Allan Edwall

	Allan Edwall
	Allan Edwall, 1965.
Född	Johan Allan Edvall; 25 augusti 1924; Hissmofors, Jämtland, Sverige
Död	7 februari 1997 (72 år); Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige
Utbildad vid	Dramatens elevskola
Aktiva år	1953–1997
Maka	Berit Linnéa Larsson ; (1947–1952; skilda) ; Britt Edwall ; (1957–1965; skilda)
Barn	Malin ; Mattias ; Michael ; Måns
Betydande roller
	Carlsson i Hemsöborna ; Anton Svensson i Emil i Lönneberga, Nya hyss av Emil i Lönneberga & Emil och griseknoen ; Mattias i Bröderna Lejonhjärta ; Emil P. Nilsson i Madicken ; Paradis-Oskar i Rasmus på luffen ; Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander ; Skalle-Per i Ronja Rövardotter ; Bendel i P&B
	Guldbaggen Bästa manliga huvudroll; 1974 Emil och griseknoen
	IMDb SFDb

Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns församling, Jämtland, död 7 februari 1997 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,^[1] var en svensk skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, visdiktare och barnboksuppläsare samt teaterpedagog vid Statens scenskola.

Biografi

Edwall växte upp i det jämtländska brukssamhället Hissmofors som son till Karl Edvall och Magdalena Jonsson av släkten Tangen.^[2] Han gick på Dramatens elevskola 1949–1952^[3], bland skol- och klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Edwall var verksam vid Dramaten 1952–1955, 1958–1962 och 1963–1971. Han var frilans 1955–1957 och från 1972. Edwall var verksam inom TV-teatern från 1962 och vid Marionetteatern 1964.^[3]

Skådespelaren

*Kvartetten som sprängdes*. TV-teater 1962. Medverkande: Ove Tjernberg, Allan Edwall, Olof Widgren och Lars Lind.

Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, och fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna (1966), där han spelade den tragikomiske drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet (1970). På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander (1982) och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna.

Edwall var med i alla långfilmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker, med undantag av Världens bästa Karlsson. För barnen är Edwall därför mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga (1971), farfar till Elvis i Maria Gripes Elvis! Elvis! (1977), Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta (1977), Madickens granne farbror Nilsson i Du är inte klok, Madicken (1979) och Madicken på Junibacken (1980), luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen (1981) samt gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter (1984).

Regissören

Själv skrev Edwall manus till och regisserade flera långfilmer, bland annat Åke och hans värld (1984) och Mälarpirater (1987). På Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. År 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som tog över som konstnärlig ledare 1997. Sedan 2011 är det Lugns dotter Martina Montelius som driver teatern.^[4]

Musikern

Edwall skrev egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n Sundström spelar Allan (2002). Några av hans mest kända visor är "Den Lilla Bäcken", "Förhoppning" och "Årstider". Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på sin hembygds jämtska. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen och tillbakablickar på livet såsom det blev vanliga teman i Edwalls visor.

Det nystartade skivbolaget National tog 2002 hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken – Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.

År 2006 vann Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och CD-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".

Hans vän och motspelare Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"

Övrigt

Edwall skrev fyra romaner: Protokoll (1954), Ljuva läge (1967), Engeln (1974) och Limpan (1977). Två av romanerna har blivit film – Engeln (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och Limpan (1983).

Edwall var aktiv i Vänsterpartiet. I boken Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall så lyfts det fram att han deltagit i och stött ett flertal fackliga strejker, demonstrerat ivrigt under sitt liv och även hållit tal.

Edwall var värd för Sommar i P1 den 29 juli 1989.^[5]

Familj

Allan Edwall var 1957–1965 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap. Allan Edwall avled 72 år gammal i prostatacancer den 7 februari 1997.^[6]

Utmärkelser

1960 – Svenska Dagbladets Thaliapris^[7]
1970 – Gösta Ekman-stipendiet
1971 – Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris
1974 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Emil och griseknoen
1975 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
1980 – O'Neill-stipendiet
1981 – Litteris et Artibus
1983 – Svenska Akademiens teaterpris
1985 – Hedersledamot vid Norrlands nation i Uppsala
1987 – Filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet^[3]
1988 – Ture Nerman-priset
1990 – Natur & Kulturs kulturpris
1990 – Expressens teaterpris
1993 – Evert Taube-stipendiet
1996 – Piratenpriset
2005 – Grammis för samlingsboxen Alla Allans visor i "Årets öppen kategori" (postumt)

Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun.

Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag jul på Folkets hus i Hissmofors till hans minne.^[8]

Filmografi

Filmroller

1953 – Resan till dej
1954 – Gud Fader och tattaren
1954 – Dans på rosor
1955 – Vildfåglar
1956 – Flamman
1957 – Ingen morgondag
1958 – Körkarlen
1959 – Raggare! (berättarröst)
1960 – Jungfrukällan
1960 – Tärningen är kastad
1960 – Bröllopsdagen
1960 – Djävulens öga
1960 – På en bänk i en park
1961 – Ljuvlig är sommarnatten
1961 – Briggen Tre Liljor
1962 – Kort är sommaren
1963 – Nattvardsgästerna
1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor
1965 – Hängivelse
1965 – Uppehåll i myrlandet
1965 – Mitt hem är Copacabana (berättarröst)
1965 – Festivitetssalongen
1965 – Djävulens instrument (berättarröst)
1966 – Träfracken
1966 – Här har du ditt liv
1967 – Mördaren – en helt vanlig person
1967 – Människor möts och ljuvlig musik uppstår i hjärtat (berättarröst)
1970 – Ministern
1969 – Eriksson
1969 – Bokhandlaren som slutade bada
1969 – Klabautermannen
1971 – Utvandrarna
1971 – Emil i Lönneberga
1972 – Nybyggarna
1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga
1973 – Vem älskar Yngve Frej
1973 – Emil och griseknoen
1975 – Kulstötaren
1977 – Elvis! Elvis!
1977 – Den allvarsamma leken
1977 – Måndagarna med Fanny
1977 – Bröderna Lejonhjärta
1979 – Du är inte klok, Madicken
1980 – Madicken på Junibacken
1980 – Sverige åt svenskarna
1980 – Mannen som blev miljonär
1981 – Tuppen
1981 – Rasmus på luffen
1981 – Sopor
1982 – Fanny och Alexander
1983 – Limpan
1983 – P&B
1984 – Ronja Rövardotter
1984 – Åke och hans värld
1986 – Offret
1987 – Mälarpirater
1989 – Resan till Melonia (röst)

TV-roller

1958 – Hughie (Charlie Hughes)
1959 – Lilith (teaterregissör)
1961 – Mr Ernest (doktor Chasuble)
1962 – Stolarna (gammal man)
1962 – Kvartetten som sprängdes (Fogel)
1963 – Misantropen (Acaste)
1963 – Topaze (Albert Topaze)
1963 – Ett drömspel
1964 – Henrik IV (Enkel)
1965 – Janus (Denny)
1965 – Thérèse Raquin (Camille)
1965 – En florentinsk tragedi (Simone)
1965 – Gustav Vasa (Engelbrekt)
1965 – Hans nåds testamente (Vickberg)
1966 – Hemsöborna (Carlsson)
1968 – Slättemölla by (TV-serie) (Magnus Eriksson)
1970 – Röda rummet (TV-serie) (Montanus)
1975 – Liv (TV-serie)(Mats Larsson)
1972 – Spöksonaten (den gamle mannen)
1972 – Barnen i höjden (professor)
1973 – Vem älskar Yngve Frej (Gustafsson)
1974 – Engeln (Engeln)
1976 – Engeln II (Engeln)
1977 – Soldat med brutet gevär (TV-serie) (Aldo Samuel)
1978 – Bröllopsfesten
1979 – Madicken (TV-serie)
1983 – Hustruskolan (Arnolphe)
1990 – I morgon var en dröm (Markus)
1991 – Duo jag (den gamla pojkvännen)

Regi

1969 – Eriksson
1984 – Åke och hans värld
1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
1986 – Den nervöse mannen (TV)
1987 – Mälarpirater

Filmmanus

1969 – Eriksson
1974 – Engeln (TV)
1976 – Engeln II (TV)
1983 – Limpan
1984 – Åke och hans värld
1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
1985 – Det är mänskligt att fela (TV)
1986 – Den nervöse mannen (TV)
1987 – Mälarpirater

Teater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1950	Eldaren	En radiobragd Charlotte Chorpenning	Arne Ragneborn	Dramaten
1951	Alfred	Onkel Toms stuga Harriet Beecher Stowe	Carl-Henrik Fant	Dramaten
	Målaren Sander, spögubbe Krigsrådet Anfelt, grevarnas f d informator Gefyr	Amorina Carl Jonas Love Almqvist	Alf Sjöberg	Dramaten
	Kören: Den döve	Simon trollkarlen Tore Zetterholm	Arne Ragneborn	Dramaten
1952	Clemens, en vandrande student	De vises sten Pär Lagerkvist	Alf Sjöberg	Dramaten
1952	Harlekino	Harlekino och Harlekina Else Fisher	Kurt-Olof Sundström	Dramaten
1956	Albert Topaze	Topaze Marcel Pagnol	Sandro Malmquist	Riksteatern^[9]
1957	Ivanov	Ninotchka Marc-Gilbert Sauvajon	Sven Lindberg	Intiman^[10]
1958		Månfåglarna Marcel Aymé	Yngve Nordwall	Malmö stadsteater
1958	Kammarjunkaren	Sagan Hjalmar Bergman	Ingmar Bergman	Malmö stadsteater^[11]
1961	Gubben	Stolarna (Les Chaises) Eugène Ionesco	Alf Sjöberg	Dramaten
1962	Cheston	Resan (Le voyage) Georges Schehadé	Alf Sjöberg	Dramaten
1963	Svejk, hundhandlare i Prag	Svejk i andra världskriget Bertolt Brecht	Alf Sjöberg	Dramaten
1966	Felix	Tre trappor utan hiss med en delvis skymd utsikt över Golden Gatebron Bill Manhoff	Mimi Pollak	Scalateatern^[12]
1979	Enst Armfeldt	Mannen på trottoaren Per Olov Enquist och Anders Ehnmark	Staffan Roos	Dramaten
1982	Sjumilasteget, valack	Historien om en häst Leo Tolstoj	Lars Edström	Stockholms stadsteater
1983			Allan Svensson
1984			Tor Isedal

