Visa källa för DNA

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledningar:

Du har försökt redigera en sida på Wikipedia, men för närvarande kan du inte redigera sidor. Ditt användarnamn eller ditt IP-nummer har blivit spärrat av administratören ‪Tournesol‬ med motiveringen: Öppen proxy. Blockeringens varaktighet: 6 november 2026 kl. 15.24.
- Om du skriver oinloggad ifrån ett allmänt IP-nummer (offentliga datorer) kan någon annan användare av samma IP-nummer ha orsakat skadegörelse på Wikipedia varpå IP-numret blockerats. Om detta är fallet kan du registrera ett användarnamn (processen är enkel) som skiljs från det blockerade IP-numret. Ytterligare information om anledningen till blockeringen kan finnas på diskussionssidan för det blockerade kontot eller IP-adressen.
- Om du anser att blockeringen bör tas bort för att den är felaktig eller för att den drabbar andra användare, lägg till texten {{avblockering}} på din diskussionssida. Ge också en motivering till varför blockeringen bör tas bort.
- Om du är en registrerad användare och har angivit din e-postadress i dina inställningar kan du fortfarande skicka wikimail via systemet, såvida inte den administratör som blockerade dig stängde av denna möjlighet.
- Your IP address is in a range that has been blocked on all Wikimedia Foundation wikis.
The block was made by ‪EPIC‬. The reason given is Open proxy/Webhost: See the help page if you are affected.
- Start of block: 2 juli 2024 kl. 09.48
- Expiry of block: 2 juli 2025 kl. 09.48
Your current IP address is 206.189.44.186. The blocked range is 206.189.32.0/20. Inkludera alla ovanstående detaljer i alla frågor du ställer. If you believe you were blocked by mistake, you can find additional information and instructions in the No open proxies global policy. Otherwise, to discuss the block please post a request for review on Meta-Wiki. You could also send an email to the stewards VRT queue at stewards@wikimedia.org including all above details.

Du kan se och kopiera denna sidas källtext.

{{Olika betydelser}}{{Genetik}}[[Fil:DNA Structure+Key+Labelled Swetransl.png|miniatyr|Strukturen av DNA:s [[dubbelhelix]]. [[Atom]]erna i illustrationen är färgkodade efter respektive [[grundämne|atomslag]] och ryggraden hos de båda strängarna är färgad orange. De olika kvävebasernas struktur visas i detalj längst ner till höger.]]
[[Fil:DNA animation.gif|miniatyr|stående|En roterande illustration av en bit av DNA:s dubbelhelix.]]
'''DNA''' (förkortning av engelskans ''deoxyribonucleic acid'') eller '''deoxiribo[[nukleinsyra]]''' är det [[Rent ämne|kemiska ämne]] som bär den [[gen]]etiska informationen (även kallad ''arvsmassa'' eller ''[[genom]]''), i samtliga av världens kända [[organism]]er (med undantag av [[RNA-virus]]). DNA-[[molekyl]]en finns i identiska kopior i varje cell i en organism. Dess huvudsakliga funktion är att långtidsförvara information som påverkar organismernas utveckling och funktion. DNA liknas ibland vid [[Källkod|programkod]] eller ett [[Recept (matlagning)|recept]], eftersom det innehåller de instruktioner som behövs för att konstruera [[cell]]ernas komponenter, [[RNA]] och [[proteiner]]. De delar av DNA-molekylen som ansvarar för tillverkningen av dessa komponenter kallas [[gen]]er.

Molekylen består av två långa [[polymer]]er, i [[människa]]n cirka 2 meter lång, bestående av sekvens av enkla enheter kallade [[nukleotid]]er. Det som ofta brukar kallas DNA-molekylens ryggrad utgörs av [[monosackarid|sockermolekyler]] och [[fosfat]]-grupper sammansatta med [[estrar|esterbindningar]]. De två polymererna är lindade runt varandra för att bilda en [[helix]]. Bundna till respektive sockermolekyl sitter vanligtvis en av de fyra typer av de molekyler som kallas [[kvävebas]]er. Det är denna sekvens av olika kvävebaser längs ryggraden som utgör den [[genetiska koden]], vilken bestämmer ordningen av [[aminosyror]] i proteiner. Koden läses av genom att översätta delar av DNA:t till nukleinsyran [[RNA]] i en process som kallas [[transkription (cellbiologi)|transkription]].

