Olof Thunberg

Olof Thunberg växte upp i stadsdelen Ängsgärdet i Västerås^[5] tillsammans med sina föräldrar och två äldre bröder.^[6] Han var klass- och scoutkamrat med blivande skådespelarkollegan Lars Ekborg.^[7] Efter folkskolan gick Thunberg en kort tid på handelsskola innan han avbröt studierna och tog diverse småjobb istället.^[8] Bland annat arbetade han som svarvare, ritare, verkstadsman (på Asea), dekoratör, expedit, laboratoriebiträde och kontorist.^[9]

Vid 15 års ålder grundade Thunberg, tillsammans med vännen Lars Ekborg, amatörteaterföreningen Scenklubben.^[a] Avsikten var egentligen inte att sätta upp pjäser och att dra in pengar, utan att skapa sig en slags teaterskola. De första åren ägnade sig föreningen åt korta övningsscener. Sommaren 1944 gjorde gruppen sitt första publika framträdande, varvid Olof Thunberg scendebuterade, 19 år gammal.^[13][14] Året efter scendebuten ställde Thunberg upp i Filmjournalens och Europafilms talangjakt Teaterluft, med final på Södra teatern, dock utan att vinna.^[15][16][17]

Efter ett första misslyckat intagningsprov till Dramatens elevskola studerade Thunberg i två år vid Calle Flygares teaterskola, samtidigt som han gjorde värnplikten på somrarna.^[13] I slutet av 1940-talet började han turnera i folkparkerna^[18] och sommaren 1950 turnerade han ihop med Casinogänget. Efter några uppdrag som betald regissör åt amatörteaterföreningar i Västerås sökte han in till Dramatens elevskola igen 1950, denna gång med sikte på regilinjen, och blev nu slutligen antagen.^[19]

Mot slutet av den treåriga elevtiden på Dramaten 1950–1953 regisserade han en kritikerrosad uppsättning av Carl Jonas Love Almqvists Ramido Marinesco med elevkamraten Jan Malmsjö i rollistan. Andraårseleven Emy Storm, som tidigare regisserats av bland andra Ingmar Bergman (på Intima teatern), gjorde här sin första ordentliga roll. Hon spelade Malmsjös mor och mindes senare: "Den uppsättningen fick mig på allvar att förstå vad teater kunde vara."^[20] Författaren Stig Dagerman skrev uppskattande i Arbetaren (dec. 1952):

Thunberg arbetade i unga år för Radiotjänst i Västerås, eller som han uttryckte det i en intervju 2003: "Jag kom till stor del in i teateryrket genom mitt arbete för Radiotjänst i Västerås [...]".^[11] Enligt egen utsago har han genom åren medverkat i över tusen radioprogram.^[21] I början av radiokarriären medverkade han ofta i "underhållning och glada spektakel", bland annat som imitatör.^[22]

Åren 1953–1956 blev han känd för radioprogrammet Mannen i svart, där han med stor inlevelse – och ackompanjerad av allsköns kusliga ljudeffekter – framförde olika slags spökhistorier och rysare. Det var första gången den sortens ljudeffekter kom till användning i svensk radio.^[23]

Efter elevtiden tackade Thunberg nej till ett skådespelarkontrakt på Dramaten då han hellre ville arbeta parallellt som både skådespelare och regissör, något som Dramatens demonregissör Olof Molander motsatte sig.^[24] Thunberg valde istället en anställning vid Norrköping- Linköpings stadsteater i dessa två yrkesfunktioner åren 1954 till 1956.^[24][25] Från slutet av 1950-talet var han återkommande affischnamn på Stockholms privatteatrar, exempelvis Intiman, Scalateatern, Vasateatern, Oscarsteatern och Folkan, varvat med uppdrag på olika institutionsteatrar i och utanför Stockholm. Under framförallt 1980-talet turnerade han också med Riksteatern, bland annat i den egenskrivna enmansföreställningen Ur svenska hjärtans djup (1984).

Till Thunbergs mer kända film- och tv-roller hör organisten i Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna (1963) och pappan i den för sin tid ovanligt påkostade tv-serien Villervalle i Söderhavet (1963).

Under 1960-talet knöts han allt närmare televisionen tack vare tv-producenten och regissören Åke Falck.^[26] Från 1967 ingick Thunberg i TV:s fasta teaterensemble^[27] och inför kanalklyvningen 1969 fick han en trefaldig funktion på TV1 som regissör, skådespelare och programplanerare.^[28][29] Efter den perioden, från en bit in på 1970-talet och framåt, arbetade han enbart som frilans.^[26]

•  
  Gittan Wernström (Lenalisa), Olof Thunberg (pappan) och Roland Grönros (Villervalle) i tv-serien Villervalle i Söderhavet (1963).
•  
  Lauritz Falk, Meg Westergren, Olof Thunberg och Inga Gill i Alltid på en onsdag (Lilla teatern, 1967–1968).
•  
  Thunberg – i dubbel upplaga – som programledaren i tv-filmen Biprodukten (1969).