Regi

År	Produktion	Upphovsmän	Teater
1981	Stora landsvägen	August Strindberg	Riksteatern^[13]

Radioteater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi
1952	Edvin, målare	Änkeman Jarl Vilhelm Moberg	Lars Madsén^[14]
1954	Alfred Fipps	Pojken med kärran Christopher Fry	Palle Brunius^[15]
1957	Stationsskrivare Håkan Grane	Grönt för mord Folke Mellvig	Arne Mattsson^[16]
1959	Städaren	Vägglusen Vladimir Majakovskij	Staffan Aspelin^[17]
1963	Den spenslige	Bastu på badort Hans Abramson	Hans Abramson^[18]

Bibliografi

1954 – Protokoll
1967 – Ljuva läge
1974 – Engeln
1977 – Limpan
1993 – Mellan liv och död

Diskografi

Postumt utgivet

2002 – Den lilla bäcken – Allans bästa
2005 – Aftonro
2005 – Alla Allans visor
2005 – Allans allra bästa

Musiktryck

1993 – Grovdoppa : visor (Göteborg: Ejeby)

Referenser

Vidare läsning

Edwall, Allan; Wittström, Bengt; Alström, Ove (1988). Allan och hans värld: Allan Edwall berättar om sitt liv och sin konst. Stockholm: Sveriges Radio. Libris 7409641. ISBN 9152216780
Nolervik, Stefan (1999). Sagan om Allan: från bruksgata till brunnsgata. Krokom: Hissmofors Folkets hus-förening. Libris 7453875. ISBN 91-630-8177-6
Erlandsson, Johan (2009). Då kan man lika gärna kittla varandra: En bok om Allan Edwall. Stockholm: Bokförlaget Atlas. Libris 11311416. ISBN 978-91-7389-359-6

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Allan Edwall.
Bilder & media
Allan Edwall på Svensk mediedatabas
Allan Edwall på Internet Movie Database (engelska)

[1] Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).

[2] Edwall, Elsy (1990). Malin Tangen-släkten, grenen efter Carl Jonsson-Edvall. ISBN 91-87762-11-0 ^{[sidnummer behövs]}

[Uddling_&_Paabo_(1992),_s._258-3] [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 258. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0258.html

[4] Montelius tar över Brunnsgatan 4 Arkiverad 11 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine. Göteborgs-posten 2011-01-08

[5] ”Sommar i P1 - Allan Edwall 1989”. Sveriges Radio Sommar & Vinter i P1. 29 juli 1989. https://sverigesradio.se/avsnitt/406237. Läst 31 mars 2023.

[6] ”Allan Edwall”. Ingmar Bergman Foundation. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821094503/http://www.ingmarbergman.se/universe.asp?guid=892D1016-2CDE-478C-B1C2-246C1C5A0760.

[7] "I rampljuset : Thaliapris till Edwall", Panorama 61 : En bokfilm från BFB, Bonniers, Stockholm 1961.

[8] ”Allan Edwalls stipendiefond”. Hissmofors Folkets Hus. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2012. https://archive.is/20120801092102/http://www.hissmoforsfolketshus.se/sida2.html.

[9] ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015.

[10] Ebbe Linde (7 februari 1957). ”'Ninotchka' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-02-07/37/14. Läst 8 januari 2022.

[11] ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-0. Läst 19 oktober 2015.

[12] Bengt Jahnsson (29 september 1966). ”Birgitta Andersson för hela slanten”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-29/264/20. Läst 22 januari 2016.

[13] Bengt Jahnsson (28 februari 1981). ”'Stora landsvägen': Strindbergs försoningsakt som gripande kammarspel”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-02-28/57/15. Läst 4 februari 2022.

[14] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1952. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1952-12-24/351/16. Läst 31 januari 2016.

[15] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 5 juni 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-06-05/150/22. Läst 1 februari 2016.

[16] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 12 juli 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-07-12/186/24. Läst 19 december 2021.

[17] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016.

[18] ”Hört i radio”. Dagens Nyheter: s. 15. 11 februari 1963. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-02-11/41/15. Läst 20 mars 2016.

[1]

Biografi

Skådespelaren

Regissören

Musikern

Övrigt

Familj

Utmärkelser

Filmografi

Filmroller

TV-roller

Regi

Filmmanus

Teater

Roller

Regi

Radioteater

Roller

Bibliografi

Diskografi

Postumt utgivet

Musiktryck

Referenser

Tryckta källor

Webbkällor

Noter

Vidare läsning

Externa länkar