Eurovision Song Contest 2016

Direkt efter att Sverige hade tagit hem segern av 2015 års tävling påbörjade det ansvariga TV-bolaget Sveriges Television arbetet med att förbereda 2016 års tävling. Den 24 maj 2015 gick Sveriges Televisions vd Hanna Stjärne ut i en intervju och sade att budgeten ännu inte var bestämd, men att man skulle jobba med ekonomin långsiktigt och att planeringen för evenemanget skulle påbörjas omgående.^[19] Dagen därpå meddelade Sveriges Television att arbetet med att sätta ihop det ansvariga sändningsteamet samt att börja ta in anbud från svenska städer att bli värdstad var igång.^[20]

Redan innan finalen av 2015 års tävling var avklarad gick EBU ut med information om det här årets tävling, däribland de preliminära tävlingsdatumen samt att tävlingsformen skulle fortfarande bestå av två semifinaler och en final.^[2] De preliminära datumen sattes till den 10, 12 och 14 maj 2016, vilka SVT under sommaren 2015 kunde bekräfta som riktiga datum.^[16] Den 18 juni 2015 hölls ett första formellt möte mellan Sveriges Television och EBU:s referensgrupp, där de huvudsakliga detaljerna kring tävlingen diskuterades.^[17]

Den 8 juli presenterades värdstaden och dessutom framkom det att Martin Österdahl skulle bli programmets exekutiva producent. Han innehade samma tjänst som vid Eurovision Song Contest 2013.^[15] Den 4 september samma år meddelades hela arbetsledningen för tävlingen där nu framkom att Martin Österdahl skulle få dela denna tjänst med Johan Bernhagen. Österdahl blev ytterst ansvarig för projektet medan Bernhagen ledde projektets dagliga verksamhet. Övriga ansvariga blev Tobias Åberg (Head of Production), Christer Björkman (Contest Producer), Sven Stojanovic (Show Producer), Lotta Loosme (Head of Communications), Sofi Franzén (Head of Event, City and Partners) samt Josephine Görander (Executive Assistant and Office Manager).^[16]

Inför årets tävling meddelade EBU att en ändring hade gjorts i programmets röstningssystem. Sedan finalen år 2009 har EBU använt modellen med att varje land har 50% juryröstning och 50% tittarröstning vars resultat sedan kombineras för att få ut ett tredje resultat som landet använder som slutresultat. Till det här året slopades kombineringsdelen och varje lands jurygrupp respektive tittare fick istället vardera dela ut 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10 och 12 poäng. Detta innebar att dubbelt så mycket poäng delades ut till bidragen i semifinalerna och finalen. I finalen kom det exempelvis att delas ut 84 stycken 12-poängare i finalen. Maxpoängen för ett finalbidrag ökade också från 504 till 1 008 poäng.

Fortfarande blev det de 10 länderna som fått högst totalpoäng i respektive semifinal som gick vidare till finalen, och likt tidigare år kom resultatet av de enskilda landsplaceringarna i semifinalerna vara hemliga fram till dess att finalen avgjordes. I finalen redovisades först jurygruppernas poäng av varje lands poängpresentatör (med skillnaden att poängpresentatören enbart sade vilket bidrag som fått 12 poäng; övriga poäng åkte ut direkt på resultattavlan) och sedan delades tittarnas poäng ut i klumpsummor av programledarna. Bidragen på plats 11–26:s poäng delades dock ut manuellt av en dator; därefter läste programledarna upp resten av bidragen som hade hamnat på topp 10.

För att säkerställa validerat resultat ställde EBU vissa krav på jurygrupperna i tävlingen. Grundkriterierna var att ett lands jurygrupp skulle bestå av fem personer inklusive en ordförande (en extramedlem skulle utses ifall att någon av de ordinarie fem fick förhinder), som alla arbetar i eller med musikbranschen i det land de representerade (alla i juryn skulle vara medborgare i landet de röstade åt). Det skulle även finnas en spridning gällande ålder, kön och bakgrund, och hade man suttit med i juryn åren 2014 och/eller 2015 fick man inte vara med i juryn 2016. Ingen jurymedlem fick vara anställd vid det TV-bolag som gjorde utsändningen och fick ej heller vara involverade i något lands artist, låt eller framträdande. Dessutom fanns kravet att alla jurymedlemmar skulle rösta individuellt.

