagkaptenen läser isen, lägger upp taktiken för laget och ger ofta även instruktioner för sopningen. Med sopningen påverkas stenens friktion mot isen och därigenom hur långt stenen glider och hur kraftigt den vrider sig eller curlar. Vanliga uppgifter i curling är att lägga in en sten i boet, lägga upp en gard[4] som hinder för andra stenar, slå ut en liggande sten eller att vicka genom att träffa en liggande sten så att slagstenens bana ändras. Varje lagmedlem har två stenar. Det är alltså 8 stenar per lag eller totalt 16 stenar som spelas i varje omgång. Poäng räknas för varje sten i boet som ligger närmare centrum, tee, än motståndarens bästa sten efter avslutad spelomgång. En match omfattar vanligen åtta eller tio spelomgångar. Om matchen därefter är oavgjord spelas vanligen en extraomgång.
Utrustning
[redigera | redigera wikitext]Den utrustning som behövs för att spela curling är speciella curlingskor med glidsula, vanligen av teflon under ena foten, och greppsula, vanligen av mjukt gummi under den andra. Glidsulan används för att slajda ut med stenen från de avstampspunkter, hack, som finns infrusna i vardera änden av curlingbanan. Spelaren måste släppa stenen innan denne når fram till den första hogglinjen som är markerad i isen. Som utrustning behövs dessutom en kvast för sopning samt som stöd vid slajden. Det går även att använda en liten ställning som stöd vid den så kallade utslajden.
De flesta curlingstenar som används i modern curling har tillverkats av en speciell typ av granit, Blue Hone, som hämtats från den lilla skotska ön Ailsa Craig och som tål att krockas med på curlingisarna. Denna stensort börjar emellertid ta slut och numera används också en walesisk stensort som heter Trefor.[källa behövs]
När det med blotta ögat inte går att avgöra vilken av några stenar som ligger närmast mittpunkten i boet används ett mätinstrument som passas in i ett litet hål i mitten av boet för att mäta stenarnas avstånd med mycket hög noggrannhet.
Strategi
[redigera | redigera wikitext]Curling är en sport med uttalade moment av taktik och precision. Ibland liknas curling vid schack på is, med skillnaden att det också innebär en teknisk svårighet att placera sin sten där den önskas. Att ha sista stenen i en omgång är en stor fördel, och vid vinst i en omgång går fördelen av sista sten automatiskt över till det andra laget. Den med sista sten kan utnyttja detta till att ta så många poäng som möjligt, och samtidigt minimera tappet när motståndare har sista sten, eller om möjligt stjäla genom att ta poäng trots att motståndaren har sista stenen. Isen är vanligtvis inte perfekt och hur mycket en sten curlar vid olika farter kan variera över banan, liksom den fart som behövs till olika uppgifter. En viktig uppgift för varje lag är därför att läsa isen och att utnyttja denna kunskap till sin fördel.
Banan
[redigera | redigera wikitext]
Curling spelades ursprungligen utomhus på naturis. De speciella curlinghallar som byggts på senare år med speciellt lagd is har möjliggjort spel med betydligt högre precision. Curling kan spelas både offensivt och defensivt. Med offensivt spel menas vanligen spel med många stenar i spel och många garder framför boet. Vid defensivt spel är tanken att slå ut motståndarens stenar ur boet samt att hålla området framför boet fritt från garder, vilket är stenar framför boet. För att uppmuntra mer offensivt spel infördes den fria gardzonregeln, som innebär att laget inte får slå ut motståndarnas stenar framför boet med lagets två första stenar i varje omgång. Om motståndarstenarna befinner sig inuti boet får de dock slås bort. Genom denna regel har varje lag möjlighet att lägga upp minst två garder framför boet innan motståndaren får slå bort dessa.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”curling”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/curling. Läst 20 september 2018.
- ^ [a b] Ahlbom, Bengt; Hentzel, Roland; Lidman, Sven S., reds. ”Curling”. Sportens lille jätte. Stockholm: Natur och kultur (publicerad 1948). sid. 236
- ^ Curlinghistorik i Sverige, Djursholms Curlingklubb, läst 201510-15.
- ^ "Vad är curling?". Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Umecurling.se. Läst 16 februari 2014.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Ed Lukowich (1985). Curling för nybörjare och experter. Manus förlag Stockholm. ISBN 9186216236
- Roy Sinclair (editor) (1998). Curling Basics. WS Publishers Glasgow. ISBN 0953211517. http://openlibrary.org/b/OL22641006M/Curling_basics
- Hammy McMillan (1999). Curling Tactics. WS Publishers Glasgow. ISBN 0953211525. http://www.books-by-isbn.com/0-9532115/0953211525-Curling-Tactics-Hammy-McMillan-0-9532115-2-5.html Arkiverad 3 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Svenske, Kristin Pineda (2023). Game of stones. Företagshistoria : människorna, händelserna & prylarna ; 2023:1. Bromma: Centrum för näringslivshistoria. sid. 47-53. Libris 22451342 - Behandlar tillverkningen av curlingstenar.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Curling.
| |||||