Amfetamin

Amfetamin, C₉H₁₃N, är ett syntetiskt centralstimulerande medel. Namnet härrör från dess kemiska beteckning: alpha-metylfenetylamin. Då amfetamin i ren form är flytande^[1] omvandlas det oftast till amfetaminsulfat som har fast form och lättare att hantera som pulver. Amfetamin och olika derivat används inom medicin, men framförallt som illegalt nyttjad drog.

Amfetaminmissbruk är vanligast^[2] i Japan, Sydkorea och Filippinerna. I Japan finns 1–2 miljoner amfetaminmissbrukare ^[2] och dessa står för 35–50 % av yakuzans inkomster.

I många länder skiljer man i statistiken för narkotika-användning inte mellan amfetamin och metylamfetamin. FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott (UNODC) uppskattar att i världen som helhet finns det mellan 16 och 51 miljoner personer som årligen använder en drog ur amfetamingruppen. De använder till 54–59 % metylamfetamin, 32–35 % amfetamin och 8–11 % andra droger i amfetamin-gruppen. Minst hälften av dem som använder droger i amfetamin-gruppen bor i Asien, runt 3,8 miljoner i Nordamerika och 1,6–1,7 miljoner i Västeuropa.^[3]

I Sverige är amfetamin den mest förekommande illegala drogen efter cannabis och den vanligaste intravenösa drogen över huvud taget. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) uppger att priset för ett gram amfetamin 2007 låg i intervallet 125–400 kr med ett medianpris på 225 kr. Man konstaterar också att priset sjunkit sen 1988, inte bara korrigerat efter inflation utan även rent nominellt.^[4] Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) rapporterar att priset på amfetamin i slutledet varierar mellan 10 och 15 euro per gram i Europa.^[5]

Amfetamin är narkotikaklassat av Förenta nationerna och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning II i Sverige.^[6] Det förskrivs fortfarande i stor omfattning i många länder. I Sverige har medlet sedan slutet av 1960-talet endast fått förskrivas för behandling av narkolepsi och ADHD.^{[källa behövs]} 2013 godkändes ett läkemedel som innehåller amfetamin för behandling av ADHD, Elvanse (lisdexamfetamin). 2014 godkändes Attentin (Dexamfetamin) - det kunde börja förskrivas efter sommaren 2015.^[7]

Ämnet framställdes första gången 1887, men först 1927 uppmärksammades det syntetiskt framställda amfetaminet och dess adrenalinliknande effekter inom medicinen. På 1930-talet började det användas som läkemedel (Benzedrine), först mot astma och vanliga förkylningar för dess kärlsammandragande (vasokonstrikterande) effekt, sedan som ett medel att "väcka" patienter vid sömnmedelsförgiftningar och för behandling av hyperaktiva barn. Senare konstaterades också att amfetaminets effekter liknade kokainets, men att det hade längre verkningstid.^{[källa behövs]}

Det stora genombrottet kom under andra världskriget då den militära användningen av amfetamin blev omfattande. Med hjälp av amfetamin kunde man nämligen under en tid öka soldaternas prestationsförmåga, så att de kunde förflytta sig och strida utan mat och sömn. Inom flygmedicinen användes amfetamintabletter för att motverka trötthet vid exempelvis långa nattflygningar. ^[8]

Efter andra världskriget fanns stora överskottslager av amfetamin, i Japan sköljde en våg av amfetaminmissbruk över landet när enorma militära lager avyttrades.^[9] I USA lanserade läkemedelsindustrin amfetaminpreparaten (benzedrine, dexedrine, metamfetamin) som bantningsmedel och som uppiggande medel vid exempelvis skiftarbete. Amfetamin var bland annat populärt bland lastbilschaufförer under långkörningar och bland en del studenter för att orka stanna uppe nätterna igenom för att festa eller plugga inför en tentamen, det sista så även i Sverige. ^{[källa behövs]}

I Sverige blev amfetamin lagligt 1938, ett år senare krävdes recept. Läkarna var mycket frikostiga med förskrivning och 1942 fick 3 % av befolkningen amfetamin förskrivet (de flesta bara för en kort tid, men omkring 3 000 tog det varje dag).^[10]

Injicerande bruk skall ha uppstått i konstnärskretsar där injicerande morfinbruk förekom; man upptäckte att tabletterna (i viss mån) var vattenlösliga och möjliga att inta intravenöst. Detta bruk skall sedan ha spridit sig under tidigt 50-tal bland kriminella.^{[källa behövs]}

Undersökningar av poliskunder i Stockholm gjorda av Nils Bejerot visar på att bruk av amfetamin och liknande fördubblades var 30:e månad mellan 1949 och 1965. Mellan 1965 och 1967 förekom legalförskrivning till missbrukare, något som ledde till en fördubblingstid på 12 månader och följaktligen avbröts projektet.^{[källa behövs]}

Amfetaminpåverkan innebär att användaren känner sig kreativ, får lust att aktivera sig och får stärkt självförtroende och mer ork.

