Diskussion:Bärsärk

Enligt http://www.vikinganswerlady.com/berserke.shtml så var det den vanliga flugsvampen som kom till användning, och enligt http://www.erowid.org/plants/amanitas/ har denna svamp psykadeliska egenskaper, vilket kan ha stor betydelse för att framkalla bärsärkargång. -- Nosforit

Fluesopp eller tilsvarende stimuli er ikke historisk korrekt. Se den norske artikkelen. --85.165.69.164 20 augusti 2006 kl. 00.17 (CEST)[svara]

Jag anser inte att artikeln är tillförlitlig, vilken källa kan stärka att samtliga bärsäkrar klädde sig i djurskinn och uppträdde som djur? Vilka källor kan påvisa att bärsäkrargång inte var vad som skedde, något som kan ske än idag? Väldigt dålig artikel enligt mitt tycke Sokrates 12 juni 2006 kl.08.30 (CEST)

Jag har även sett teorin att order kommer från sammansättning av ordet bar (eller dess föregångare) och särk, i betydelsen att de inta bar någon rustning eller annat kroppsskydd. Någon som kan utveckla detta ytterligare?JKn 27 september 2006 kl. 09.05 (CEST)[svara]

Jag anser att det ska heta bärsärkagång (inte bärsärkargång). Man säger att någon (eller några) gick bärsärkagång. Skulle inte bärsärk kunna betyda en som krigar i bara skjortan? Att inte ha rustning skulle kunna ge ökad rörlighet i striden - till priset av risk för ökade egna skador. Men den ökade rörligheten, och därmed ökade effektiviteten, skulle tillsämmans med den därav skrämda (och kanske retirerande) motståndaren göra att de egna skadorna i praktiken inte blev så stora. Man talar även om att den den som går bärsärkagång har drabbats av bärsärkaraseri när han t.ex. slår sönder allt i en lägenhet i så kallat blint raseri. /G Eriksson

Etymologiskt betyder bärsärk följande enligt professor Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok: "bärsärk, från isl. berserkr, av ber-, björn, o. serkr (se sär k), egentl.: kämpe klädd i björnskinn; jfr isl. personn. Bjarnhedinn, egentl.: björnskinnströja, o. ulfhcdnar, bärsärkar, egentl.: vargskinnströjor. - Orden synas hänvisa på tider, då djurskinnspälsar användes i stället för de senare brynjorna o. d." I övrigt håller jag med om att artikeln är undermålig, speciellt med tanke på de lösa formuleringar som existerar kring "sagor" där tolv bröder figurerar etc. Dessutom är källhänvisningar att föredra i denna artikel. /Hedning 31 augusti 2008 kl. 14.19 (CEST)[svara]

Enligt flera historiska böcker som refererar till rommerska källor var det vanligt att germanska stammar innan afall satt tänderna mot sköldarna (för att få bättre/önskvärd resonans) och sjöng "kusliga" stridssånger (ev strids galdrar) - för att stärka sin moral och för att skrämma fienden kan tänkas. Det finns även fynd av statyer som påvisar detta. Så då är frågan varför är "bita i skölden" en myt? Är det inte mer troligt att själva" bitandet i skölden" har misstolkats som ett tecken på galenskap när det egentligen var tecken på något helt annat?

Detta var intressant. Källor? /Hedning 1 september 2010 kl. 16.31 (CEST)[svara]

Den engelska artikeln är lite mer nyanserad över saker som här avfärdas rakt av som myter, t ex för det som nämns ovan, bita i skölden, citerar engelska artikeln två källor. 213.65.91.119 8 december 2010 kl. 03.35 (CET)[svara]

Kanske ligger förklaringen i att Snorre Sturlasson dels är en sen källa, men även anses vara en källa som man inte utan vidare kan använda. Inte utan ngn annan kompletterande, oberoende, källa. Källkritik, du vet. /Hedning 8 december 2010 kl. 22.49 (CET)[svara]

Röd flugsvamp består av två gifter, ett som orsakar förgiftning och ett som är psykedeliskt. Genom att tillreda svampen så kan går det giftet bort som orsakar förgiftning. Andra folk i samma klimatzon, som exempelvis i Sibirien, använder också röd flugsvamp som ett magiskt hjälpmedel för att förvandla sig till något annat (alltså hamnskifte). Därför är det knappast orimligt att samma drog användes här i norden vid hamnskifte, och hamnskifte är vad bärsärk handlar om: Att genom magiska medel ikläda sig ett annat djurs kraft.

