Häxprov

För andra betydelser, se Vattenprov.

Ett häxprov var en historisk metod som användes för att försöka bevisa att någon anklagad för häxeri var skyldig. Den mest kända metoden var vattenprovet. Den misstänkta bands och kastades i vattnet: om hon sjönk, var hon oskyldig, och om hon flöt, var hon skyldig. Andra exempel är viktprovet, tårprovet och nålprovet. Viktprovet gick ut på att väga den anklagade om hon var lättare än genomsnittet bevisade det att hon var häxa. Detta utgår från samma pricip som vattenprovet, att häxor måste vara lätta för att kunna flyga till blåkulla.

I Sverige var häxprov inte särskilt vanliga under det stora oväsendet 1668-1676, förutom i Bohuslän. Däremot användes under häxprocesserna i Småland och Götaland vid 1600-talets början.

Källor

Ankarloo, Bengt (2010). Satans raseri: en sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder. Ordfront POD ([Ny utg.]). Stockholm: Ordfront. Libris 11856420. ISBN 978-91-7441-983-2
Alf Åberg (1989). Häxorna.De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668-1676. Göteborg: Novum Grafiska AB. ISBN 91-24-16385-6
Ida Dürango & Sofia Swahn, Häxor i periferin, Trolldomsprocesser i Småland 1604-1619