förfoga
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Middle Low German vörvö̂gen, vorvö̂gen, vorvogen, equivalent to för- + foga. Compare German verfügen.
Verb
[edit]förfoga (present förfogar, preterite förfogade, supine förfogat, imperative förfoga)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förfoga | förfogas | ||
| supine | förfogat | förfogats | ||
| imperative | förfoga | — | ||
| imper. plural1 | förfogen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förfogar | förfogade | förfogas | förfogades |
| ind. plural1 | förfoga | förfogade | förfogas | förfogades |
| subjunctive2 | förfoge | förfogade | förfoges | förfogades |
| present participle | förfogande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
See also
[edit]Further reading
[edit]- förfoga in Svensk ordbok.