Att bita i skölden ökar resonansen om man låter samtidigt. Pröva får ni se. Blotanders (diskussion) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)[svara]

Man frågade ovan vart det fanns belägg för att "Bita i skölden", iklä sig djurpäls, ta droger och gå bärsärkagång. Här kommer lite exempel:

Enligt bla militärhistorikern Michael P. Speidels bok "Ancient Germanic Warriors - Warrior Styles from Trajan’s Column to Icelandic Sagas" så är inte krigsgalna krigare i djurskepnad/djurattribut något specifikt för just Germanska krigare utan mer ett "Indo-europeiskt" fenomen - även om fenomenet stanna längst bland de germanska stammarna.

Assyrien, mer än 1000 år före Kristus, lät kung Tukulti-Ninurta (1243-1207 f.Kr) skriva ett epos efter att han besegrat både Hittiterna (som för övrigt har gudar väldigt lika Nordens Tor) och Babylonierna. Beskrivningarna där av några av dennes elit krigare är väldigt lika senare tids beskrivningar av germanska Bärsärkar med det karaktäristiska djurpälsarna (ofta lejon i det här fallet), det totala krigsraseriet och avsaknaden/avtagandet av rustning. Även uppsättandet av det långa håret - en tradition som även Germanska stammar haft - är lika. Under dennaa i en tid härskade Indo-Europeiska folk från Europa till Indien (Indo-europeer slövlade bla Mykene, Troja, Hattusas och de syriska rikena). Mellanöstern skakades av anstormningen (liknande det som händer 200 år senare när Mongolerna och Turkarna mfl kommer från samma håll) som utmanade Egyptens tidigare stridsvagns baserade dominans av slagfälten med lätt elit-infanteri - och om man får Michael P. Speidels tolkning av Tukulti-Ninurtas Epos var detta infanteri mycket likt senare tids germanska Bärsärkar. Inget semitisk folk har haft någon liknande tradition.

Ett annat ex är Spartanerna som identifierade sig med vargen och den som grundade Spartas konstitution hette kallades Lykurgos (Varg-arbetaren) "laggivaren" (ca 700-talet f.Kr). I hans lag står det bla skrivet att alla de unga krigare skulle leva i ett år utanför samhället "gömd, naken och ensam - som en ensam varg".

Det finns också belägg för att Romarna, efter att de mött germanerna, dels anställde en stor mängd germanska krigare men även infödda romerska legionärer tog över en del germanska seder. Dels det brödraskap av krigare som var kopplat till de germanska hövdingarna (I norden senare ofta kallat "Hird" och på latin "Comitatus" - beskrivet bla av Tacitus i Germania 98 e.kr) och dels även bruket att klä sig i djurpälsar (framförallt då björnpäls, vargpäls och lejon päls) - det ses bla i senare tids segertåg.

En annan intressant sammanträffande är att den Rommerska guden Dis Pather som räknade som en underjordisk döds- och rikedoms gud som Julius Caesar (100-44 f.Kr) skriver i Commentarii de Bello Gallico att "Gallerna" anser vara en av deras förfäder. Det råder delade meningar om vilken Keltisk gud han idetiferade med Dis Pather, kan vara Cernunnos (som associeras med underjorden och välstånd) men kan även vara Proto-Indo-Europeiska guden *Dyeus, som tilltalades *Dyeu Phter ("Himmelska Fader") (se likheter med Greiska Zeus, Romerska Jupiter, Vediska Dyauṣ Pitār och Centralasiatiska Tengri). En annan gud som identifieras med Dis Pather är den Sabinske (en forn-italiensk stam) guden Soranus som hade en partner vid namn Freonia som var fruktbarhetsgudinna. De som dyrkade Soranus kallades Hirpi Sorani (Soranus vargar) som hade fått rådet av ett orakel att leva som vargar. De kunde inte skadas av eld och bar omkring sina offers inälvor. Lägger man ihop vissa av Dis Pather/Soranus aspekter (så som dödsgud) med vissa av Jupiters aspekter (så som krigsgud) samt det faktum att att Soranus partner var en fruktbarhetsgudinna med ett namn ganska likt Frejas så är det inte svårt att se likheterna mellan Oden och Dis Pather/Soranus.

