Hoppa till innehållet

Jämmercistikola

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Cisticola lais)
Jämmercistikola
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljCistikolor
Cisticolidae
SläkteCisticola
ArtJämmercistikola
C. lais
Vetenskapligt namn
§ Cisticola lais
Auktor(Hartlaub & Finsch, 1870)
Synonymer
Jämmergrässångare

Jämmercistikola[1] (Cisticola lais) är en fågel i familjen cistikolor inom ordningen tättingar.[2] Arten förekommer lokalt i höglänta gräsmarker i södra och mellersta Afrika. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Jämmercistikola är en medelstor medlem av släktet med streckad rygg. Färgsättningen varierar geografiskt, med mörkare rygg och mer rostrött i ansiktet i nordliga populationer. Bland lätena hörs en kort och explosivt accelererande drill samt stigande jämrande toner, därav namnet. Arten är mycket lik gråryggig cistikola, men har kraftigare näbb, mer beige undertill, rostrött i vingen och annorlunda läten. Jämfört med akaciacistikolan har den mer rostrött i ansiktet och längre stjärt.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Jämmercistikola förekommer i ett antal separata utbredningsområden i södra och mellersta Afrika i subtropiska eller tropiska höglänta gräsmarker. Den delas in i sju underarter med följande utbredning:[2]

Stencistikola (C. distinctus) behandlades tidigare som en underart till jämmercistikola, och vissa gör det fortfarande.

Jämmercistikola i Sydafrika.

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Cistikolorna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[3] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Cisticolidae.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Jämmercistikolan hittas i gräsmarker och savann på steniga sluttningar med en blandning av buskar, gräs och ofta även aloe. Arten är generellt tillbakadragen och ses enstaka eller i par.

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[4] Notera dock att IUCN inkluderar stencistikolan i bedömningen.

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  3. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  4. ^ Birdlife International 2024 Cisticola lais . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]