Hoppa till innehållet

Pallasekorre

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rödmagad trädekorre)
Pallasekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläktePraktekorrar
Callosciurus
ArtPallasekorre
C. erythraeus
Vetenskapligt namn
§ Callosciurus erythraeus
Auktor(Pallas, 1779)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Pallasekorre eller rödmagad trädekorre[2] (Callosciurus erythraeus[3][4][5]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1779. Callosciurus erythraeus ingår i släktet praktekorrar, och familjen ekorrar.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 26 underarter.[4]

Pallasekorre har en olivgrön till brun päls på ovansidan och en rödaktig päls på undersidan. Pälsen på buken kan även vara något orange eller gul. Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 20 till 24 cm och en svanslängd av 16 till 20 cm. Vikten varierar mellan 240 och 480 g.[8] Tårna är utrustade med kraftiga klor som hjälper arten när den klättrar i träd eller när den gräver efter föda.[9]

Utbredning och habitat

[redigera | redigera wikitext]

Denna praktekorre förekommer i Sydostasien från Bhutan och sydöstra Kina till Malackahalvön och Vietnam. Arten finns även på Taiwan och Hainan. Den vistas i låglandet och i upp till 3000 meter höga bergstrakter. Som habitat föredras skogar men arten kan anpassa sig till öppna landskap med buskar.[1]

Arten introducerades i Sydamerika, i Japan och i Europa (Frankrike och Nederländerna). Arten spred sig sedan från Nederländerna till Belgien.[8]

Pallasekorre lever vanligen ensam men reviren av olika individer överlappar varandra. När en hona blir parningsberedd skriker flera hanar som lever i regionen. Honan väljer en hane som följer honan några dagar. Efter parningen bygger honan sin bo där ungarna föds. Med människans vår kan arten leva 16 år.[9]

Denna gnagare äter olika växtdelar som frön, ekollon, nötter, frukter och blad samt några insekter. I Asien ingår under vintern blommor i födan, till exempel av kameliasläktet (Camellia).[9]

  1. ^ [a b c] Duckworth, J.W., Timmins, R.J. & Molur, S. 2016 Callosciurus erythraeus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 oktober 2022.
  2. ^ ”Rödmagad trädekorre”. www.havochvatten.se. https://www.havochvatten.se/arter-och-livsmiljoer/frammande-arter/sok-frammande-arter/fakta/rodmagad-tradekorre.html. Läst 16 maj 2021. 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ [a b] (2005) , website Callosciurus erythraeus, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (18 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b] Vinciane Schockert (2013): Risk analysis of the Pallas's squirrel, Callosciurus erythraeus Arkiverad 28 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine., Risk analysis report of non-native organisms in Belgium. Cellule interdépartementale sur les Espèces invasives (CiEi), DGO3, SPW / Editions, 39 pages
  9. ^ [a b c] D. Rodriguez (18 november 1999). ”Pallas's squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Callosciurus_erythraeus/. Läst 8 juli 2014. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]