På 500-talet skrev kejsar Procopius om "de vilda och regellösa Herulerna" från norr att dessa gick nakna ut i striden, iförda bara ett höftskynke för att visa förakt för sina sår, och de använde varken hjälm eller brynja och skyddade sig bara med en lätt sköld. Herulerna (som var av Nordisk härkomst) bildade redan under 400-talet egna elitförband inom de romerska arméerna.

Som det står in den engelska versionen om bärsärkar är dessa beskrivna i Hrafnsmál (även kallat Harladskvädet skrivet på ca 800 talet) av skalden Þorbjörn Hornklofi (Torbjörn Hornklove på svenska. Där står det bla att de är klädda i Vargskinn och går till strid med blodiga spjut och sköldar (vilket ev kan förklaras med Blot ritualer som finns beskrivna där man stänker blod). I den åttonde versen av Haraldskvädet som finns bevarat i Fagrskinna står det: "[Skeppen] var lastade med män och vita sköldar, västerländska spjut och välska [frankiska] svärd - brölande bärsärkar - guden [oden] är med dem - ylande ulvpälsar och järnen dundrade." (Citat från: Lars Magnar Enoksen i boken "Vikingarnas stridskonst" s 244)

I den isländska sagan "Egils saga" beskrivs Egill Skallagrímssons (ca 910–990) farfar "Kväll-Ulv" som att han under dagen är vis och hjälpsam men på kvällen och natten får en rovgirig vargs lynne. Vidare beskrivs det att de som skiftar hamn eller går bärsärkargång var starka och inget kunde hålla stånd under tiden det varade men när det gick ur dem var de kraftlösare än vanligt. Vidare beskrivs det att när Kväll-Ulvs hamnskifte gick ur honom då kände han av kampen och vart så utmattad att han gick till sängs. Detta har gjort att vissa ser vissa ev kopplingar mellan "Ulvpälsarna" och myternas "Varulvar".

Snorri Sturluson (1179–1241) beskriver även han bärsäkrna i Ynglinga sagan (vilket även nämns i den engelska versionen) med orden: "Hans [dvs Odens] män for fram brynjelösa och var galna som hundar eller vargar, bet i sina sköldar, var starka som honbjörnar eller som tjurar- De dräpte manfolket men varken eld eller järn verkade på dem. Detta är kallat bärsärksgång." (Citat från: Lars Magnar Enoksen i boken "Vikingarnas stridskonst" s 243).

Ang Bita i skölden Referenser till att bita i sköldkanten återfinns på flera ställen. I Havamals 156:e vers står det: "Den elfte [galdern] jag kan - om till strid jag skall leda gamla vänner. Under sköldranden jag galer att de med kraft fara - oskadda till strid, oskadda från strid, oskadda från vad som helst." (Citat från: Lars Magnar Enoksen i boken "Vikingarnas stridskonst" s 165). I tredje kapitlet av Tacius germanina beskriver han hur de germanska stammarna "sjunger" besvärjelser med sköldarna framför munnen, inte bara för att elda upp modet utan även förutspå stridens utgång i resonansen. Detta är nästa 1000 år före Havamal skrivs ner. Det finns även fynd av en Norsk schackpjäs från 1100 talet med en krigare som ser onekligen galen ut och biter på sköldkanten.

Ang droger Ang droger och Bärsäkra gång så kan det nämnas att bland Achaemenides/Achaemenes (legendarisk grundare av Persiens första dynasti) finns en familj som heter "Saka Haumvarka" vilket ska enligt vissa betyda: "De som förvandlar sig till vargar (varka) in extasen av soma (soma/hauma)". Soma eller Hauma är en rituell dryck som det skrivs om i Avesta och Rig Veda och som finns i både Iransk och Indisk tradition. De råder delade meningar om vad Soma innehåller men några har föreslagit flugsvamp eller någon Slätskivling. Andra anser, vilket stöds av arkeologiska fynd av Soma-kokkärl i Turkmenistan, att den innehöll Efedraväxt (Hom el. Som), Cannabis och Vallmo. Hom el Som måste dock importeras i många områden så drycken/ingridienser kan ha bytts ut eller lagts till. Ytterligare andra menar Månplantan, Sarcostemma viminale, var en ingrediens i drycken. Drycken Soma tros har brukats i över 4000 år.

