Gunnar Larsson (idrettsleder)
Gunnar Larsson | |||
---|---|---|---|
Født | 29. mars 1940![]() Göteborg | ||
Død | 4. mai 2020[1]![]() Göteborgs Vasa | ||
Beskjeftigelse | Politiker ![]() | ||
Far | Torild Larsson | ||
Parti | Sveriges socialdemokratiska arbetareparti | ||
Nasjonalitet | Sverige |
Gunnar Tore Larsson (født 29. mars 1940 i Gøteborg i Sverige, død 4. mai 2020 i Göteborg[2]) var en svensk politiker og idrettsleder. Han var ordførende for IFK Göteborg 1982–2001 og for Riksidrottsförbundet 2001–2005.
Gunnar Larsson vokste opp i Majorna og senere på Hisingen. Hans far Torild Larsson spilte i IFK Göteborg 1929–1933. Gunnar Larsson spilte selv som gutt i IFK Göteborg men gikk i junioralderen over til Lundby IF. Hans karriere som sportsfunksjonær begynte som kasserer i Lundby IF der han ble ordførende i 1968. Han begynte til samme tid å engasjere seg i kommunalpolitikken i Göteborg for Socialdemokraterna der han ble kommunalråd og ordførende i [Göteborgs kommunfullmäktige.[3]
Gunnar Larsson har også vært representant i Svenska gymnastikförbundet (1981-1985) og Svenska Fotbollförbundet (1986-1995), og har vært viseordførende i Föreningen Svensk Elitfotboll. Han har også vært ordførende for Andra AP-fonden og Systembolaget of administrerende direktør for en av lønntakerfondene.
Gunnar Larsson var fra 2008 ordførende for Idrottsmuseets i Göteborg styre: Stiftelsen Idrottsmusei Vänner.
Larsson døde den 4. mai 2020 i av covid-19.[4]
Referanser
[rediger | rediger kilde]- ^ Expressen, «Blåvitt-basen Gunnar Larsson död – avled i covid-19», besøkt 1. november 2020[Hentet fra Wikidata]
- ^ Enligt Ratsit.
- ^ Blåvitt: historien om ett mästarlag, Kenth Andreasson och Uno Palmström, Prisma, Stockholm, 1988
- ^ «Blåvitt-basen Gunnar Larsson död – avled i covid-19». www.expressen.se (på svensk). 4. mai 2020.
Kilder
[rediger | rediger kilde]- www.idrottsmuseet.se
- Riksidrottsförbundet: Gunnar Larsson ny RF-ordförande
- Riksidrottsförbundet: RF väljer ny ordförande
- Sveriges Radio: Gunnar Larsson avgår
- Dagens Industri: Hon gick för långt (9 februari 2002)