Olof Thunberg var under större delen av sin karriär emellanåt sysselsatt med dubbning av animerad film, främst som röstskådespelare men även som regissör. Han regisserade bland annat den svenska originaldubbningen av Lady och Lufsen, som spelades in sommaren 1955 med elevkamraten Jan Malmsjö i den manliga huvudrollen. Under en av inspelningsdagarna var Thunberg personligen i telefonkontakt med Walt Disney, som följde arbetet på distans via dagliga leveranser av inspelat material. Efter genomlyssning av materialet ringde Walt Disney vanligtvis till en representant^[b] som brukade närvara i studion, för att avge sitt personliga godkännande. "För det mesta tyckte han att det var bra, ibland riktigt bra", mindes Thunberg drygt femtio år senare.^[31]

Thunberg gjorde även den svenska rösten till tigern Shere Khan i filmen Djungelboken (sv. premiär 1968), vilken han själv framhållit som sin främsta insats i Disneysammanhang.^[24] Han upprepade rollen 35 år senare i Djungelboken 2 (2003).

Hans röst har även förekommit i filmer som Benjamin och jag (1957), Bernard och Bianca (1978), Snövit och de sju dvärgarna (nydubbning 1982), Taran och den magiska kitteln (1985) och Monsters Inc. (2001).

Thunberg gav röst åt filmfiguren Agaton Sax (1972–1976), som dels förekom i en rad tv-filmer och dels utgjorde huvudrollen i Sveriges första helt animerade långfilm 1976.

Han är också starkt förknippad med Rune Andréassons tio färgfilmer om Bamse (1972–1991) och diverse Bamse-sagor utgivna på skivor och kassetter (1973–). Thunbergs sista medverkan i filmsammanhang var som berättarröst i en reklamfilm för nya Bamses värld på Kolmårdens djurpark 2015.

Olof Thunberg var son till lagerarbetaren Fritz Thunberg (1889–1988) och Elsa Thunberg (1898–1991), född Mattsson.^[32][33] Under ungdomsåren skrev brodern Charlie Thunberg (1922–2013) revyer som Olof Thunberg och vännen Lars Ekborg medverkade i.^[34]

I oktober 1950, samma höst som han kommit in på Dramatens elevskola, gifte sig Olof Thunberg med Ingrid Johansson (1925–2006)^[35][36][33] som han tidigare varit skolkamrat med i Västerås^[37]. De skilde sig 1954.^[38]

Pingsten 1959 förlovade han sig med skådespelaren Lena Granhagen,^[39] som han träffat föregående år genom en teateruppsättning på Intiman där hon medverkade som skådespelare och han som regissör.^[40] De levde ihop till in på 1960-talet^[40] och spelade varandras makar bland annat i tv-serien Villervalle i Söderhavet (1963).

Olof Thunberg var senare gift med skådespelaren Mona Andersson, som han lärde känna i samband med en radioteaterpjäs.^[41] Med henne fick han två barn – Amanda (f. 1965) och Svante (f. 1969) – som båda verkat inom teatern, den senare främst som skådespelare. Hela familjen framträdde i En midsommarnattsdröm under en turné med Riksteatern sommaren 1983.^[42][43] Dottern har därutöver samarbetat med Olof Thunberg som sufflör^[44] och regiassistent^[45].

Olof Thunberg var svärfar till operasångerskan Malena Ernman. 2010 gjorde de en gemensam julturné med Thunberg i rollen som julvärd.^[46]

Han var farfar till klimataktivisten Greta Thunberg och morfars bror till skådespelaren Oskar Thunberg.

•  
  Familjen Thunberg 1926, med minstingen Olof i mor Elsas famn.
•  
  Bröderna Olof, Charlie och Nils på väg till skolan (1930-tal).
•  
  Thunberg med fästmön Lena Granhagen, 1961.
•  
  Skådespelaren Julia Cæsar var en god vän till familjen Thunberg^[47], dessutom gudmor till Thunbergs dotter Amanda (f. 1965).^[14]

I över femtio år bodde Thunberg i ett 1930-talshus med sjötomt mot Insjön på Värmdö.^[24][48] Han bodde tidigare i stockholmsstadsdelen Södermalm^[49] och var i slutet av sitt liv bosatt i Nacka.^[50]

Huvudartikel: Olof Thunbergs medverkan i filmer, TV och radio

• 1955 – Lady och Lufsen

• 1957 – Benjamin och jag

• 1969 – Galgmannen
• 1970 – Vem var jag?
• 1971 – Söndagspromenaden
• 1972 – Om dessa buskar kunde tala …

Huvudartikel: Olof Thunbergs teaterproduktioner

Se artikeln Olof Thunbergs diskografi

• Thunberg, Olof (1984). Ur svenska hjärtans djup... Stockholm: Sveriges radio. Libris 21178619 