Inom cellen arrangeras DNA i långa strukturer som kallas [[kromosom]]er. Dessa kromosomer fördubblas i en process som kallas [[replikation]] innan cellerna [[celldelning|delar sig]]. Informationen kan på så vis bevaras i båda de resulterande cellerna. I de celler som bygger upp [[eukaryoter|eukaryota]] organismer, så som [[växt]]er, [[djur]], [[svampar]] och [[protister]], finns det mesta av DNA:et i en [[cellkärna]]. En mindre del återfinns dock ofta i organismernas [[mitokondrie]]r eller [[kloroplast]]er. [[Prokaryot]]a celler ([[bakterie]]r och [[arkéer]]) förvarar istället sitt DNA i [[cytoplasma]]n. Inom kromosomerna finns proteiner så som [[histon]]er som packar och organiserar kromosomen till [[kromatin]]. Dessa kompakta strukturer reglerar interaktionerna mellan DNA och andra proteiner och kontrollerar på så vis bland annat i vilken grad olika delar av kromosomen [[Transkription (genetik)|transkriberas]].

==Funktion==
En [[gen]] i arvsmassan är en sekvens av [[nukleotid]]er i en DNA-molekyl i någon av [[kromosom]]erna, som översätts till en motsvarande ordningsföljd av [[aminosyra|aminosyror]] i ett [[protein]]. Denna ordningsföljd avgör vilken form proteinet får och vilken funktion det kan fylla i kroppen. Översättningen från nukleotider i DNA till aminosyror i proteiner sker enligt den [[genetiska koden]]. För varje grupp om tre nukleotider i DNA-molekylen läggs vid översättningen en enda aminosyra till i det protein som tar form.<ref name=alberts>Alberts et al. 2008. ''Molecular biologi of the cell''. Garland Science, Taylor & Francis Group, LLC.</ref>

==Kemisk struktur==
[[Fil:DNA sketch.png|vänster|miniatyr|DNA-molekylens schematiska uppbyggnad. Deoxiribos (ljusblått) och fosfat (blålila), är hoplänkat till två kedjor. Kvävebaserna (A,T,G,C) är sammanbundna med [[vätebindning]]ar.]]

DNA är en [[nukleinsyra]] som är uppbyggd av två långa kedjor av  nukleotider. Varje nukleotid kan sägas bestå av tre delar: en molekyl av sockerarten [[deoxiribos]], en [[fosfat]]grupp och en av de fyra kvävebaserna [[adenin]] (A), [[guanin]] (G), [[cytosin]] (C) och [[tymin]] (T). Kvävebasernas ordningsföljd i DNA-molekylen bestämmer uppbyggnaden av kroppens alla [[protein]]er.<ref name=alberts/>

DNA-molekylen kan finnas i flera något olika former. Hos vissa virus finns enkelsträngat DNA, ibland förkortat ''ssDNA'' (där ss står för ”single strand”) men den vanligaste är den dubbelspiral, så kallad [[dubbelhelix]], av två nukleotidkedjor, som upptäcktes och beskrevs av [[Francis Crick]] och [[James Watson]] [[1953]]<ref name=watson>J.D. Watson, F.H.C. Crick. 1953. ''A Structure for Deoxyribose Nucleic Acid''. Nature 171: 737-738.</ref>. Tillsammans med [[Maurice Wilkins]] mottog de [[nobelpriset i medicin]] [[1962]] för sin upptäckt. Dubbelsträngat DNA förkortas ibland ''dsDNA'' (där ds står för ”double strand”).<ref name=alberts/>

I denna form som brukar kallas ''B'' består DNA-molekylen av två kedjor där nukleotidernas socker- och fosfatdelar är vända utåt och bildar två ”ryggrader” som är ihoptvinnade till en dubbel spiral. Kvävebaserna är vända inåt mot spiralernas mitt där de parvis, en bas från varje kedja, är hopkopplade med [[vätebindning]]ar.<ref name=alberts/>

Baserna kan inte kopplas ihop hur som helst: en adeninbas i den ena kedjan är alltid bunden till en tyminbas i den andra, detta genom två vätebindningar, medan en cytosinbas alltid är bunden till en guaninbas i den andra kedjan och detta genom tre vätebindningar. På så sätt är den ena kedjan den andra kedjans ”komplement”; från en kedja kan man alltid återskapa den andra. Detta är grunden för DNA-molekylens funktion som bärare av den genetiska informationen. Ett högre antal vätebindningar, alltså fler cytosin-guanin-kopplingar, gör molekylen mer värmetålig<ref name=chalikian>Chalikian T, Völker J, Plum G, Breslauer K (1999). "A more unified picture for the thermodynamics of nucleic acid duplex melting: a characterization by calorimetric and volumetric techniques". Proc Natl Acad Sci USA 96 (14): 7853–8.</ref> och återfinns därför ofta hos [[termofil]]a bakterier.<ref name=alberts/>

