Theremin: Skillnad mellan sidversioner
Prinsen (Diskussion | Bidrag) m En bild på en modern theremin |
Gablin (Diskussion | Bidrag) m Puts |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Bild:Leon_Theremin_Playing_Theremin.jpg|thumb|200px|Leon Theremin och en tidig theremin. Antennerna är utformade som ett vertikalt spröt (t.v.) och en ögla eller ring (t.h.)]] |
[[Bild:Leon_Theremin_Playing_Theremin.jpg|thumb|200px|Leon Theremin och en tidig theremin. Antennerna är utformade som ett vertikalt spröt (t.v.) och en ögla eller ring (t.h.)]] |
||
| ⚫ | |||
'''Theremin''', '''teremin''', '''thereminvox''' eller '''aetherophone''' är ett tidigt [[elektroniska musikinstrument|elektroniskt musikinstrument]]. |
'''Theremin''', '''teremin''', '''thereminvox''' eller '''aetherophone''' är ett tidigt [[elektroniska musikinstrument|elektroniskt musikinstrument]]. |
||
| Rad 11: | Rad 13: | ||
==Funktion och användning== |
==Funktion och användning== |
||
| ⚫ | |||
Thereminen utnyttjar ett fenomen som liknar [[svävning]]. När två elektriska signaler med olika [[frekvens]] summeras blir frekvensen hos den nya signalen skillnaden mellan de två ursprungliga signalernas frekvenser. I thereminen finns ett par av [[oscillator]]er vars frekvens typiskt är några hundra [[kilohertz]]. Den ena oscillatorn i paret är uppbyggd kring en normal [[svängningskrets]] medan den andra dessutom är ansluten till en antenn. När man rör handen i förhållande till antennen varierar den ena oscillatorns frekvens, och alltså kommer även den summerade signalens frekvens att variera. Om den fasta oscillatorn har frekvensen 500 kHz och den varierbara kan styras mellan 500 och 510 kHz blir resultatet alltså en signal som kan varieras mellan 0 och 10 kHz. |
Thereminen utnyttjar ett fenomen som liknar [[svävning]]. När två elektriska signaler med olika [[frekvens]] summeras blir frekvensen hos den nya signalen skillnaden mellan de två ursprungliga signalernas frekvenser. I thereminen finns ett par av [[oscillator]]er vars frekvens typiskt är några hundra [[kilohertz]]. Den ena oscillatorn i paret är uppbyggd kring en normal [[svängningskrets]] medan den andra dessutom är ansluten till en antenn. När man rör handen i förhållande till antennen varierar den ena oscillatorns frekvens, och alltså kommer även den summerade signalens frekvens att variera. Om den fasta oscillatorn har frekvensen 500 kHz och den varierbara kan styras mellan 500 och 510 kHz blir resultatet alltså en signal som kan varieras mellan 0 och 10 kHz. |
||
Versionen från 28 juli 2007 kl. 23.20
Theremin, teremin, thereminvox eller aetherophone är ett tidigt elektroniskt musikinstrument.
Historia
Thereminen uppfanns 1919 av ryssen Léon Theremin i anslutning till forskning kring detektorer och patenterades i USA 1929.
Thereminen blev aldrig någon storsäljare, kanske delvis eftersom den amerikanska introduktionen kom i anslutning till den stora börskraschen, men den har under åren byggt upp ett mycket gott rykte. Dess speciella sopranliknande ljudbild, med det lättframbringade vibratot, gjorde att den kom att användas i många tidiga skräckfilmer.
Många kända artister har använt Thereminen i sin musik, bland andra The Beach Boys, Nine Inch Nails och Jean Michel Jarre. Flera kompositörer, bland andra Charles Ives har använt theremin som solo- eller orkesterinstrument. Lenin sägs ha uppskattat thereminen så mycket att han tog lektioner för att lära sig spela den, och Robert Moog började sin karriär med att bygga och sälja Thereminer. Moog Music säljer fortfarande instrumentet både i byggsats och som färdigbyggd enhet.
Funktion och användning
Thereminen utnyttjar ett fenomen som liknar svävning. När två elektriska signaler med olika frekvens summeras blir frekvensen hos den nya signalen skillnaden mellan de två ursprungliga signalernas frekvenser. I thereminen finns ett par av oscillatorer vars frekvens typiskt är några hundra kilohertz. Den ena oscillatorn i paret är uppbyggd kring en normal svängningskrets medan den andra dessutom är ansluten till en antenn. När man rör handen i förhållande till antennen varierar den ena oscillatorns frekvens, och alltså kommer även den summerade signalens frekvens att variera. Om den fasta oscillatorn har frekvensen 500 kHz och den varierbara kan styras mellan 500 och 510 kHz blir resultatet alltså en signal som kan varieras mellan 0 och 10 kHz.
De flesta thereminer har förutom en antenn som kan styra ljudets frekvens även en antenn för styrning av amplituden (ljudstyrkan). Den påverkar ett annat par av oscillatorer. Antennerna är konstruerade så att den ena är känslig för rörelse i sidled och den andra för rörelse i höjdled. På så sätt kan tonhöjd och ljudstyrka styras oberoende av varandra.
Vissa thereminer är kompletta med inbyggd högtalare, andra måste anslutas till en förstärkare.