Prostitution i Kina

I Kina var det vanligt för en fattig familj att sälja en av sina döttrar som konkubin till en rik man, eller till en bordell. Rika män köpte gärna många konkubiner som en försäkran om en son. En bordellflicka kunde ibland köpas fri från bordellen av en kund och bli hans konkubin, eller av en kurtisan, en Yiji, och själv bli en självförsörjande kurtisan. Sexindustrin var enorm i Kina i början av 1900-talet, och växte i takt med en tilltagande ekonomisk misär. Det uppmärksammades att flickor som såldes för att bli pigor eller svärdöttrar (Mui Tsai) ofta hamnade på bordell.

Enligt marxistisk ideologi identifierades sexarbetare som offer som sålde sig av fattigdom, för att överleva eller för att de hade tvingats. Efter det kommunistiska övertagandet 1949 eliminerades därför sexhandeln i Kina: bordellerna stängdes, hallickar, bordellägare och bordellmammor greps, och sexarbetare placerades i omskolningscenter för att skolas om till nya yrken. Den 21 november 1949 förklarade de lokala myndigheterna i Peking att de hade stängt 224 bordeller på tolv timmar. I de flesta andra städer gick utvecklingen långsammare, då myndigheterna inte alltid hade råd att försörja sexarbetarna medan de omskolade sig, då sexindustrin var enorm; men omkring 1960 var prostitutionen raderad i Kina.

Sedan ekonomin liberaliserades 1978 började sexarbete återigen bli vanligt i Kina och växte efterhand till en betydande industri. Trots att förbudet inte upphävdes har dock myndigheterna mer sällan ingripit mot sexarbete.

Sexarbete är fortsatt olagligt i Kina.

• Shan Guangnai, Zhongguo changji - guoqu he xianzai (中国娼妓过去和现在: "Chinese Prostitution - Past and Present") (Beijing: Falü chubanshe, 1995).