Amfetaminets fysiska verkningar, det vill säga de effekter som ligger utöver det för brukaren dominerande ruset, beror på amfetaminets centralstimulerande verkan som bland annat motverkar sömn. Under ruset försvinner hunger- och törstkänslor, vilket kan få som bieffekt uttorkning och undernäring, speciellt vid längre tids påverkan.

Utöver ruset kan längre tids bruk i kombination med den karaktäristiska bristen på sömn leda till paranoida tankegångar hos brukaren (drogutlösta psykiska störningar).

Den molekylära bakgrunden till amfetamins effekter i det centrala nervsystemet är frisättning av dopamin (DA) och noradrenalin. DA tycks vara den viktigaste transmittorsubstansen, eftersom skador på accumbenskärnan (innehållande dopaminförande neuron) hämmar amfetamins verkan. Mekanismen bakom DA-frisättningen är dock inte den normalfysiologiska vesikelexocytosen. En hypotes har varit att amfetamin helt enkelt byts ut mot intracellulärt DA vid nervändslutet med hjälp av dopamintransportören (DAT), som normalt pumpar in DA i cellen. I experiment har man dock nyligen kunnat visa att amfetamin dessutom momentant inducerar en förändring av DAT och omvandlar transportören till en kanal, genom vilken DA rusar ut i synapsspatiet.^[11] Utöver denna direkta effekt på DAT föreligger även interaktioner med opioidsystemet, vilket medierar en del av den dopaminfrisättande effekten.^[12]

Amfetamin är en måttligt beroendeframkallande substans.^[13] Det tunga amfetaminmissbruket hos människa följer i regel ett cykliskt mönster med faser på 12 timmar upp till flera dygn av upprepat drogintag, sömnlöshet och svält (engelska binges), följt av en abstinent återhämtningsfas (engelska crash). Efter en tids missbruk av detta slag kan biverkningar av olika slag uppkomma, där den mest karakteristiska är amfetaminpsykosen,^[13] en successivt stegrad paranoia i samband med intensiva konsumtionsfaser. Psykosen domineras typiskt sett av förföljelseidéer och kan så småningom förvärras med hallucinationer, stereotypa rörelser och förlust av den sjukdomsinsikt som inte sällan föreligger till en början. Rent kroppsliga komplikationer till amfetaminmissbruk förekommer också, exempelvis nervskador, högt blodtryck, stroke och hjärtskador.^[13]

Amfetaminberoende är i huvudsak ett psykiskt beroende, inte som i fallet alkohol och opiater något fysiskt beroende. Opiatmissbrukaren upplever en form av fysisk abstinens som inte existerar hos amfetaministen. Däremot ger ett avslutat missbruk psykiska symptom, såsom depression, initiativlöshet, orkeslöshet och så vidare. Det finns mediciner mot vissa av amfetaminberoendets komplikationer, som psykoserna, men det finns ännu inga behandlingar mot själva amfetaminberoendet som vetenskapligt visat sig fungera (till skillnad mot de effektiva läkemedlen vid alkohol-, nikotin- och opiatberoende).^{[källa behövs]}

Amfetamin, som oftast säljs som ett vitt pulver, tillverkas på kemisk väg och sägs inte finnas naturligt. Forskare på Texas A&M University påstår sig dock ha upptäckt fem olika amfetaminer i arterna Acacia berlandieri och Acacia rigidula kring åren 1997 och 1998, något som inte kunnat bekräftas. Den kemiska tillverkningen genomförs till exempel via reduktiv amination av fenylaceton med ammoniak. Fenylacetonet smugglas oftast in i stor skala från till exempel Kina. Det mesta som smugglas till Sverige i dag tillverkas i gamla öststater, asiatiska laboratorier, men främst ifrån Baltikum, Bulgarien och Nederländerna. Tillverkning av amfetamin i Sverige är idag i jämförelse med missbruket av drogen relativt småskalig och sker oftast via Leuckarts syntes, en tillverkningsmetod som kräver väldigt mycket energi, fast i gengäld får man fram en slutprodukt av amfetamin med hög renhet. Polisen sprängde under 1990-talet många knarkfabriker som jobbade på detta sätt - då det bitvis är ganska svårt för tillverkarna att få tag på råvaror till tillverkningen om man inte jobbar under någon täckmantel.^{[källa behövs]}