Att Germanska stammar hade tillgång till både växter med efedrin som aktiv substans (Tex idegran eller efendraväxter), Cannabis och Vallmo är säkerhetstält bortom tvivel pga arkeologiska fynd. Tex har Opiumvalmo har hittats i utgrävningar av 4000 år gamla boplatser i Italien och Schweiz. Cannabis frön har hittats i Järnåldersgravar i Norden. Inom Rommarriket var bruket av cannabis och opium vanligt och försäljningen statskontrollerad (15% av rikets intäkter kom från cannabis och opium försäljning enligt Världens Historia (http://varldenshistoria.se/opium-gladje-och-dod)). Det var även vanligt Legionärer drack opiumblandat vin. Antikens greker använde hampa, bolmört, alruna och opium när det var fest - en blandning som enligt läkaren Theofrastos (372–287 f Kr) kunde ge glädje, Hallucinationer, galenskap eller död beroende på dos. Pedanius Dioscorides (ca 40—90 AD) använde Alrune-vin som smärtstillande/narkos. Arkeologiska fynd visar att bolmörten kom till Sverige senast under under förromersk järnålder (dvs 500 f.Kr. till Kristi födelse). Man har även hittat bolmörtsfrön i vikingatida krigargravar i "Jutland". Alruna växte (mig veterligt) inte i sverige men Alruna var en europeisk exportvara inbringade ett högt pris. Därmed är det fullt möjligt att grekernas "fest dryck" även brukades i norden. En annan i sammanhanget intressant växt är spikklubba som växer på spridda platser i hela norden. Spikklubba har samma aktiva ämnen som bolmört och pekas ut som en trolig ingrediens i den "häxsalva"/"flygsalva" som Häxor sades använda. Denna "häxsalva" är också ett tydligt återkommande inslag i de varulvsdommar och vittnesmål som finns runt om i europa (som förövrigt ofta påminner mycket om beskrivningarna om Bärsärkar). De som använt spikklubba säger att det inte går att skilja hallucinationerna från verkligheten. Hildegard av Bingen (1098-1179 e.Kr. abbedissa, mystiker, predikant, författare och inofficiellt helgon i nuvarande tyskland) skriver i sina böcker (Senare publicerade i 4 band under namnet "Physica St. Hildegardis" 1533 och 1544) om Spikklubbans effekter.

Opium innehåller ett tjugotal verksamma alkaloider (bla morfin, kodein, papaverin och tebain) och har använts som smärtstillande, motverka diarré, dämpa ångest och ge sömn. Morfin har flera effekter på centrala nervsystemet och på muskulatur. Bla ger morfin eufori, smärtlindring och muskelavslappning. Kodein är mindre potent än rent morfin men omvandlas till morfin i kroppen och har därmed samma men svagare effekt. Papaverin har en kramplösande effekt. Tebain har en liknande effekt som Morfin men är är mer stimulerande än depressiv. Att opium kan vara en aktiv ingrediens i bärsärkarnas droger kan förklara Bärsärkarnas oförmåga att känna smärta då det är kraftigt smärtstillande.

Efedrin är prestationshöjande och har använts av kroppsbyggare men är nu klassat som doping preparat i Sverige. Det vidgar blodkärlen och andningsvägarna. Efedrin, i likhet med Amfetamin, stimulerar nervsystemet och påverkar uppmärksamhetsförmågan, vakenheten och aktiviteten positivt. Det händer att personer som tar Efedrin kan inte sova, får nervryckningar, har tendenser att tala för mycket, kan bli skakiga i händerna och få minskade hungerkänslor. Det kan både till viss del förklara styrka och snabbhet och även ryckningar och skakning av tänderna samt ändringen av färg i ansiktet som sägas känneteckna bärsärkagångens inledande i den engelska versionen men även förklara den stora dåsigheten och svagheten efteråt. Idegransbarr innehåller efedrin men också andra ämnen. Ibn Sīnā/Avicenna (980–1037) skrev i boken "The Canon of Medicine" (ett standarverk i medicin under medeltiden) att Idegran kunde användas för sänka blodtrycket (genom att få glatta muskler i blodkärlen att slappna av och därmed minska motståndet i dem) och motverka epelepsi ev muskelkrap/spasmer. Han använde det som en hjärt medicin. Ett betydande toxin i Idegran är Taxine. Det sägs att gamla barr är mer giftiga än unga vilket ger en möjlighet att unga idegrans barr innehåller efedrin men väldigt lite Taxine. En liten sidonot är att en gammal tradition säger att livs trädet Yggdrasil inte var en ask utan en idegran (baseras bla på Snorres beskrivning av trädet som evigt grönt och att hjortar betade barr i dess krona samt Adam av Bremens beskrivningar av trädet i Uppsala). Just det faktum att Idegranen kan bli över 2000 år gammal och samtidigt är så giftig att den kan leda till döden ger den en alldeles särskild symbolik som passar väl in med Oden - som var bärsärkarnas gud.

