Wikipedia

Hans Hildebrand

svensk arkeolog, numismatiker, museiman och riksantikvarie

Hans Olof Hildebrand Hildebrand, född 5 april 1842 i Stockholm, död 2 februari 1913[12], var en svensk arkeolog, numismatiker, museiman och riksantikvarie. Han var son till Bror Emil Hildebrand och Anna Mathilda Ekecrantz samt bror till Emil Hildebrand. Han gifte sig 1867 med Elin Maria Charlotta Martin och blev far till Erik Hildebrand samt svärfar till Olof Sörensen.

Hans Hildebrand
Hans Hildebrand, porträtt målad av Elisabeth Warling 1897.
Född5 april 1842[1][2]
Maria Magdalena församling[3][2], Sverige
Död2 februari 1913 (70 år)
Oscars församling[1][4], Sverige
BegravdSolna kyrkogård[5]
kartor
Medborgare iSverige[6][7]
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningAntropolog, arkeolog, förhistoriker
Befattning
Riksantikvarie (1879–1907)[8][9]
Ordförande i Fredrika-Bremer-Förbundet (1884–1903)[10]
Stol nummer 6 i Svenska Akademien (1895–1913)[11]
BarnKarl Hildebrand (f. 1870)[9]
Hedvig Carlander (f. 1875)[9]
FöräldrarBror Emil Hildebrand[1][2]
SläktingarEmil Hildebrand (syskon)
Redigera Wikidata
Hans Hildebrand vid Rökstenen
Hans Hildebrands gravvård på Solna kyrkogård.

Hildebrand var ledamot av Svenska Akademien 1895–1913 där han satt på stol 6 som efterträdare till författaren Fredrik August Dahlgren. Han var Akademiens dess ständige sekreterare (tillförordnad) 1912. Han var ledamot av Vitterhetsakademien från 1874 till sin död, dess sekreterare 1879–1907. Hildebrand var den förste som gradvis utarbetade en ny och betydande arkeologisk metod, typologin, vilken kom att fulländas av Oscar Montelius.

Levnadshistoria

redigera

Hans Olof Hildebrand blev student vid Uppsala universitet 1860, avlade filosofie kandidatexamen 1865 och promoverades följande året till filosofie doktor med första hedersrummet. Redan under sin studenttid tjänstgjorde han under ferierna i Statens historiska museum. År 1865 förordnad till extra ordinarie amanuens i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, antogs han året därefter till sekreterare i Kungliga Samfundet för utgifvandet af handlingar rörande Skandinaviens historia och utnämndes till förste amanuens vid förenämnda akademi.

Under åren 1870–1871 gjorde han i egenskap av Letterstedtsk stipendiat en utländsk resa och utnämndes 1871 till förste amanuens vid Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Som ombud för denna akademi deltog han i flera arkeologiska kongresser. 1879 efterträdde han sin far som riksantikvarie, sekreterare i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och garde des médailles. Han blev 1866 ledamot av och sekreterare i Samfundet för utgifvande af handskrifter om Skandinaviens historia, vilken befattning han lämnade 1896, deltog 1873 i stiftandet av Antropologiska sällskapet, blev 1874 ledamot i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, 1881 av Vetenskaps- och Vitterhetssamhället, blev 1884 Fredrika Bremer-Förbundets förste ordförande (och stannade på posten i 19 år)[13], ledamot 1890 av Vetenskapssocieteten, 1891 av Vetenskapsakademien och 1895 av Svenska akademien, efter Fredrik August Dahlgren.

Bibliografi

redigera

Bland Hildebrands utgivna vetenskapliga arbeten märks: Svenska folket under hednatiden 1866, akademisk avhandling belönt med filosofiska fakultetens i Uppsala större pris och med Geijers historiska pris;[14] Lifvet på Island under sagotiden (1867, omarbetad utgåva 1883); Afrika i våra dagar 1868; Statens historiska Museum och K. Myntkabinettet 1873; Den vetenskapliga fornforskningen 1873; Lärobok i gamla historien 1873; De förhistoriska folken i Europa 1873–1875; Folkens tro om sina döda 1874; Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid (1875, ny omarbetad upplaga 1907); kaptilet Sveriges medeltid, senare skedet, 1350–1521 i verket Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar 1876-1877 (I andra upplagan av samma verk, Sveriges historia intill tjugonde seklet 1904-05, behandlade han även älder medeltiden); Stockholms stads jordebok 1420-1498 (1876–1914); Fynden i Troas och Homerus Troja 1878; Från äldre tider 1882; The industrial arts of Scandinavia in the pagan time 1883; Heraldiska studier 1883, 1887; Stockholms stads skottebok 1501-10 (1889–1915); Visby och dess minnesmärken 1892–1893; Skara domkyrka 1894 med mera. 1879 började Hildebrand en utförlig kulturhistorisk skildring öfver Sveriges medeltid, av vilket 3 band hann utkomma fram till 1903.[15]

Tillsammans med sin far Bror Emil Hildebrand utgav han Teckningar ur svenska statens museum (1873–83).[15] Våren 1872 började Hildebrand utge Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Månadsblad, som grundades av honom, och 1870 Ant. tidskrift för Sverige. Han skrev en mängd uppsatser i Pedagogisk tidskrift, Litteratur-Tidskrift, Antiqvarisk Tidskrift för Sverige med flera, bland vilka bör nämnas: Den äldre järnåldern i Norrland 1869; Bidrag till Svenska medeltidens Konsthistoria 1869–1870; Bidrag till spännets historia 1872–1874; Sveriges kyrkliga fornlämningar 1874; ombesörjde även utgivandet av Svenska medeltidens stadsböcker; översatte Snorre Sturlassons Heimskringla med förklaringar 1869–1871 med mera.

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c] Hans O H Hildebrand, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13584, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Maria Magdalena kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserie, SE/SSA/0012/C I a/13 (1834-1854), bildid: C0055206_00173, födelse- och dopbok, s. 321, läs onlineläs online, läst: 14 april 2018, ”60,5,27,Hans Olof Hildebrend.....Riksantiquri? Bror Emil Hildebran ?? dess Hustru Anna Math(ilda) Ekecrantz.....”.[källa från Wikidata]
  3. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 27 mars 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ Oscars kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/6025/F I/2 (1912-1916), bildid: 00030170_00038, död- och begravningsbok, s. 37, läs onlineläs online, läst: 14 april 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Hans Olof Hildebrand, FinnGraven.se, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 1 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ Till regeringen från svenska kvinnor ingifna skrifvelser i rösträttsfrågan 1905–1906, Björck & Börjesson, 1906, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Riksantikvarieämbetets historia, läs online, läst: 24 januari 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 14 april 2018.[källa från Wikidata]
  10. ^ Fredrika Bremer Förbundets historia, Fredrika Bremer-förbundet, oktober 2015, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Svenska Akademin ledamotsregister: hildebrand-hans, läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ Dödsnotis i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
  13. ^ Fredrika-Bremer-förbundet: Historik Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-06-06
  14. ^ Uppsala universitet: Geijers historiska pris, läst 22 januari 2023
  15. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1248-49.

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hans_Hildebrand&oldid=55339930”