Riddarhuspalatset

	Riddarhuspalatset
	Palats
	Riddarhuset från Riddarhustorget.
Land	Sverige
Län	Stockholms län
Ort	Stockholm
Adress	Riddarhustorget 10, Riddarhusgränd 1, Riddarhuskajen 1–5
Koordinater	59°19′33.16″N 18°3′56.8″Ö / 59.3258778°N 18.065778°Ö
Arkitekter	Simon de la Vallée, Heinrich Wilhelm, Justus Vingboons, Adolf W. Edelsvärd
Ägare	Ridderskapet och adeln
Tillträde	Delvis öppet för allmänheten mot inträdesavgift.
Nås enklast via	Riddarhustorget 10
Färdigställande	1641
Arkitektonisk stil	Holländsk barock
Byggnadsmaterial	sten, tegel
GeoNames	6944473
	Lägeskarta
	Riddarhusets läge i Stockholm.
	Webbplats: Riddarhuset
	Portal:Stockholm

För den finländska motsvarigheten, se Riddarhuspalatset, Helsingfors.

Riddarhuspalatset, vardagligt Riddarhuset, är ett palats uppfört 1641–1674 vid Riddarhustorget 10 i kvarteret Hercules Gamla stan i Stockholm, som ägs och förvaltas av Sveriges ridderskap och adel. Riddarhuspalatset var från 1670-talet och fram till representationsreformen 1866 sätet för det svenska adelsståndet.

Riddarhuset är öppet för allmänheten och arrangerar bland annat guidade visningar och konserter. Palatset används även för privata tillställningar.

Marken där Riddarhuset idag nu står hade ursprungligen inköpts av Axel Oxenstierna och han hade först tänkt att bygga sitt eget palats där. När Oxenstierna insåg att läget var bra för ett planerat Riddarhus sålde han tomten för 3 000 riksdaler år 1641.^[1] Under den utdragna byggperioden var ett antal arkitekter engagerade.Den som först fick uppdraget var den från Frankrike invandrade Simon de la Vallée. Riddarhusbyggnaden är byggd i klassisk senrenässans och byggnaden är, utom vad beträffar taket, ganska nära kopierad efter Mauritshuis i Haag, men byggnaden har även många detaljer som är hämtade från dåtidens italienska arkitektur.^[2]

Efter Simon de la Vallées död 1642 blev den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm under en tioårsperiod ansvarig för bygget och han fortsatte arbetet. Efter att också denne avlidit 1652 inkallades den nederländske arkitekten Justus Vingboons (en bror till arkitekten Philip Vingboons). Det var, enligt Ragnar Josephson, ”Vingboons som satte den definitiva prägeln på huset; plan, indelning, proportion och dekoration härröra i främsta rummet från honom.” Vingboons blev dock avskedad och återsänd till Nederländerna i juni 1656,^[3] varefter Jean de la Vallée, son till Simon, avslutade uppförandet.^[4]

Den ursprungliga planen var att två flyglar skulle inrama den stora tomten i öster och väster, varför tomten också blivit tilltagen så stor, att nästan hela nuvarande Riddarhustorget varit adelns tillhörighet. Byggnaden blev inte fullt avslutad förrän Karl XI övertog regeringen och har sedan dess tagits i anspråk av "ridderskapet och adeln" för deras sammankomster och gemensamma förvaltning. Portalen på den norra fasaden har satts upp efter Jean de la Vallées ursprungliga ritningar, daterade 1660.^[2]

Byggnaden var ett tidigt exempel på den brytning med den holländska manierismen som svensk arkitektur tidigare hade varit orienterad mot^[5] (en byggnadsstil som till exempel slottet Makalös var en exponent för). Riddarhuset är till större del utformat i fransk klassicism, men med rundfönster under takfrisen och med ett originellt tvådelat tak med svängd nedre profil som skulle komma att bilda förlaga för det typiskt svenska säteritaket. Det speciella taket skapades av Jean de la Vallée och förekommer inte på tidigare ritningar eller förslag.^[6] Huvudfasaden i ljus gotländsk sandsten och lokalt tegel har pilastrar i korintisk ordning. Interiört finns intressanta 1600-talsinredningar och en monumental trapphall med trappor i öländsk kalksten, också av Jean de la Vallée. Det hänger 2337 vapensköldar i Riddarhuset, men bara 603 av ätterna räknas som levande ätter.

Byggnaden har sedan i omgångar byggts om och förändrats både exteriört och interiört; den största förändringen skedde 1870 då huset fick fristående flyglar, som ritades av arkitekten Adolf W. Edelsvärd. På 1910-talet planterades förgården i söder. Tidigare hade Riddarhuset varit i direkt kontakt med Riddarhustorget.^[7]

Huvudfasader


Riddarhuset från Riddarholmsbron (t.v.) Riddarhuset sett från Riddarhuskajen från sjösidan (t.h.).

