Det behövdes visst några nya tröjor, sådär sex veckor innan bebisen kommer. Så det fick bli en randig trikåklänning sydd i tyg från Stoff & Stil, kantad med svart vanlig snedslå och lite spets. Inget jättekrånligt, utan väldigt enkelt och bekvämt. Och för första gången har jag använt mig av ett köpemönster (Ottobre). Hur skönt är inte det att slippa göra mönster.... det är inte min favoritsysselsättning. Faktiskt tycker jag att det är bland det tråkigaste som finns. Så nu kommer jag att köpa fler mönster, i alla fall till de saker som inte ska finnas till försäljning.

Önskar er alla en trevlig måndag!

Mia

Sådant man upptäcker när man tittar på bilderna i datorn: 

Att man skulle ha dammat av spegeln innan man tar en bild på sig själv i den. 

       

Detta är det andra försöket till att sy en klänning till mig själv. Den första var den svarta som jag har på bebisväntan-bilden till höger. Mönster har jag inte använt utan den svarta syddes av ett trikåtyg vävd som en tub och den här grå/lila syddes efter samma mått men med sidsömmar. Lite resår här och var, spets, tjusiga knappar och bandkantning i bomullsnedslå. Ja, jag har faktiskt använt vanligt vävt band till att kanta halsringning och ärmhål. Jag har en del plagg till barnen köpta på Zara som har det och kan Zaras så kan jag. Väldans fint blir det, lite stiligare känsla än bandkantning i trikå. 

Då var det redan vecka 28 och nu är det bara tre månader kvar. Bebisen rör sig mycket och det känns ibland som hela havet stormar. Men det gör ju inget, för glad är jag att den rör sig. Då vet jag ju att den lever och mår bra. Nu är det ju också roligare för barnen och Kenneth när de inte behöver vänta på att få känna en liten spark utan hela magen guppar i sisådär 15 minuter. "Dallrig som gele" som Syster yster säger.

Och idag är jag och den dallriga magen hemma och värmer oss efter 3 dagar ute i kylan på Stortorgets Julmarknad. På torsdag blir det till och gå upp dit igen mellan kl 11-14.30. 

Jag önskar er alla en härlig dag! Och förresten, svar på frågor om recept på saffranstryffel, virkade tossor och armbandspriser kommer i veckan. Jag har inte glömt, bara inte tagit mig tiden.... Skulle det funka om jag klickar på svara-knappen på kommentaren? 

Mia

               

            

               

Det här med kläder och en växande magen är ju inte så lätt. Jag sydde mig två par byxor ganska tidigt att ha på mig tillsammans med en lös tunika, för att dölja magen. Men de har jag inte tagit på mig efter att vi berättat det. Men nu när alla vet och magen börjar bli stor är det sköna kläder som kjolar och klänningar  som gäller. För jag är ju inte någon byx-person, det spelar ingen roll att det är superkallt med minugrader, klänning är det som gäller. Och som det verkar nu kommer jag även denna vinter att envisas med klänningar och kjolar, men kanske att jag behöver sy mig ett par värmande tights eller mamelucker i ull att ha under. 

Kjolen ser ju inte så värst rolig ut på galgen. En vanlig tub i trikå med extra rynk i sidsömmarna på framstycket. Bred svart resår (hängslen från barnens gamla vinterkläder) upptill som håller kjolen bättre på plats och skarven har fått sig lite svart tyg och en knapp. Jag är faktiskt väldigt nöjd då den går jättefort att sy, är superskön och väldans tjusig. Blusen är gammal och inte någon gravid-blus, men vidden gör att jag nog kommer att kunna använda den ett tag till. 

Vecka 20 och 5 kg tyngre.... magen är lika stor som rumpan enligt barnen, och de har ju faktiskt rätt. Men mindre roligt är ju att de nu tycker att min rumpa är jättestor eftersom magen är det. 

Syster yster: -Mamma din rumpa är jättestor!

Mamma: -Vadå den är väl inte så mycket större än innan.

Syster yster: - Jo, den är ju lika stor som din mage.

Mia

Jo förresten, om någon undrar var groddlådan kommer ifrån så är den från Nelson Garden.

Vi har fått flytta lite på ultraljudsbilderna i vardagsrummet ,det behövde nämligen ge plats åt ett till. 

I onsdags var vi äntligen på rutinultraljudet i vecka 18 och det känns på riktigt. Även om bebisens rörelser känts sedan i snart en månad och magen växer så det knakar känns det inte fullt ut på riktigt förrän man får se de första bilderna.

Nu är det inte längre sådär hemligt som det varit i flera veckor och barnen har fått berätta i sina klasser om bebisen. De längtar väldigt mycket alla tre på att få träffa den lilla och väntan är lång, sååå lång. Nu väntar vi på den lilla bebisen tillsamman alla fem och det är en helt annan upplevelse än när vi bara var två som väntade. För även om vi tyckte storebror var stor och förstod när han som 3½-åring blev storebror för andra gången, inser man nu när man tittar på lillebror som är 6 år att han var ju inte alls stor. Han var ju betydligt yngre än lillebror är nu, som vi tycker är ganska liten.  Han var förstås större än småsyskonen men egentligen väldigt liten då, vilket vi ofta glömde bort i "småbarnskaoset".

Lite nervöst är det, för hur tänkte vi egentligen den där vårdagen då vi bestämde oss på riktigt. Våra barn sover inte själva hela natten, vi kommer försent varje morgon och barnen tjafsar och har sig varje dag. Men det kan ju inte bli jobbigare än tiden då vi faktiskt fick tre barn på tre och ett halvt år, eller?

Det är inte mig de kramar nu när jag hämtar dem i skolan, utan magen. Och den ska klappas och visas upp för alla de känner. Precis som jag minns att storebror var som 2-åring när han ville visa alla han kände sin lillasyster som låg och sov i vagnen. Det är en magisk känsla som jag hoppas de kommer fortsätta ha när bebisen röjer runt bland deras saker....

Fler söndagsbilder hittar ni som vanligt inne på fabriken.