Världsmästerskapen i Roadracing 1993 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Endurance och Sidvagn. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör. Grand Prix-serien kördes över 14 deltävlingar.

Världsmästare i roadracing 1993
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Kevin Schwantz (Suzuki) Yamaha
250GP Tetsuya Harada (Yamaha) Honda
125GP Dirk Raudies (Honda) Honda
Superbike Scott Russell (Kawasaki) Ducati
Endurance Doug Toland (Honda, Kawasaki) -
Sidvagn Rolf Biland/Kurt Waltisperg (LCR-Krauser) -

Säsongen 1993 blev en klassisk säsong. Wayne Rainey och Kevin Schwantz slogs om titeln och tog fyra segrar var, men titelracet fick ett abrupt slut när Rainey vurpade på Misano-banan och förlamades från ryggen och nedåt. Det var ett tragiskt slut på en lång och framgångsrik karriär. Schwantz kunde därefter ta hem sin enda VM-titel.

Delsegrare

redigera
Grand Prix Vinnande förare Konstruktör
  Australien   Kevin Schwantz Suzuki
  Malaysia   Wayne Rainey Yamaha
  Japan   Wayne Rainey Yamaha
  Spanien   Kevin Schwantz Suzuki
  Österrike   Kevin Schwantz Suzuki
  Tyskland   Daryl Beattie Honda
  TT Assen   Kevin Schwantz Suzuki
  Europa   Wayne Rainey Yamaha
  San Marino   Mick Doohan Honda
  Storbritannien   Luca Cadalora Yamaha
  Tjeckien   Wayne Rainey Yamaha
  Italien   Luca Cadalora Yamaha
  USA   John Kocinski Cagiva
  FIM Grand Prix   Alex Barros Suzuki

Slutställning

redigera
Plats Förare Team Poäng
1   Kevin Schwantz Lucky Strike Suzuki 248
2   Wayne Rainey Marlboro Yamaha 214
3   Daryl Beattie Rothmans Honda 176
4   Mick Doohan Rothmans Honda 156
5   Luca Cadalora Marlboro Yamaha 145
6   Alex Barros Lucky Strike Suzuki 125
7   Shinichi Itoh Rothmans Honda 119
8   Àlex Crivillé Campsa Honda 117

Tetsuya Harada från Japan blev mästare i den näst största Grand Prix-klassen. Segern vanns med endast fyra poäng, tack vare att Harada vann sista deltävlingen i Valencia samtidigt som VM-ledaren Capirossi slutade femma.

Delsegrare

redigera
Bana Vinnare Märke
  Eastern Creek   Tetsuya Harada Yamaha
  Shah Alam   Nobuatsu Aoki Honda
  Suzuka   Tetsuya Harada Yamaha
  Jerez   Tetsuya Harada Yamaha
  Salzburgring   Doriano Romboni Honda
  Hockenheim   Doriano Romboni Honda
  Assen   Loris Capirossi Honda
  Barcelona   Max Biaggi Honda
  Mugello   Loris Capirossi Honda
  Donington Park   Jean-Philippe Ruggia Aprilia
  Brno   Loris Reggiani Aprilia
  Misano   Jean-Philippe Ruggia Aprilia
  Laguna Seca   Loris Capirossi Honda
  Jarama   Tetsuya Harada Yamaha

Slutställning

redigera
Plats Förare Märke Poäng
1   Tetsuya Harada Yamaha 197
2   Loris Capirossi Honda 193
3   Loris Reggiani Aprilia 158
4   Max Biaggi Honda 142
5   Doriano Romboni Honda 139
6   Jean-Philippe Ruggia Aprilia 129
7   Helmut Bradl Honda 126
8   Tadayuki Okada Honda 120

Tysken Dirk Raudies blev mästare i 125GP, men japanen Kazuto Sakata pressade honom hela säsongen och till slut var det trots nio segrar för Raudies mot två för Sakata nästan helt jämnt i mästerskapet.

Delsegrare

redigera
Bana Vinnare Märke
  Eastern Creek   Dirk Raudies Honda
  Shah Alam   Dirk Raudies Honda
  Suzuka   Dirk Raudies Honda
  Jerez   Kazuto Sakata Honda
  Salzburgring   Takeshi Tsujimura Honda
  Hockenheim   Dirk Raudies Honda
  Assen   Dirk Raudies Honda
  Barcelona   Noboru Ueda Honda
  Mugello   Dirk Raudies Honda
  Donington Park   Dirk Raudies Honda
  Brno   Kazuto Sakata Honda
  Misano   Dirk Raudies Honda
  Laguna Seca   Dirk Raudies Honda
  Jarama   Ralf Waldmann Aprilia


Slutställning

redigera
Plats Förare Märke Poäng
1   Dirk Raudies Honda 280
2   Kazuto Sakata Honda 266
3   Takeshi Tsujimura Honda 177
4   Ralf Waldmann Aprilia 160
5   Noboru Ueda Honda 129
6   Akira Saito Honda 117

Källor

redigera