Spis: Skillnad mellan sidversioner

Spis är en hushållsmaskin för matlagning, bakning och liknande. De kan bland annat drivas med ved, koks (bland annat AGA-spisar), stadsgas och elektricitet.

Vedspis är en spis som eldas med ved. Vedspisen introducerades vid 1800-talets mitt och revolutionerade matlagningen i hemmen. Den värmde bättre och använde betydligt mindre ved än de öppna eldstäderna, dessutom samlades röken bättre i skorstenarna. En nackdel var att den öppna eldstadens ljus försvann, därför följde snart också lampor i vedspisens spår, som fotogenlampan. I Sverige tillverkades vedspisar vid flera järnbruk. En vedspis är ofta utförd i materialet järn (gjutjärn) och kallas därför ibland järnspis. Den ger förutom värme för matlagning och bak även varme för uppvärmning av bostad, framför allt kök.

Vanligen är vedspisar tillverkade för maximalt omkring 1/3 meter lång ved. De har oftast bakugn. Tidigare var det vanligt att vedspisar hade tillbehöret varmvattenberedare; se även kamin. Vedspisen uppfanns inte på 1860-talet. Vedspisen hade uppfunnits redan vid mitten av 1700 - talet, men slog inte igenom förrän 100 år senare.^{[källa behövs]}

En luffarspis är en eldstad tillverkad av ett oljefat, eller (särskilt förr) av en stubbe eller kubbe. Luffarspisar är användbara för att laga mat på.

En gasspis är en sorts spis där stadsgas nyttjas som bränsle. Den har fördelen gentemot en elspis att en ändring av gasreglaget verkar direkt på kokkärlet, vilket minskar risken för att maten bränns.

Gasspisen används fortfarande till matlagning i stor utsträckning i många länder. I Sverige har den i huvudsak avvecklats, men är fortfarande förekommande i enstaka stadsdelar i svenska städer.

Vid alla gasspisar använder man bunsenprincipen, det vill säga gasen blandas med luft, innan den antänds, så att den brinner med blå, inte sotande, låga. Den vanligast förekommande typen är ett genombrutet gjutjärnsplan på låga fötter, försett med en eller flera, oftast två, brännare, mestadels löst uppställd och förenad med gasledningen genom slang. Det förekommer även med ugn försedda gasspisar för kokning, stekning och gräddning.

De första elspisarna utvecklades under sent 1800-tal i Nordamerika. År 1920 tillverkade Elektriska Aktiebolaget Helios den första svenska elektriska spisen. De hör till de hushållsmaskiner som har högst effekt. Det finns modeller både för trefas och enfasström.

Solspisar använder solljus som energikälla. De vanligast förekommande typerna är paraboliska solspisar och lådspisar. Den paraboliska solspisen består av en parabolisk reflektor som koncentrerar solljuset på kokkärlet, som är placerat på ett stativ i reflektorns fokus. Lådspisen består av en låda täckt av ett genomskinligt lock, omgivet av en eller flera uppfällbara reflektorer, som riktar solljuset in i lådan där kokkärlet placeras. Paraboliska solspisar ger högre temperatur och snabbare tillagning än lådspisar, men är svårare och dyrare att tillverka. Användningen av solspisar främjas av hjälporganisationer.

• Öppen spis
• Perilex (3-fas vägguttag för bl a spis)
• 3-fas (Teknisk fördjupning)