Bolmört, Spikklubba och Alruna som nämnts ovan har fler verksamma alkaloider; tex de besläktade atropin, skopolamin och hyoscyamin som ofta verkar tillsammans. Atropin hämmar produktion av svett, saliv, magsaft, tårar och urin samt motverkar diarré. Det stimulerar centrala nervsystemet, ökar pulsen, vidgar andningsvägarna och kan ge muskelryckningar. Det kan i högre doser framkalla hallucinationer, upprymdhet, paranoia och raseri. Skopolamin är mycket hallucinogent, och kan orsaka delirium och vanföreställningar. Det är även muskelavslappnade, kan vara lugnande och har använts tillsammans med opiater som smärtstillande. I vissa fall Skopolamin gett upphetsning, paranoia och osammanhängande tal. Hyoscyamin är nära släkt med Skopolamin och Atropin. Det är muskelavslappnande och smärtstillande. Det kan även vara hallucinogent, ge minnesförluster, Eufori och sexuell upphetsning. Bieffekter kan inkludera hämmad salivproduktionen, yrsel, desorientering, suddigt seende, illamående, oregelbunden hjärtverksamhet, rastlöshet och rodnad. Tas det tillsamman med opiater så bör man ta motåtgärder mot förstoppning då det finns risk för tarmvred.

Örter med dessa tre alkoider kan alltså ha använts av Bärsärkarna för att frammana smärtlindring, hallucinationer och raseri. A. J. Retzius (1806) skriver i sin "Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ" att de som förgiftats av Bolmört och Spikklubba har "fallit i raseri, som först slutats med döden".

I röd flugsvamp finns bla Ibotensyra som görs om till Muskimol som kan ge kramper/spasmer i musklerna, auditoriska förändringar, lätta hallucinationer och yrsel. Det finns även alkoiden muskarin som kan ge svettningar, salivautsöndring, tårar följt av buksmärtor, illamående, diarré och fokuserings svårigheter. En intressant i sammanhanget är att Atropin är motgiftet till Muskarin förgiftning samtidigt som muskarin används för att behandla tarmvred som Hyoscyamin ger ökad risk för samt motverkar muntorrheten som både Hyoscyamin och Atropin ger. Muskarin kan, med rätt bearbetning av svampen, även det göras om till Muskimol och Atropin sägs av vissa öka effekten av Muskimol dramatiskt.

Här ser vi ett eventuellt samband mellan örter så som Bolmört, Spikklubba och Alruna och röd Flugsvamp. Om just flugsvamp i sig ökade bärsärkarnas stridsförmåga känns tvivelaktigt men det kan mycket väl ha används i kombination med annat för att motverkar vissa oönskade effekter av andra örter. Flugsvampen kan då hjälpt till med att ge upphov till de muskelryckningar som det sägs att bärsärkarna hade i början av en strid.

Så det möjlig, men ej vetenskapligt belagt, att bärsärkarna kunde ha tagit en dekokt av ex: Opium, Idegransbarr, Bolmört/Spikklubba/Alruna och lite röd flugsvamp - gärna blandat med mjöd eller öl. Resultatet borde vara en stark, snabb och aggressiv person som är mycket smärt-tålig samtidigt som denne är lätt desorienterad, hallucinerande och inte sällan paranoid - vilket låter ganska likt hur Bärsärkarna porträtteras.

Ang Bärsäkras exitens Att bärsärkar förbjöds både av Jarl Eiríkr Hákonarson i Norge och i den islänska lagen Grágás bör nog ses som ett bevis på att fenomenet bärsärkar existerade. Det är ganska osannolikt att två skilda lagar från två skiljda tider i två skiljda länder skulle förbjuda samma fenomen om det inte existerade. Sen kan man ju diskutera exat vad som myt och vad som är verklighet i övrigt men att påstå att bärsärkar inte funnits alls som fenomen är lite väl att ta i.