DNA-molekylen följer [[Chargaffs regel]], vilken säger att det alltid finns lika många adenosinbaser som tyminbaser och lika många cytosinbaser som guaninbaser.<ref name=chargaff>Chargaff E (1950). "Chemical specificity of nucleic acids and mechanism of their enzymatic degradation". Experientia 6 (6): 201–209.</ref> Två nukleotider ihopkopplade via sina kvävebaser på detta sätt kallas ett ''[[baspar]]''. Det går cirka tio baspar per varv i DNA-spiralen. Varje sådant varv har en höjd av cirka 3,4 nanometer, diametern på spiralen är cirka två nanometer.<ref name=mandelkern>Mandelkern M, Elias J, Eden D, Crothers D (1981). "The dimensions of DNA in solution". J Mol Biol 152 (1): 153–61.</ref>

I alla högre organismer finns DNA-molekylerna i kombinationer med proteiner, [[histon]]er, i en tätpackad form som kallas [[kromatin]] i cellens [[kromosom]]er.<ref name=alberts/>
{{clear|left}}

==Replikation==
[[Fil:Dna-split.png|miniatyr|DNA som delar sig och skapar en kopia av sig själv.]]

{{Huvudartikel|Replikation}}

Replikation är den process som dubblerar DNA-molekylen vid [[celldelning]]en så att en kopia av molekylen kan hamna i varje dottercell. På så sätt förs den genetiska informationen vidare från cellgeneration till cellgeneration.<ref name=alberts/>

Replikationen i en [[eukaryot]] cell är omfångsrik och komplex. Flera olika enzym deltar i reaktionerna och det krävs både snabba och exakta metoder vilket uppfylls genom att en rad olika enzym verkar tillsammans.<ref name=alberts/>

Vid [[celldelning]]en rätas dubbelspiralen i DNA-molekylen ut, och de två kedjorna skiljs åt likt de två delarna av ett blixtlås under inverkan av enzymet [[helikas]]. Med hjälp av ett flertal proteiner och enzymer varav det viktigaste är [[DNA-polymeras]] byggs en ny komplementär kedja upp genom att matchande nukleotider läggs på plats. Snart har två nya kompletta identiska DNA-molekyler bildats. De två nya DNA-molekylerna hamnar sedan i varsin dottercell.<ref name=alberts/>

Oftast sker denna DNA-replikation utan problem och de båda nya DNA-molekylerna blir identiska med den ursprungliga. Ibland inträffar emellertid ett fel i kopieringen och den genetiska informationen har förändrats; en [[mutation]] har uppstått. De allra flesta mutationerna repareras av cellerna själva. Cellen har olika system för att upptäcka och reparera sådana felkopieringar, till exempel [[mismatch repair]]. Olika former av yttre påverkan som till exempel högenergetisk [[strålning]] eller olika kemikalier ökar antalet mutationer.<ref name=alberts/>

En mutation i [[könscell]]erna som inte repareras, utan sprids genom fortplantningen till nya individer som överlever och i sin tur kan fortplanta sig, förorsakar en alternativ [[allel]], det vill säga en ny variant av gensekvensen som får spridning i populationen. Vissa alleler ger upphov till nya egenskaper (en ny [[Polymorfism_(biologi)|morf]], det vill säga form, inom arten), medan andra saknar biologisk betydelse.

