11. Lefnadssätt och seder i Athen.
Från en grekisk vasmålning.
Liksom Athen i afseende på den högre bildningen erkändes stå framför det öfriga Grekland, så kunna vi också anse det enskilda och offentliga lifvet hos Athenarne vara typiskt för Grekerna i allmänhet. Redan tidigt på morgonen infunno sig den kringliggande landsbygdens invånare i staden för att under rop och sång utbjuda sina lifsmedel; så småningom öppnades handelsbodarne, och gatorna började fyllas af menniskor. En del af borgarena gingo till sina dagliga sysslor, under det att andra fördelade sig vid de olika domstolarne. Vid vissa tider på dagen, före måltiderna på förmiddagen och aftonen, promenerade man vid stränderna af Ilissos och rundt omkring staden, hvarest luften var frisk och ren och utsigten öfver hafvet, kusterna och öarna särdeles vacker. Den mest besökta platsen var emellertid torget (agora). Här höllos ofta folkförsamlingarna; här var senatens palats och archonternas domstol, och rundt omkring hade man salubutiker, guldsmedsverkstäder, barberarstugor m. m.; öfverallt var det fullt af nyhetssökande och sysslolösa menniskor. Många borgare, hvilka egde landtgårdar utom staden, redo ut tidigt på morgonen, meddelade slafvarne sina befallningar och kommo vanligen först sent på aftonen åter till staden. Jagt och gymnastiska öfningar sysselsatte äfvenledes många. Grekerna badade dagligen, vanligtvis före måltiden; de rike hade badrum i sina bostäder, de fattige begagnade de offentliga badhusen, hvarest de om vintern äfven funno en tillflyktsort mot kölden.
De fleste Athenare buro en kort underklädnad och deröfver en mantel, som nästan helt och hållet betäckte dem, och vanligen var utan färg, men tvåddes, när så behöfdes; likväl förekommo äfven färgade mantlar. Ylleklädnader voro de vanligaste, linnekläder begagnades mest af qvinnorna. På konsten att skickligt, smakfullt och med rika veck ordna sin mantel satte Grekerna stort värde; brist härutinnan ansågs som ett bevis på obildade och råa seder. Athenskorna buro öfver underklädnaden en kortare lifrock, båda nedtill försedde med färgade kanter eller band, och deröfver en mantel. Båda könen gjorde ett mångfaldigt bruk af smörjelse och salvor; äfven dyrbara asiatiska
