Exponent

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Exponent, i talspråk även upphöjningen, betecknar inom matematiken det tal i en potens vartill ett annat tal är upphöjt (0^x).

Exponent är en avledning till exponera och härrör från latin: exponens, ungefär "sätta ut, ställa ut" etc. Det är belagt såsom matematisk term, då i latinsk form, redan 1544.^[1]

Utöver matematisk term kan det även betyda "typisk företrädare eller representant".^{[källa behövs]}

I uttrycket ${\displaystyle {\begin{aligned}a^{b}\end{aligned}}}$ kallas ${\displaystyle {\begin{aligned}a\end{aligned}}}$ för bas och ${\displaystyle {\begin{aligned}b\end{aligned}}}$ för exponent.

En exponent kan vara ett enkelt tal (${\displaystyle {\begin{aligned}a^{2}\end{aligned}}}$) eller en variabel (${\displaystyle {\begin{aligned}a^{x}\end{aligned}}}$) eller vilket som helst matematiskt uttryck bestående av variabler, siffror och mer avancerade räkneoperationer (${\displaystyle a^{b+b-b\times {\frac {b}{b}}}}$).

En exponent sätts alltid högre upp, i så kallat exponentläge (upphöjt läge) och skrivs dessutom i regel i mindre stil än resten av texten. Alternativt kan ett sådant uttryck skrivas som a^b, det vill säga med hjälp av insättningstecknet "^", kallat också för "caret".

• Potens
• Exponentläge
• Exponentialfunktion
• Grundpotensform