Varje jurygrupp övervakades av en notarius publicus samt så hade EBU möjligheten skicka egna kontrollanter som övervakade juryns röstningsprocess. Om juryn bröt mot reglerna så hade EBU möjlighet att diskvalificera juryns resultat. I sådana fall skulle ett validerat slumpresultat använts baserat på hur ett antal andra länder hade röstat.

Namnen på alla jurymedlemmar offentliggjordes den 29 april 2016.^[21]

Under pågående semifinal diskvalificerade rysk TV en av sina jurymedlemmar då denne gjort en utsändning genom mobilapplikationen Periscope. Detta var dock enligt EBU:s regelverk inte förbjudet. Men sedan det framkommit delar av jurymedlemmens resultat samt egna åsikter under sändningen, vilket gjorde att jurymedlemmen bröt mot tystnadspliktskrav gentemot EBU. Inför finalen fick det ryska TV-bolaget chansen att välja ut en ny medlem till juryn.^[22]

I en intervju med tidningen Dagens Nyheter den 9 september 2015 meddelade exekutiva producenten Martin Österdahl att fokus skulle komma att ligga på att ta upp mänskliga rättigheter och att överbrygga kulturella skillnader i Europa. Dock skulle detta ämne inte ses som något politiskt, även om det låg i betraktarens öga att avgöra den saken. Utöver detta meddelade även Österdahl att Sveriges Television hade önskemål att försöka få EBU att flytta sändningstiden för programmen en timme bakåt, alltså från klockan 21.00 CET till 20.00 CET. Anledningen till detta sades vara att sändningarna startar betydligt senare i många länder i östra Europa (beroende på tidsskillnaderna) och att den sena sändningsstarten drabbar framförallt många barn som vill se programmet.^[23] Dock kom EBU ej att hörsamma sändningstidsidén.^[14]

Den 14 december 2015, i samband med att programledarna presenterades, uttalade sig Österdahl till tidningen Aftonbladet att SVT ville genomföra ytterligare förändringar, som att förändra formatet på finalens omröstning, vilket också gick igenom (se Röstningssystem).^[5][24]

En större förändring som genomfördes var uppspelningen av de bidrag som var direktkvalificerade till finalen (Frankrikes, Italiens, Spaniens, Storbritanniens och Tysklands samt värdlandet Sveriges respektive bidrag). Sedan semifinalsystemet infördes år 2004 (och även två semifinaler 2008) har EBU i semifinalsändningarna valt att endast spela upp korta snuttar från respektive direktkvalificerat lands inskickade musikvideo. Det nya förslaget kom istället att innebära att de tre länderna som i respektive semifinal extraröstade fick framträda live med sin representant. Under respektive semifinals jurygenrep bandades dessa inslag och sedan spelades drygt 55 sekunder upp i TV-sändningen kvällen därpå. På det sättet fick de direktkvalificerade ungefärlig lika lång speltid som semifinalländerna, med skillnaden att de direktkvalificerade ej tävlade i semifinalerna.^[25]

Det var värdbolaget Sveriges Television som under sommaren 2015 beslutade om vilken stad i Sverige som skulle bli värd för tävlingen 2016.^[26] Fram till mitten av juni 2015 fick intresserade städer på sig att komma med förslag varpå SVT gallrade ned förslagen till ett antal förslag innan det slutgiltiga beslutet fattades.^[20][27] Martin Österdahl var en av personerna bakom processen att välja värdstad (vid tidpunkten var han dock inte utsedd till exekutiv producent för hela tävlingen 2016).^[28]

De städer som hade möjlighet att lämna in förslag var de städer som kunde uppfylla de krav som Sveriges Television ställde:^[29]

• Värdstaden måste erbjuda ett visst antal hotell samt hotellrum som skulle finnas i närheten av arenan.
• Arenan var tvungen att erbjuda loger i anslutning till arenan.
• Ett presscenter skulle finnas tillgängligt vid arenan som skulle ha en särskild storlek.
• SVT skulle ha tillgång till värdarenan minst 4-6 veckor före sändningarna, och detta för att kunna bygga scen, rigga ljus och all teknik.
• Värdstaden skulle finnas nära en storflygplats.