I Sverige tillverkas laglig amfetamin i två former: Dextroamfetamin 5 mg och Amfetamin 5 mg av Recip i Stockholm. Amfetamin 5 mg innehåller hälften levoamfetamin och hälften dextroamfetamin medan dextroamfetamin helt saknar levoamfetaminet, vilket leder till mindre bieffekter.^{[källa behövs]}

Det finns ett flertal sätt att framställa amfetamin, bortsett från det som redan nämnts. Exempelvis kan kemisten använda sig av Henry reaktionen för att reagera bensaldehyd och nitroetan med en skvätt amylamin och få fram en 1-fenyl-2-nitropropen och sedan reducera detta till amfetamin med exempelvis LiAlH4 i dietyleter och erhålla amfetamin i form av en vätska, eller "freebase", som sedan man kan lösa upp i dietyleter och släppa igenom bubblor med väteklorid (saltsyra i gasform). Därmed erhålles ett racemat av amfetamin som sedan spaltas medels vinsyra.^[14][15][16]

Amfetamin hör till gruppen fenetylaminer och amfetaminmolekylen är en substituerad fenetylamin. Det finns två Isomerer av amfetamin, dexamfetamin samt levoamfetamin. Illegalt amfetamin som brukas rekreationellt i russyfte brukar vara en racemat blandning, medan olika sorters läkemedel kan innehålla uteslutande dexamfetamin eller blandningar av d & l-amfetamin. De två isomererna tycks ha en likartad effekt med vissa skillnader, studier har visat att dexamfetamin tycks ge bättre effekt vid behandling av ADHD jämfört med levoamfetamin ^[17]. Levoamfetamin visades i studien ge bättre resultat då man behandlar ADHD med främst hyperaktivitet och aggressivitet jämfört med att behandla ADHD med framför allt ouppmärksamhet (tidigare ADD) medan dexamfetamin gav en likartad effekt vid behandling av hyperaktivitet, ouppmärksamhet samt aggressivitet vid ADHD^[17].

Amfetamin är i sin grundform en fribas som i rumstemperatur är en flytande lösning utan färg. Dock brukar amfetamin som fribas inte förekomma bland amfetamin som används rekreationellt då ett amfetaminsalt föredras då detta är mer lätthanterligt, även i olika läkemedel används olika amfetaminsalter. Amfetaminfribasen omvandlas till ett amfetaminsalt med hjälp av olika syror, vilken sorts amfetaminsalt fribasen omvandlas till beror på vilken syra som används. Vid omvandlingen från fribas till ett amfetaminsalt binder vätejoner från syran till amfetaminets amingrupp och gör denna positivt laddad, används exempelvis saltsyra kommer den positiva laddningen göra att även kloridjoner från syran binder till amfetaminmolekylen och då detta sker fås ett amfetaminsalt, i detta fallet amfetaminhydroklorid.

Det finns flera läkemedel som används för behandling av ADHD som innehåller olika sorter samt olika kombinationer av amfetaminsalter. I Sverige är de enda godkända läkemedel som använder amfetamin Elvanse och Attentin. Elvanse innehåller lisdexamfetamindimesylat vilket är ett d-amfetaminsalt som är bundet till aminosyran lysin. Lisdexamfetamindimesylat är en inaktiv substans som först blir aktiv efter den bryts ned till lysin och dexamfetamin genom hydrolys, detta ger läkemedlet en depot-effekt som ger 13–14 timmars effekt då lisdexamfetamindimesylatet kontinuerligt bryts ned till dexamfetamin under dagens gång^[18]. Attentin är ett snabbverkande läkemedel vars aktiva substans är dexamfetaminsulfat^[19]. I Sverige används även andra läkemedel som innehåller amfetamin vid behandling av ADHD, dock är dessa ej godkända läkemedel och kräver en licens från läkemedelsverket. Metamina tillverkat av Recip är ett sådant läkemedel, som likt Attentin innehåller dexamfetaminsulfat. Det används även ett läkemedel kallat Amfetamin tillverkat av Recip vilket innehåller en racemat blandning av dex- & levo-amfetaminsulfat ^[20].

År 2019 testades avloppsvattnet i Stockholm och det konstaterades högre halter av amfetamin än någon annan stad i Europa. Den hittills högsta uppmätta halten var 450 milligram per 1 000 invånare, men i Stockholm uppmättes 675 milligram per 1 000 invånare.^[21]