Hoppa till innehållet

Petrus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sankt Petrus)
Petrus
Petrus
Petrus
Petrus med himmelrikets nycklar.
Apostel, Påve, Martyr
FöddBetsaida, Galileen
Död64 e.Kr.[1]
Rom, genom korsfästelse
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan, Östortodoxa kyrkan, Anglikanska kyrkan, Orientaliskt ortodoxa kyrkan
HelgedomPeterskyrkan
Helgondag29 juni (tillsammans med Paulus)
AttributHimmelrikets nycklar, tupp, man korsfäst med huvudet nedåt, apostel med bokrulle, man med buskigt vitt skägg och vitt hår (inom ikonografin)
Rembrandts målning Aposteln Petrus (1632), Nationalmuseum.

Petrus, latin för "klippa", efter grekiskans Πέτρος, av πέτρα, "klippa", i Bibeln även Kefas efter arameiskans Kēfāū med samma betydelse,[2] egentligen Simon (Shime'on), äldre svenska även Sankte Per, var en av Jesu apostlar. Han var den andre aposteln som Jesus kallade, då den förste var hans yngre[3] bror Andreas. Han framträder i Nya Testamentets evangelier och i Apostlagärningarna. Petrus, "klippan", är egentligen ett tillnamn som Jesus gav åt sin främste lärjunge (Matteusevangeliet 16:18, Markusevangeliet 3:16, Johannesevangeliet 1:42)[2].

Petrus var en galileisk fiskare tilldelad en ledarroll av Jesus (Matteusevangeliet 16:18, Johannesevangeliet 21:15–16). Han var med Jesus under händelser bevittnade bara av få apostlar, såsom Kristi förklaring. Petrus fick tidigt en framträdande ställning som lidelsefull predikant i Jerusalem och gjorde flera missionsresor och var i detta stycke framgångsrik, framförallt i Mindre Asien och Antiokia.

Tidiga kristna författare gav fler detaljer om hans liv och hävdade hans överlägsenhet. Traditionen beskriver Petrus som den förste biskopen av Antiokia och den förste biskopen av Rom, författaren av två kanoniska brev, efter Roms brand, martyr under Kejsar Nero, korsfäst upp-och-ner[4] och begravd i Rom. Hans avhandlingar anses traditionellt vara källan till Markus evangelium.

Petrus, mosaik från St. Peterskyrkan i Chora

I Nya Testamentet

[redigera | redigera wikitext]

De första texterna som skrevs i Nya Testamentet var Paulus brev. Galaterbrevet framställer Petrus som en av "pelarna" i Jerusalems kyrka (tillsammans med Jakob, Jakob den rättfärdige och Johannes). Dessa accepterade Paulus och Barnabas positioner som apostlar för hedningarna, men utgjorde också ett hinder för deras ansträngningar att ta in hedningarna i kyrkan. I Markusevangeliet, Matteusevangeliet, Lukasevangeliet, Apostlagärningarna och Johannesevangeliet beskrivs Petrus som en framstående apostel och en av kyrkans ledare. I alla de fyra evangelierna tillkännager och kungör Petrus att Jesus är Messias. Matteusevangeliet, det enda som omnämner kyrkan, erkänner Petrus och hans trosbekännelse som dess grundare. Matteusevangeliet tillskriver också Petrus auktoriteten att förbjuda och tillåta handlingar ("binda" och "lösa"). Andra Petrusbrevet bekräftar Petrus apostoliska överhet. Johannes epilog fokuserar i hög grad på Petrus; han är den förste mannen som går in i den tomma graven, före honom såg Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, Salome och "lärjungen som Jesus älskade" den tomma graven.

Betydelse och attribut

[redigera | redigera wikitext]

Inom romersk-katolska kyrkan, de östortodoxa och orientaliskt ortodoxa kyrkorna samt inom anglikanska samfund intar Simon Petrus en ställning som helgon. Katoliker betraktar påven som Petrus rättmätige efterträdare och därmed överordnad alla andra biskopar. Tolkningen att Petrus särskilda ställning bland apostlarna också skulle ge efterföljande biskopar av Rom (påvarna) en motsvarande särställning i kyrkan förnekas dock av protestantiska kyrkosamfund. Detta utgör en viktig kyrkoskiljande fråga.

Petrus attribut är korset, tuppen och nycklarna; de sistnämnda syftar på Jesu löfte till Petrus: ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matteusevangeliet 16:19, 18:18 och Johannesevangeliet 20:23).

Kyrkliga högtidsdagar knutna till Petrus är Petri fäng 1 augusti, en dag som ännu i svenska almanackor bär namnet Per, samt Petrus Cathedraticus i februari.

I folktron är Sankte Per himmelrikets portvakt, som släpper in dem som har tillträde.

  1. ^ Först 67 e.Kr. enligt annan källa: Henrikson, Alf; Berg, Björn (1995). Alla tider: en världshistoria. Stockholm: Trevi. Libris 7613044. ISBN 91-7161-115-0 (inb.)  s. "70-talet e.Kr."
  2. ^ [a b] "Kefas" NE.se. Läst 2012-09-26.
  3. ^ ”APOSTELN PETRUS”. www.alltombibeln.se. http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/petrbio.htm. Läst 3 november 2020. 
  4. ^ "Korsfästes Petrus upp och ner?". Alltombibeln.se. Läst 17 mars 2014.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Påve
30/33–64/67
Efterträdare:
Linus