Ja, det är fint att du lägger ner mycket tid på att formulera dig, men det är bättre att du istället för att formulera en extremt omfattande diskussionstråd komplettera artikeln, och till detta bekräftar dina formuleringar med godtagbara källhänvisningar, helst ur akademisk litteratur (där inte exempelvis Enoksen räknas in, men det kanske finns andra källor som han använt? Dessutom är inte isländska sagor källor man direkt kan ösa ur). /Hedning 20 augusti 2011 kl. 10.00 (CEST)[svara]

I artikeln har i maj 2017 lagt in en kkmall med motiveringen enligt nedan. Då synpunkterna inte passar för KKmallen (som handlar om formalia och form, inte substansen) så lägger jag den här istället.Yger (diskussion) 1 maj 2018 kl. 10.07 (CEST)[svara]

Saknar till stora delar källor, och svårt att avgöra vilket är resonemang från forskning, och vilket är "egen forskning" och skribentens egna resonemang, särskilt i avsnitten "brödraskap" och "i strid". "Myter och föråldrade" är troligen någorlunda korrekt sammanfattning av kunskap idag, men saknar referensnoter. Stora delar av texten författade 2006 (länk i sidkoden); där finns också ett avsnitt om bärsärkarna inom sagalitteraturen; ett sådant kunde fortfarande vara värdefullt.

Om det inte finns en annan bättre mall att ersätta den med bör mallen återställas. Kritiken är såpass allvarlig att den bör finnas i artikeln. Att kk bara skulle gälla formalia är för mig en nyhet.

andejons (diskussion) 1 maj 2018 kl. 13.42 (CEST)[svara]

I Wikipedia:Kvalitetskontroll anges kkmallen avse brister i encyklopedisk stil eller struktur, dvs ej brister i subtanden i sig. I detta fall vore då mallen {{faktakoll}} lämpligare. Jag lägger in den.Yger (diskussion) 1 maj 2018 kl. 14.03 (CEST)[svara]

Hejsan. Jag tänkte vi kunde starta en diskussion om avsnittet brödraskap och vad bärsärkarna egentligen var. I mallen ifrågasatta uppgifter anklagas avsnittet om brödraskap som egenforskning etc. Dock så skulle jag vilja påstå att detta avsnittet egentligen innehåller mycket korrekt information vad gäller modern vikingaforskning, även om det saknar källor. Jag är absolut ingen utbildad expert på vikingar och vikingatiden men jag har en farsa som både är vikingaentusiast och utbildad arkeolog etc som har gett mig diverse insikt under min uppväxt. Enligt honom var bärsärkarna en typ av klubb etc, typ en blandning mellan en motorcykelklubb och ett militärt förband. De hade egna traditioner och riter och agerade som en egen klass och politiskt parti i samhället. När det kommer till björnen och deras stridsutrustning så var björnen enbart ett yttre pålägg som monterades utanpå rustning likt en särk eller kappa. Deras kulturella vapen skall ha varit svärd vilket kan tyda på att bärsärkarna som klubb eller gemenskap hade viss samlad ekonomi och standardisering.

Som nämns i artikeln fanns det även ulvhednar som ska ha varit en annan klubb och gemenskap i samma regi som bärsärkarna, fast vilka bar vargskinn istället. Dock så verkar de inte ha ha fått samma kändisskap som bärsärkarna genom historien. Dock med detta i åtanke finns det även teorier på att det ska ha funnits andra former av krigarklubbar så att säga, till exempel som att sköldmöer var en klubb för krigarkvinnor.