Följande städer (med arenor) sade sig ha möjlighet att arrangera tävlingen (den fetmarkerade blev sedermera vald till värdstad (med tillhörande arenor)):

Ett första biljettsläpp till genrepen och direktsändningarna, totalt nio föreställningar, genomfördes den 26 november.^[40] Vid detta tillfälle var det hårt tryck på biljettförsäljningen till finalens direktsändning den 14 maj, vilket gjorde att dessa biljetter sålde slut tämligen omgående. Ett andra biljettsläpp om 10 000 biljetter gjordes den 29 februari 2016. Detta biljettsläpp gjordes efter att produktionen nu visste om mer i detalj hur scenen kommer att stå i förhållande till publiken.^[41] Biljetter till den nya satsningen Eurovision The Party i Tele2 Arena började att säljas den 18 mars 2016.^[42] Ett tredje och sista biljettsläpp till genrepen och direktsändningarna gjordes den 8 april 2016.^[43]

Exakt på dagen fem månader före finalen ägde rum (dvs. den 14 december 2015) höll Sveriges Television en presskonferens i Globen, där programledarna för årets tävling presenterades.^[44] Under presskonferensen meddelades det att Petra Mede och Måns Zelmerlöw skulle vara programledare. Mede återvände i samma roll som hon hade vid Eurovision Song Contest 2013, vilket var första gången på 42 år som en programledare återkom till Eurovision för andra gången.^[4]

Den 9 september meddelade Sveriges Television att budgeten för tävlingen var beräknad till 125 miljoner svenska kronor, vilket var samma budget som även var satt till Sveriges senaste arrangemang år 2013. Denna budget är i storlek att jämföra med hela Utbildningsradions budget 2013. Att Sveriges Television valde att ha samma budgettak som 2013 var att övriga programutbud för 2016 inte skulle drabbas.^[45]

Den ekonomiska beräkningen var cirka 65 miljoner kronor mindre jämfört med 2015 års tävling, och kostnaderna för tävlingen delas lika mellan SVT och Stockholm stad. Inför tävlingen gick Stockholm stad ut och sade sig stå ansvariga för 95 miljoner kronor, där en stor del av budgeten gick åt till att rusta upp Globen inför tävlingen.^[23][46]

Den 15 september meddelade det bosniska nationella TV-bolaget BHRT att Bosnien och Hercegovina hade anmält sig preliminärt till det här årets tävling, efter att inte ha deltagit sedan 2012 års tävling.^[47][48] Den 9 oktober meddelade dock BHRT att anmälan var tillbakadragen och detta efter den ekonomisk diskussion med EBU. BHRT fick då en förlängd betänketid av EBU till slutet av oktober för att hitta en fungerande ekonomisk modell, som att söka sponsorer.^[49]

Den 24 november 2015 bekräftade BHRT att Bosnien och Hercegovina återvänder till ESC 2016.^[9][50] Dagen därpå meddelades också vilken representant landet kommer att skicka till tävlingen.^[51]

I januari 2015 gick den bulgariska nationella TV-bolaget BNT ut med information om att de skulle försöka få till ett samarbete med TV-bolaget BTV för att försöka finansiera ett deltagande i Eurovision 2016.^[52] Landet hade då innan varit frånvarande från två tävlingar på grund av ekonomiska svårigheter hos BNT. Den 15 september meddelade BNT att man hade gjort en preliminäranmälan, dock med möjligheten att fortfarande dra tillbaka sin anmälan om man så önskade.^[53] Enligt uppgifter kommer BNT att fatta det avgörande beslutet först efter att man gjort klart med sitt värdskap för Junior Eurovision Song Contest 2015, dvs. efter den 21 november.^[54] Innan något direkt besked hade lämnats av BNT gick Bulgariens delegationschef Joana Levieva-Sawyer ut med att det troligen skulle bli ett negativt beslut på grund av att det skulle bli alldeles för kostsamt för BNT att delta.^[55][56] Dock bekräftade EBU Bulgariens ESC-återkomst den 26 november 2015.^[6]

