Kambium

Kambium
Genomskärning av en stam, med kambiet mellan xylem och floem. Betydelse: Tillväxtskikt under barken hos träd (och buskar) Läge: Mellan veden (xylem) och sildelen (floem) Etymologi: cambium (senlatin för 'byte' eller 'växling')

Kambium (senlatin: cambium, 'byte', 'växling'^[1]) är ett tillväxtskikt^[2] hos framför allt träd, som ligger som en cylinder, utanför veden och innanför floemet, i stammar, grenar och grövre rötter.

Kambium är en zon mellan xylem (veden) och floem (sildelen^[2]) i växten. Den löper utefter växtens (stammens) sida, hos både nakenfröiga växter (exempelvis barrträd) och tvåhjärtbladiga växter samt hos vissa enhjärtbladiga växter (exempelvis drakblodsträd)^[1]

När kambiet blivit färdigutvecklat utgör det normalt en cylinder längs med sidan hos växtens stam och rot. Delen inom ledningssträngarna i växten benämns fascikulärt kambium, delen mellan ledningssträngarna interfascikulärt kambium.^[1]

Celldelningar producerar nya vedceller (xylemceller) inåt, mot mitten av växten, och floemceller utåt. De här ledningsvävnaderna kallas även xylem respektive floem.^[1]

Ställvis skapar kambiet istället så kallade kambiestrålar, bestående av parenkymceller som sträckts ut radiellt. Dessa gynnar transporten av olika ämnen i radiell ledd.^[1]

Det finns två olika lager kambium i växtens stam. Ett direkt under barken och ett innanför floemskiktet men utanför xylemet. Detta kambium gör att floemet växer utåt och xylemet inåt.^[1] Under vintern saktar denna produktion ned väsentligt, och det är anledningen till att det skapas årsringar.^[2]

Vid färska sårytor i trädet bildar kambiet kallus (sårvävnad). Denna ospecialiserade vävnad kan i vissa fall – exempelvis hos sticklingar – växa som en svulst. Kambium och kallus är växtens sätt att kunna övervalla och kapsla in skadade och infekterade områden.^[2]

Korkkambium (fellogen) är en annan typ av kambium, som relaterar till barken.^[2] Se vidare periderm.^[1]

Ordet kambium härleds från senlatinets cambium, med betydelsen 'byte' eller 'växling'. Det har funnits, under stavningen kambium i svensk skrift sedan 1832. Sammansatta ord skapas i regel med förledet kambie-, men i äldre text finns även kambii- (1850–82) och kambium- (1898).^[3]