Fasadutsmyckningar

Ovanpå mittrisaliterna på bägge långsidorna står tre statyer av sandsten. På den norra sidan (mot Norrström) finns en antik krigare med riddarkedja, antagligen en personifiering av Ridderskapet (Ordo equester). Krigaren är omgiven av Prudentia och Herkules med klubba och lejonhud, som representerar hjältemodet (Virtus heroica). Mittrisaliten på södra sidan (mot Riddarhustorget) finns en kvinnofigur som representerar Nobilitas, adeln, och som står mellan en man och kvinna som kan tolkas som det militära och civila studiet. Dessa är liksom relieferna i frontonerna utförda av bildhuggaren Henrik Lichtenberg.^[3]

På var sida av takåsen finns personifieringar av Riddarhusets motto Arte et Marte, där Arte, ablativ av Ars, eller konsten representeras av Minerva som i denna gestalt bär ett kors förutom en bok. De är utförda i bly av bildhuggaren Johan Baptista Dusart. De fyra obeliskerna som står i den övre takavsatsens hörn byggdes för att fungera som skorstenar.^[3]

Minerva och två av fyra obelisker
Statyn över Gustav Vasa
Detalj av fasaden
Detalj av fasaden
Detalj av entréns stenomfattning
Pilastrarnas baser

Latinska motton på fasaden^[8]

Runt huset löper flera sentenser på latin. Dessa är:

”

PALATIVM ORDINIS EQVESTRIS
CONSILIO ATQVE SAPIENTIA
CLARIS MAIORVM EXEMPLIS
ANIMIS ET FELICIBVS ARMIS
ARTE ET MARTE
DVLCE ET DECORVM EST PRO PATRIA MORI
PER LABORES ITVR AD HONORES
FORTITVDO CIVIVM PRAECIPVVM
REGNI FIRMAMENTVM
DIVINO SINE NVMINE FAVSTVM EST NIHIL

„

Vilket på svenska betyder:

”

Ridderskapets palats
Med tanke och vishet
Efter förfäders lysande exempel
Med lyckosamma sinnen och vapen
Med fredlig id och krigisk bragd
Det är ljuvt och passande att dö för fosterlandet
Genom strävan gås det mot heder
Medborgarnas styrka är rikets främsta bas
Utan gudomlig vilja är inget gynnsamt

„

Interiörer

Riddarhussalen
Ridderskapets vapensköldar
Urna i entrén
Belysning i trappan
Salus Populi Suprema Lex Esto (Sv.; ’’Folkets väl vare den högsta lagen’’)
Plafond, detalj

Riddarhusets övriga fastighetsinnehav

Huvudartikel: Sveriges ridderskap och adel

Utöver palatset i Stockholm äger och förvaltar organisationen Riddarhuset bland annat Löfstads och Kronovalls slott, herrgårdarna Föllingsö, Stjärnevik och Hornsberg, samt egendomarna Mellbyn och Apelås.

Se även

Referenser

Noter

^ Wetterberg, Gunnar (2002). Kanslern: Axel Oxenstierna i sin tid. Atlantis. sid. 384. ISBN 978-91-7486-602-5. Läst 14 september 2024
^ [a b] Fredrik Ulrik Wrangel, Hus och portaler, Stockholmiana I-IV, 1912, sidan 284.
^ [a b c] NF, sp. 228
^ Ragnar Josephson, Barocken, Bonniers konsthistoria, Stockholm 1948, s. 374f.
^ Toman, s. 182
^ NF, sp. 225-226
^ Hultin, m.fl. ,s. 118
^ http://gymnasieskolan.gavle.se/gp/gp_sidauh.aspx?id=5545^{[död länk]}

Tryckta källor

Riddarhus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
Toman, Rolf, red (1999). Barock - artiketur, måleri, skulptur. Köln: Könemann Verlagsgesellschaft. ISBN 3-8290-3127-0
Hultin, Olof; Österling, Ola (1998). Guide till Stockholms arkitektur (1:a upplagan). Stockholm: Arkitektur Förlag. sid. 118. Libris 8380165. ISBN 91-86050-41-9
Josephson, Ragnar, Barocken. Stockholm 1948.

Litteratur

Ohlsson, Martin A. (1951). ”Riddarhuspalatset”. Stormaktstidens privatpalats i Stockholm: med en utblick över följande sekler. Stockholm: Forum. Libris 796716. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/9253post=132

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Riddarhuspalatset.
Bilder & media
Stockholmskällan har media som rör Riddarhuspalatset
Officiell webbplats
”Riddarhuspalatset”. Suecia antiqua et hodierna, första bandet. Kungliga biblioteket. https://suecia.kb.se/F/?func=find-c&ccl_term=wso+%3D+asaml&local_base=sah.

[1] Wetterberg, Gunnar (2002). Kanslern: Axel Oxenstierna i sin tid. Atlantis. sid. 384. ISBN 978-91-7486-602-5. Läst 14 september 2024

[hus-2] [a b] Fredrik Ulrik Wrangel, Hus och portaler, Stockholmiana I-IV, 1912, sidan 284.

[NF,_sp._228-3] [a b c] NF, sp. 228

[4] Ragnar Josephson, Barocken, Bonniers konsthistoria, Stockholm 1948, s. 374f.

[5] Toman, s. 182

[6] NF, sp. 225-226

[7] Hultin, m.fl. ,s. 118

[8] ttp://gymnasieskolan.gavle.se/gp/gp_sidauh.aspx?id=5545^{[död länk]}

[1]