I samband med att Kroatien tackade nej till att delta i 2015 års ESC började det ryktas om att landet istället skulle komma att göra comeback till 2016 års tävling.^[57] Det kroatiska nationella TV-bolaget HRT uttalade sig dock i oktober 2015 om att det är troligt att landet inte gör någon comeback till 2016.^[58] Den 11 november samma år kom dock beskedet att HRT ännu inte fattat sitt beslut gällande en möjlig Eurovisionåterkomst för Kroatiens del.^[59] EBU bekräftade Kroatiens ESC-återkomst den 26 november 2015.^[6]

Den 16 september 2015 meddelade det montenegrinska nationella TV-bolaget RTCG att man tvekade inför ett deltagande i ESC 2016. Detta efter att landets jury blivit diskvalificerad i 2015 års final utan motivering.^{[källa behövs]} RTCG ville därför att EBU:s referensgrupp skulle återinföra juryrösternas resultat.^[60] Trots tvekan valde landet den 1 oktober samma år att anmäla sig,^[61] och dagen därpå presenterades också landets ESC-representant.^[62]

Den 24 september 2015 meddelade San Marinos delegationschef Alessandro Capicchioni i en intervju med sajten ESCToday.com att San Marino har anmält sig preliminärt att delta i det här årets Eurovision Song Contest. Dock skulle TV-bolaget SMRTV:s verkställande direktör Carlo Romeo överväga ifall landet ska delta eller ej.^[63] EBU bekräftade den 26 november 2015 att San Marino kommer att medverka i tävlingen.^[6]

Inför ESC 2015 valde EBU att låta Australien medverka som en engångsgest eftersom Eurovisionen firade 60 år det året. På förhand blev landet direktkvalificerat till finalen och fick dessutom rösta i bägge semifinalerna och i finalen. Från EBU:s håll sades det att Australiens enda möjlighet att få delta igen var genom att vinna och att få arrangera tävlingen ihop med ett europeiskt land.^[64] Under pågående Eurovisionsvecka sade dock Eurovisionens högste chef, Jon Ola Sand, att Australiens framtid i tävlingen ska diskuteras och att det eventuellt skulle finnas en möjlighet för landet att få en permanent plats i tävlingen.^[65] Landet blev exempelvis inbjudet av EBU att även medverka vid Junior Eurovision Song Contest 2015, utan att den tävlingen hade något jubileum (som 2015 års stora ESC hade).^[66]

Den 17 november meddelade dock EBU att Australien godkänts som deltagare även vid ESC 2016. Denna gång får landet kvala i någon av de två semifinalerna. Om Australien vinner tävlingen så måste man fortfarande arrangera tävlingen ihop med ett europeiskt land.^[67]

Den 19 november kom beskedet att Tyskland hade valt ut artisten Xavier Naidoo internt att representera landet vid detta års Eurovision Song Contest och att hans låt skulle väljas genom en nationell final i februari månad.^[68] Två dagar senare meddelade dock det nationella TV-bolaget NDR att man hade dragit tillbaka detta val efter kritik.^[69] Istället kom en ny antagning att hållas som istället hade 10 tävlande med var sitt bidrag.^[70]

Inför 2015 års Eurovision Song Contest meddelade det ukrainska nationella TV-bolaget NTU att landet ej skulle ställa upp med anledning av ekonomiska och politiska skäl.^[71] Efter att 2015 års Eurovision Song Contest hade avgjorts gick dock en talesperson för NTU ut med uppgiften att Ukraina möjligen skulle återvända till 2016 års tävling.^[72] Under sommaren var det flera olika hemsidor som bekräftade Ukrainas deltagande, men det var först den 16 september samma år som en officiell bekräftelse gjordes.^[73]

