Hoppa till innehållet

Operatornorm

Från Wikipedia

Inom matematiken är en operatornorm ett sätt att tilldela en "storlek" till vissa linjära operatorer. Operatornormen kan ses som den maximala förlängningen av en vektor som en linjär avbildning kan göra.

Bakgrund och definition

[redigera | redigera wikitext]

En linjär operator (där och är normerade rum) sägs vara begränsad om det finns ett positivt reellt tal så att

för alla . För att visa att en linjär operator är begränsad kan man hitta ett så att

.

För alla , med andra ord ett supremum. Detta supremum är operatornormen för , betecknad , alltså

.

Operatornormen kan även uttryckas som

vilket kommer av att är en linjär avbildning.

Operatornormen uppfyller de vanliga kraven för normer:

  • och omm är en nollavbildning.

Man kan även se att:

Enhetsavbildning

[redigera | redigera wikitext]

En enhetsavbildning där är begränsad och har norm .

En reell matris med format kan ses som en linjär avbildning . är begränsad och flera normer kan införas, se matrisnorm.