Morfem

minsta språkliga betydelsebärande enhet
För förlaget, se Morfem (förlag).
 Språkets nivåer 

Ett morfem eller ordled[1] är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk. Ett morfem ingår i allmänhet i ett ord, och byggs i sin tur upp av fonem. Läran om ordens inre struktur, det vill säga morfemen, kallas morfologi.

Huvudtyper

redigera

Det finns två huvudtyper av morfem:[2]

  • Rotmorfem, basmorfem eller fria morfem – ord eller ordstam med egen självständig betydelse
    • Lexikalt morfem, rotmorfem som fungerar som ett eget ord, t.ex. dag, snäll, tomte, den, att
    • Övriga rotmorfem är ordstammar som behöver kompletteras för att bilda ord, t.ex. häll-, flick-
  • Affix eller bundna morfem – ordled utan egen betydelse, men modifierar rotmorfem
    • Prefix, t.ex. o- och be-
    • Suffix, t.ex. -het, -isk
    • Interfix eller fogmorfem, sammanfogar ord, t.ex. u i gatubarn
    • fler undertyper av affix listas i artikeln Affix

Morfem behöver inte vara uttalade eller noteras i skrift. Exempelvis motsvaras nollplural av ett tomt morfem. Inom lingvistiken skrivs dessa som Ø:

  • Ett hus, flera hus-Ø.

Morfotax

redigera

Inom lingvistiken är morfotax det regelsystem som styr hur morfem används och vilka angränsande morfem de kan ha.

Avstavning

redigera

I svenska språket är en av de två huvudmetoderna för avstavning baserad på ordled, nämligen Ordledsprincipen.

Se även

redigera

Vidare läsning

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Nationalencyklopedins ordbok, Del 1, avsnitt "Inledning", underavsnitt "Ordled", ISBN 91-7024-953-9
  2. ^ Nationalencyklopedin, uppslagsordet "morfem", ISBN 91-7024-619-X