Jag har inte direkt några direkta källor till hands men i vilket fall som så är det bra tid att reda ut denna artikeln. Vad har andra för tankar och källor? --Blockhaj (diskussion) 15 september 2020 kl. 00.07 (CEST)[svara]

@Wvs varför ska vi översätta serkr till skjorta när särk är den moderna svenska varianten av ordet? Pällsplaggen i fråga har ingenting med moderna skjortor att göra, ej heller medeltida som var underställ. Särk som brett forntida begrepp är mer passande i min åsikt, särskilt eftersom vi inte vet hur plaggen var utformade. Blockhaj (diskussion) 17 september 2023 kl. 20.43 (CEST)[svara]

Se mina redigeringskommentarer. Wvs (diskussion) 17 september 2023 kl. 20.46 (CEST)[svara]

Din tolkning är problematisk i min åsikt, särskilt eftersom särk inte är ett dött ord, speciellt inom kretsen för vikingatida och medeltida kläder.--Blockhaj (diskussion) 17 september 2023 kl. 21.03 (CEST)[svara]

Varifrån har du fått 'bärsärkare', det är inget etablerat ord? Wvs (diskussion) 17 september 2023 kl. 20.54 (CEST)[svara]

Bärsärkare är en ovanlig variant av bärsärk (exempel Sverigesradio) Det är en direktöversättning från fornnordiskans berserkr då den lägger till suffixet -are. Det förekommer bland annat som efternamn (exempel).--Blockhaj (diskussion) 17 september 2023 kl. 21.03 (CEST)[svara]

tidningsexempel--Blockhaj (diskussion) 17 september 2023 kl. 21.06 (CEST)[svara]

Om det är en ovanlig variant av bärsärk, bör den varianten då stå med i ingressen? Den passar väl i så fall bättre i stycket under, Etymologi? /ℇsquilo 18 september 2023 kl. 12.06 (CEST)[svara]

Ja, jag gissar att de som använder 'bärsärkare' inte har koll på etymologin. Wvs (diskussion) 18 september 2023 kl. 12.55 (CEST)[svara]

Jag har tittat på källan till varianten som är dagstidningar och det är ju inte mycket för relevansen, jag håller med om att flytta ordet från inled ingen. Wvs (diskussion) 18 september 2023 kl. 20.04 (CEST)[svara]

Jag motsätter mig. Den är enbart relativt ovanlig men förekommer fortfarande ofta nog. Ovanlig är nog fel ordval, regionalt är nog bättre.--Blockhaj (diskussion) 19 september 2023 kl. 18.56 (CEST)[svara]

Googlesökning ger ingen träff. Wvs (diskussion) 19 september 2023 kl. 19.29 (CEST)[svara]

Sätt på ordagrant, annars hittar man aldrig det man söker efter.--Blockhaj (diskussion) 19 september 2023 kl. 20.37 (CEST)[svara]

Vad menar du med att det är ett regionalt ord? Wvs (diskussion) 19 september 2023 kl. 20.44 (CEST)[svara]

Att vissa använder det istället för bärsärk.--Blockhaj (diskussion) 19 september 2023 kl. 21.07 (CEST)[svara]

Vissa? Var då? Wvs (diskussion) 19 september 2023 kl. 21.25 (CEST)[svara]

Mannen du lägger för mycket tankekraft på detta. Det är en variant, det finns belägg för den sedan 1940-talet och på dagens internet.--Blockhaj (diskussion) 19 september 2023 kl. 21.57 (CEST)[svara]

De nämnda tidningarnas författare har emm inte tagit reda på ordets former. Ord med källa som inte har någon relevans kan vi inte ha i inledningen. Ja, jag lägger ned mycket tankekraft för att förbättra wikipedia, hur skulle det annars se ut. Hur är det i ditt fall, är det bättre med 'hitte på'? Wvs (diskussion) 19 september 2023 kl. 22.24 (CEST)[svara]

Ord förekommer i olika former och det är inte längre med i inledningen. Jag är uppväxt med formen bärsärkare och använder det nästan om inte oftare än bärsärk. Det är inget hittepå.--Blockhaj (diskussion) 19 september 2023 kl. 22.27 (CEST)[svara]

Nu har du lärt dig lite nytt som jag tycker att du ska ta med i bagaget för framtiden. Jag har aldrig i mitt långa liv stött på ordet bärsärkare. Wvs (diskussion) 19 september 2023 kl. 22.35 (CEST)[svara]

Att ett relativt ovanligt ord ett fåtal gånger stavas annorlunda i tidningar kan knappast ses som att den formen är accepterad. SAOB:s artikel tar inte upp ordformen annat än i vissa sammansättningar.

andejons (diskussion) 19 september 2023 kl. 22.53 (CEST)[svara]

Det förekommer även utanför tidningar. Google ger 375 resultat för "bärsärkare".--Blockhaj (diskussion) 20 september 2023 kl. 01.13 (CEST)[svara]