I september 2015 godkände Rumäniens parlament att Rumänien skulle få delta i ESC 2016,^[74] och således skickade nationella TV-bolaget TVR in en preliminär anmälan till EBU.^[75] EBU bekräftade den 26 november 2015 att Rumänien då skulle komma att medverka i tävlingen,^[6] men den 22 april 2016 blev istället TVR av med sitt medlemskap i EBU på grund av obetalda skulder på ca 10 miljoner euro till EBU. Förutom att TVR därmed ej längre äger rätten att delta i årets upplaga av Eurovision Song Contest så förloras även till exempel rättigheterna att sända de olympiska spelen i Rio 2016.^[8]

Den kinesiska provinciella TV-kanalen Hunan Television bekräftade i maj 2015 sitt intresse av att delta i Eurovision Song Contest. EBU har på detta svarat att "vi är öppna och letar alltid efter nya element i varje Eurovision Song Contest".^[76] Några veckor senare kom dock uppgifter som snarare pekade mot att det inte skulle vara aktuellt att få med dem i tävlingen till 2016,^[77] och när EBU i november samma år meddelade deltagarlistan för 2016 fanns Kina inte med bland de bekräftade länderna.^[6] Däremot kommer Hunan Television att sända hela tävlingen i maj.^[78]

Veckorna före tävlingen läckte det ut ett dokument som listade flaggor som inte var tillåtna i publikhavet under tävlingen:^[79][80]

• Kosovo
• Nagorno-Karabach
• Baskien
• Islamiska staten
• Krim (både Krimtatarernas gul-blå flagga och Den autonoma republiken Krim och Republiken Krims flagga)
• Palestinas flagga
• Folkrepubliken Donetsk
• Nordcypern
• Transnistrien
• Sápmi^[81]
• Wales^[81]

De enda tillåtna flaggorna att vifta med var de tävlande ländernas fanor, länder som godkänts som stater av Förenta nationerna, Europeiska flaggan och Regnbågsflaggan.^[79] Beslutet fattades av EBU:s referensgrupp.^[82]

Artister som tillhörde nationella minoriteter, som Norges samiska Agnete, som ville kunna vifta med Samernas flagga och en av Storbritanniens deltagande artister som ville kunna vifta med Wales flagga var därför förbjudna att göra det.^[83] Efter kritik tog EBU tillbaka beslutet.^[83]

Under den inledande omröstningen i första semifinalen den 10 maj, filmades den armeniska artisten Iveta Mukuchyan i greenroom med Nagorno-Karabachs flagga i handen. Situationen eskalerade under den följande presskonferensen, där en azerbajdzjansk journalist kritiserade både den armeniska delegationen och EBU för att låta flaggan synas under showen. Som svar på Aftonbladets fråga om händelsen, uppgav Mukuchyan: "Mina tankar är med mitt hemland. Jag vill ha fred överallt". Den azerbajdzjanska artisten Samra Rahimli kommenterade situationen med att "Eurovision är en sångtävling och det handlar om musik".^[84]

EBU och tävlingens Referensgrupp gjorde följande dag ett gemensamt uttalande där de fördömde Mukuchyans agerande. Referensgruppen förklarade att Television Armenien (AMPTV) brutit mot regeln om att "inga meddelanden som främjar någon organisation, institution, politisk sak eller andra ståndpunkter tillåts i programmet". Vidare påpekade referensgruppen att ett ytterligare brott mot tävlingsreglerna kan leda till diskvalificering från tävlingen eller framtida tävlingar. En talesman för det azerbajdzjanska utrikesministeriet, Hikmät Hacıyev, kallade Mukuchyans agerande "provocerande" och "oacceptabelt", och hävdade att "den armeniska sidan avsiktligt tar till sådana åtgärder för att uppmuntra och främja den olagliga formation som skapats i de ockuperade azerbajdzjanska territorierna".^[85]

Den danska juryns ordförande Hilda Heick angav fel röstsiffror vid finalens omröstning. Dock påverkade emellertid inte Danmarks juryordförandes misstag vem som vann ESC 2016. EBU har informerats om det inträffade av Danmarks Radios underhållningschef Jan Lundme.^[86] EBU har inte korrigerat dessa röster.