• 1951 – Stipendium ur Helge Ax:son Johnsons donationsfond^[54]
• 1952 – folkparkernas stipendium^[18]
• 1954 – Västerås kulturstipendium^[55]
• 1994 – Guldmasken i kategorin "Bästa manliga biroll i musikal eller revy" (Cabaret)^[56]

•  
  Vännerna Lars Ekborg, Bo Setterlind och Olof Thunberg. Tillsammans satte de upp Sture Jonsson Tre Dosor, i Thunbergs regi, sommaren 1945.
•  
  Radioinspelning av Mästerdetektiven Blomkvist, t.h. Olof Thunberg, hösten 1952.
•  
  Olof Thunberg fick ett stort genomslag som uppläsare av skräcknoveller i radioserien Mannen i svart 1953–1956.
•  
  Med Öllegård Wellton i Positivhataren 1953 (Parkteatern, Stockholm).
•  
  Olof Thunberg bakom Yvonne Lombard och Sture Lagerwall, i samband med Min man har komplex 1956 (Intiman, Stockholm).
•  
  Olof Thunberg porträtterad i Vecko-Journalen 1959, vid tiden för pjäsen Ägget.
•  
  Fällan på Intiman i Malmö (Malmö stadsteater) 1960. I bakgrunden: Bengt Brunskog.
•  
  Olof Thunberg i Parkteaterns Söderkåkar 1964.
•  
  Thunberg (längst t.v.) framför entrén till Lilla Teatern i Stockholm 1965.
•  
  Kollationering för pjäsen O 1965 (Lilla Teatern, Stockholm). Fr.v. Håkan Serner, Olof Thunberg, Gerd Hagman, Lena Granhagen, Lena Söderblom och Nils Eklund.
•  
  Olof Thunberg, Gun Arvidsson och Nils Poppe samt regissör Keve Hjelm inför pjäsen Kääärlek 1965 (Lilla Teatern, Stockholm).
•  
  Thunberg, Arvidsson och Poppe inför premiären av Kääärlek 1965 (Lilla Teatern, Stockholm).
•  
  Sif Ruud, Olof Thunberg, Tor Isedal och Hans Wigren i TV-pjäsen Hönssoppa med korngryn (1968).
•  
  Olof Thunberg och Arthur Fischer i TV-filmen Biprodukten (1969).
•  
  Olof Thunberg i TV-pjäsen Så går det till här i världen (1968). I bakgrunden: Sif Ruud, Björn Gustafson och Lennart Lundh.

• Bergold, Kersti (29 mars 2003). ”Thunberg – still going strong”. Vestmanlands Läns Tidning: s. 44. 
• Ehrenkrona, Anne-Marie (1976). ”De har spelat teater i hela sitt liv”. Hemmets Veckotidning (2): sid. 20-21 och 48. 
• Ernheimer, Jan (27 februari 2020). ”Skådespelaren Olof Thunberg har avlidit”. Vestmanlands Läns Tidning: s. 7 i del 2. https://app.retriever-info.com/go-article/05735320200227350a54ddd31416832a31d8e03570f90f/null/archive/search?sessionId=ffaa9fdd-c919-4f71-8556-82a06ce152f2&&theme=light. Läst 29 februari 2020. 
• Holger-Ahlbeck, Gunilla (1976). "Det sorglösa 20-talet och depressionens 30-tal". I: Vi som var med!: 23 journalistveteraner berättar. Stockholm: Gidlund. 1976. Libris 7591093. ISBN 91-7021-162-0 , s. 133–138.
• Fehne Rybrink, Inger (1987). ”Olof Thunberg: Teater är för spännande för att slösas på ett fåtal”. Scen & salong (Stockholm: Riksorganisationen Folkets hus och parker) (11): sid. 3–5. 
• Forslund Lennart, red (1982). Teater i Stockholm 1910-1970. Vol. 2, Repertoar = Repertory [Elektronisk resurs]. Umeå: Univ. Libris 14012294. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-85228 
• Hilding, Olle; Hoogland Claes (1953). Hur man blir skådespelare: känsla och kunnande .... Stockholm: Strömberg. Libris 1453034 
• Lagercrantz, Anita (1959). ”Här har vi ägget!”. Veckojournalen (Stockholm: Åhlén & Åkerlund) (12): sid. 40–41 och 46. 
• Myrberg, Gunilla (1961). ”Vi har aldrig grälat”. Damernas Värld (Stockholm: Åhlén & Åkerlund) (17): sid. 20–21 och 64. 

• Östgötateaterns arkiv
• Olof Thunberg i Vem är det 1993
• Olof Thunberg på Svensk Filmdatabas

• Olof Thunberg på Internet Movie Database (engelska)
• Olof Thunberg i Dramatens rollbok