Saguinus inustus
Saguinus inustus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Schwartz 1951. Saguinus inustus ingår i släktet tamariner och familjen kloapor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
| Saguinus inustus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_by_David_Jeffrey_Ringer.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Primater Primates |
| Familj | Kloapor Callitrichidae |
| Släkte | Tamariner Saguinus |
| Art | Saguinus inustus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Saguinus inustus | |
| Auktor | (Schwartz, 1951) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende
redigeraArten når en kroppslängd (huvud och bål) av 21till 26 cm, en svanslängd av 33 till 41 cm och en vikt av ungefär 430 g. En enskild hanne vägde 500 g. Pälsen är i princip helt svartaktig. Endast på ryggens topp kan en chokladbrun skugga förekomma och på kroppssidorna finns inslag av kanelbrun. Det nästan nakna ansiktet är främst köttfärgad med några glest fördelade vita hår. På de nakna svarta öronen kan det finnas vita punkter. Påfallande är de vita könsdelarna.[7]
Utbredning
redigeraDenna kloapa förekommer i nordvästra Amazonområdet i nordvästra Brasilien och sydöstra Colombia. Habitatet utgörs av fuktiga skogar och andra skogar. Arten vistas ofta nära människans boplatser.[1]
Ekologi
redigeraSaguinus inustus har ungefär samma beteende som andra tamariner. Den äter frukter, nektar, blommor och naturgummi som kompletteras med några smådjur som insekter, grodor och ödlor. Individerna bildar flockar som vanligen har 2 till 8 medlemmar och ibland ökar antalet till 15 medlemmar. Toleransen gentemot andra flockar är troligen inte lika bra som hos andra tamariner. En observerad flock försvarade det 35 hektar stora territoriet.[1]
Tandgladan (Harpagus bidentatus) följer ibland efter flockar för att äta insekter som apan lämnar efter sig.[7]
Källor
redigera- ^ [a b c d] Palacios, E., Röhe, F., Stevenson, P.R. & Urbani, B. 2015 Saguinus inustus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 15 januari 2024.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (2005) , website Saguinus inustus, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Wilson, Lacher & Mittermeier, red (2016). ”Saguinus inustus”. Handbook of the Mammals of the World. "3 - Pimates". Lynx Edicions. sid. 338
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Saguinus inustus.
- Wikispecies har information om Saguinus inustus.