Länderna nedan avböjde medverkan i ESC 2016.

•   Andorra – landets nationella TV-bolag RTVA meddelade den 2 september 2015 att Andorra inte har några planer på att återvända till Eurovisionen år 2016.^[87]
•   Liechtenstein – landets nationella TV-bolag 1FLTV meddelade den 16 september 2015 att landet inte tänker försöka göra debut till år 2016. Däremot säger man sig vara intresserad att försöka debutera till 2017 års tävling. Det nationella TV-bolaget är dock inte medlem i EBU och har därför inte rätt att delta i Eurovision Song Contest förrän medlemskap är ordnat.^[88]
•   Luxemburg – landets nationella TV-bolag RTL meddelade den 4 september 2015 att Luxemburg inte har några planer att återvända till ESC 2016. Landet deltog senast år 1993.^[89]
•   Monaco – landets nationella TV-bolag TCM meddelade den 21 juli 2015 att man inte var intresserad av att delta i ESC 2016.^[90]
•   Portugal – landets nationella TV-bolag RTP meddelade den 7 oktober att Portugal ej kommer att medverka i ESC 2016, dock att landet återkommer igen redan år 2017.^[11] RTP har även meddelat att de har för avsikt att inte sända årets tävling, något som man gjort årligen sedan debuten 1964 (oavsett tävlan eller ej).^[91]
•   Slovakien – under sommaren 2015 uttalade sig landets nationella TV-bolag RTVS om förhoppningar att landet skulle kunna återvända till ESC år 2016. Landet deltog exempelvis i Eurovision Young Dancers 2015.^[92] Den 28 september samma år kom dock beskedet att så blir inte fallet, utan Slovakien avstår tävlan även år 2016.^[93]
•   Turkiet – under våren 2015 meddelade det turkiska nationella TV-bolaget TRT att man hade övervägt att återvända till Eurovision Song Contest år 2016,^[94] efter att inte ha deltagit sedan år 2013.^[95] Efter drygt ett halvårs betänketid meddelade dock TRT att man ställt in planerna på att återvända till Eurovisionen med anledning av att EBU inte lyckats uppfylla vissa krav som TRT ställt.^[96]

¹ Tillsammans med Dalal feat. Ana Rucner & Jala.

² År 2012 tävlade Gréta Salóme för Island i duett med Jonsi.

³Tävlade som del av gruppen Highway.

⁴Bojan Jovović tävlade för Serbien och Montenegro som en del av gruppen No Name i Eurovision Song Contest 2005.^[97]

Länder som vill delta i tävlingen hade först fram till den 15 september 2015 på sig att göra en preliminäranmälan till EBU. Därefter skedde en mellanperiod som avslutades den 10 oktober samma år, och under den perioden hade länder som anmält sitt intresse rätten att dra tillbaka anmälan utan att få ekonomiskt straff. Efter sista datum delar EBU ut böter till de länder som eventuellt hoppar av tävlingen. Dock om ett land fått förlängd betänketid görs undantag.^[98]

I början av november meddelade Eurovisionens chef, Jon Ola Sand, att minst 41 länder skulle delta,^[99] och den 26 november presenterades den officiella deltagarlistan som då innehöll rekordmånga 43 länder. Detta var den högsta noterade deltagarssiffran sedan år 2011 (dock hade även Eurovision Song Contest 2008 lika många deltagare), och samtidigt tre länder fler mot året innan. Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Kroatien och Ukraina, var de länder som detta år valde att återvända till tävlingen, medan alla länder som deltog i 2015 års tävling, utom Portugal, meddelade att de tänkte ställa upp även denna gång.^[6] Rumänien skulle ursprungligen ha deltagit men tvingades bort från tävlingen bara dagar innan den inleddes. Därför kom årets tävling istället att innehålla 42 länder.^[8]

Två viktiga punkter för de tävlande länderna är att tävlingsbidragen ej fick ha varit publicerade för allmänheten före den 1 september 2015 och senast den 14 mars 2016 skulle tävlingsländerna ha presenterat både artist och bidrag (även om fyra länder valde att skjuta på officiella presentationer till senare datum).^[17][18]

Alla länder som ville vara med och tävla det här året, utom The Big Five vilka är Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland samt värdlandet Sverige, var tvungna att kvala sig genom en av två semifinaler. Dessa semifinaler hölls den 10 respektive 12 maj 2016. Resultatet av semifinalerna avgjordes genom 50% telefon- och SMS-röster och 50% juryröster i varje land, där juryn respektive tittarna delade ut var sin 1–8, 10 och 12 poäng. De tio länder som i vardera semifinal fick högst totalpoäng efter adderingen kvalificerade sig till finalen.^[5]

Likt föregående år kom poängen från tittarna respektive jurygrupperna att göras om till rankinglistor. Under röstningen gavs en röstningsgrupps vinnare ranking 1, tvåan ranking 2 osv. till sista landet som fick sista ranking (sista ranking i semifinalerna var 17 för ett tävlingsland och 18 för ett extraröstande land). Första ranking gav sedan 12 poäng, andra ranking 10 poäng, tredje ranking 8 poäng osv. nedåt 7-1 poäng. Till skillnad från tidigare år kom både jurygrupperna och tittarna i respektive röstningsberättigat land att dela ut poäng enligt skalan 1–8, 10 och 12 poäng, vilket gjorde att det blev dubbelt så många poäng som delades ut. I respektive semifinal kom länderna att dela ut 2 436 poäng (58x21x2 poäng).

I första semifinalen var det endast de länder som tävlade i den semifinalen samt tre extraröstande direktkvalificerade länder som hade rätten att rösta. I den andra semifinalen byttes rollerna ut till de länder som ej fick rösta i första semifinalen. Först i finalen fick alla länder vara med och rösta i samma sändning.

Den 25 januari 2016 delade EBU upp de tävlande semifinalländerna i de två semifinalerna. Fördelningen gjordes genom lottning som arrangerades i Stadshuset i Stockholm under ledning av Alexandra Pascalidou och Jovan Radomir.^{[17][100][101]}

Vid tillfället för lottningen var fortfarande Rumänien med i tävlan, och då det var ojämnt antalet tävlande fördelade EBU att 18 länder skulle tävla i första semifinalen och 19 länder i andra semifinalen. De då totalt 37 länderna hade inför lottningen fördelats i olika seedningsgrupper baserat på röstningshistorik de 12 senaste åren. Anledningen till denna uppdelning var att få så stor geografisk spridning som möjligt i semifinalerna för att minska påverkningen av grannlandsröstning.^[102] Under lottningen delades länderna in i semifinalerna samt i respektive semifinals starthalvor (första eller andra halvan). Dessutom fördelades även de sex direktkvalificerade länderna till var sin semifinal som extraröstande länder.

Den 21 september meddelade EBU att man hade bifallit Israel att få tävla i den andra semifinalen som sänds den 12 maj. Detta efter ett önskemål från det israeliska nationella TV-bolaget IBA med anledning av att den israeliska självständighetsdagen infaller samma dag som första semifinalen äger rum.^[103] Big Five-landet Tyskland hade också tilldelats att rösta i densamma.^[104]

Nedan presenteras länderna i respektive grupp.^[7]

• Den första semifinalen sändes den 10 maj från Globen i Stockholm. 18 länder deltog.^[7]
• Frankrike, Spanien och Sverige var tvungna att sända och rösta i denna semifinal.^[102]
• De tio länder som fick högst totalpoäng gick vidare till finalen. Detta skedde efter att de röstningsberättigande ländernas jurygrupper och tittares poäng adderats samman.
• De åtta länderna som efter resultatgenomgången hamnade utanför tiotoppen gick ej vidare till årets final.

Här redovisas de länder som tävlade i denna semifinal efter startordning.^[102][105] De länder som har beige bakgrundsfärg var länderna som gick vidare till finalen.^[106]

Det tio länder som kvalificerade sig till finalen avslöjades i följande ordning:

•   Azerbajdzjan
•   Ryssland
•   Nederländerna
•   Ungern
•   Kroatien
•   Österrike
•   Armenien
•   Tjeckien
•   Cypern
•   Malta

• Den andra semifinalen sändes den 12 maj från Globen i Stockholm. 18 länder deltog.^[7]
• Italien, Storbritannien och Tyskland var tvungna att sända och rösta i denna semifinal.^[102]
• Rumänien skulle ursprungligen ha deltagit som startnummer 12, men tvingades bort från tävlingen på grund av att landets nationella TV-bolag TVR hade obetalda skulder till EBU.^[8]
• De tio länder som fick högst totalpoäng efter att de röstningsberättigande ländernas jurygrupper och tittares poäng adderats samman gick vidare till finalen.
• De åtta länderna som efter resultatgenomgången hamnade utanför tiotoppen gick ej vidare till finalen.

Här redovisas de länder som tävlade i denna semifinal efter startordning.^[102][105] De länder som har beige bakgrundsfärg var länderna som gick vidare till finalen.^[108]

Det tio länder som kvalificerade sig till finalen avslöjades i följande ordning:

•   Lettland
•   Georgien
•   Bulgarien
•   Australien
•   Ukraina
•   Serbien
•   Polen
•   Israel
•   Litauen
•   Belgien

Finalen ägde rum den 14 maj 2016 i Globen i Stockholm. De 26 finalisterna var:

• The Big Five, vilka är Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland.
• Värdlandet Sverige.
• De tio länder som i den första semifinalen fick högst totalpoäng efter juryns och tittarnas enskilda poängutdelning.
• De tio länder som i den andra semifinalen fick högst totalpoäng efter juryns och tittarnas enskilda poängutdelning.

Även i finalen kom resultatet att avgöras genom att varje lands jurygrupp och tittare delade ut var sin 1–8, 10 och 12 poäng till sina favoritbidrag. Först kom juryns poäng att delas ut av varje lands poängpresentatör och därefter fördelades klumpsummorna från tittarröstningen till bidragen. Till exempel, om ett land fick ihop 10 poäng av tittarna delades dessa poäng ut direkt av programledarna istället för att poängpresentatörerna ånyo skulle ha delat ut poängen.^[5] Juryn respektive tittarna delade således ut 12 poäng till sin favorit, 10 poäng till sin tvåa, 8 poäng till sin trea och därefter i nedåtgående led 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Övriga länder gav landet noll poäng till. Därmed blev totalt 84 stycken 12-poängare utdelade och den maximala totalpoängen ett bidrag kunde ha fått var 984 poäng.

Likt semifinalerna kom även startordningen för finalen att bestämmas av årets tävlingsproducenter. Dock avgjordes den delvis även genom lottning, då värdlandet Sverige fick sitt startnummer lottat (ett exakt startnummer) som sedan inte fick ändras.^[110] Därefter fick "Big Five"-länderna samt de 20 kvalificerade semifinalisterna lotta i fall de skulle tävla i finalens första halva (startnummer 1–13) eller andra halva (startnummer 14–26). Efter att samtliga finalister hade blivit tilldelade en starthalva kom producenterna att sätta startordningen. Denna ordning offentliggjordes den 13 maj 2016 klockan 02:38 CET.^[111]

Under finalkvällen avlade de 42 röstningsberättigade länderna jurypoängen enligt en ordning som EBU hade lagt. Dock kom varje poängutdelare enbart att dela ut juryns 12-poängare medan övriga poäng åkte ut direkt på tavlan. Denna gång skedde inga tekniska missöden, utan alla länder kunde leverera poängen enligt den ordning som de skulle göra det i. Så här såg ordningen ut:^[113]