==Transkription==
{{Huvudartikel|Transkription (cellbiologi)}}

Den genetiska informationen i DNA-molekylen är uppdelad i bitar, [[gen]]er, som var och en utgör ett recept på, en instruktion för, hur ett [[protein]] ska tillverkas.
Informationsflödet, när receptet för ett protein ska överföras till cellens [[ribosom]]er där [[proteinsyntes]]en sker, går via [[RNA]]-kopior av genen.<ref name=alberts/>

Denna process när DNA-information förs över till RNA-information kallas [[transkription (cellbiologi)|transkription]]. Vid transkriptionen översätts en gens bassekvens i en av DNA-kedjorna till motsvarande sekvens av baser i en RNA-molekyl. Den på så sätt skapade RNA-typen kallas ''[[budbärar-RNA]]'' eller ''mRNA'' (av engelska ''messenger-RNA''), eftersom den fungerar som en ”budbärare” från DNA i cellkärnan till proteintillverkningen i ribosomerna. Till skillnad från DNA, som har de kemiska bokstäverna A, C, T och G, så har budbärar-RNA bokstaven U för [[uracil]] i stället för T, vilket ger A, C, U och G.<ref name=alberts/>

I [[eukaryoter|eukaryota celler]] sker transkriptionen till mRNA ofta i flera steg. I det första steget tillverkas en ''preliminär'' mRNA (''pre-mRNA'') genom direkt transkription av den ursprungliga DNA-sekvensen. Denna preliminära mRNA redigeras sedan genom att [[intron]]-sekvenser (sekvenser som inte kodar några aminosyror) tas bort. De kvarvarande bitarna, ([[exon]]erna), kombineras sedan ihop till den slutliga mRNA-sekvensen.<ref name=alberts/>

== Forskningshistoria ==
[[Fil:Francis Crick.png|miniatyr|höger|[[Francis Crick]].]]

[[Friedrich Miescher]] ([[1844]]–[[1895]]) beskrev första gången [[1869]] en substans som han kallade ”nuklein”, som han funnit i cellkärnor. Miescher utgick från [[vita blodkroppar]] från [[Var (medicin)|var]]iga bandage som suttit på [[Infektion|infekterade]] [[sår]].<ref name=nobelpriset_kemi_2015/> [[1889]] fick ämnet namnet ”nukleinsyra” av Mieschers elev [[Richard Altmann]]. Man fann att ämnet endast existerade i [[Kromosom|kromosomerna]], vilka hade upptäckts bara några år tidigare.<ref>{{Webbref|titel=History of DNA Research: Scientific Pioneers & Their Discoveries|url=https://www.news-medical.net/life-sciences/History-of-DNA-Research-Scientific-Pioneers-Their-Discoveries.aspx|verk=News-Medical.net|datum=2019-05-01|hämtdatum=2021-10-24|språk=en}}</ref>

Varken nukleinsyrans eller cellkärnas funktion var dock klarlagd vid denna tid. När [[Gregor Mendel]] upptäckte ärftlighetsprinciperna på 1860-talet, och när Mendels resultat återupptäcktes i början av 1900-talet, var det oklart var i cellerna arvsanlagen fanns, och vilka molekyler som var bärare av dem.

Mellan 1885 och 1901 arbetade fysiologen [[Albrecht Kossel]] med att isolera nukleinsyrans kemiska beståndsdelar. Slutligen kunde han visa att nukleinsyran bestod av [[cytosin]], [[guanin]], [[tymin]], [[adenin]] och [[uracil]].<ref>{{Webbref|titel=The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1910|url=https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/1910/kossel/facts/|verk=NobelPrize.org|hämtdatum=2021-10-24|språk=en-US}}</ref> Cytosin, guanin och tymin och adenin är beståndsdelar i DNA, medan de tre första och uracil (i stället för tymin) återfinns i [[RNA]]-molekylen.<ref>{{Webbref|titel=Grundläggande molekylärgenetik – Gentekniknämnden|url=https://www.genteknik.se/genetik-och-genteknik/genetik/fran-gen-till-protein/|hämtdatum=2021-10-24|språk=sv-SE}}</ref>

1929 visade [[Phoebus Levene]] att [[nukleotid]]er med fyra olika baser var byggstenarna i DNA.<ref name=nobelpriset_kemi_2015/>

På [[1930-talet]] genomförde [[Max Delbrück (biofysiker)|Max Delbrück]] med flera experiment som visade att man genom att utsätta celler för [[röntgenstrålning|röntgenstrålar]] kunde förändra de ärftliga egenskaperna hos cellerna. Det föreslogs att kromosomernas kemiska struktur på något sätt bestämde dessa ärftliga egenskaper. Precis hur denna kemiska struktur kunde påverka en organisms egenskaper och beteende föreföll oförklarligt vid denna tidpunkt. De kemiska undersökningarna av olika nukleinsyrepreparat gav alltid samma resultat i form av de fyra typerna av nukleotider i ungefär samma proportioner. Kromosomernas kemiska uppbyggnad föreföll alltså enkel och likformig vilket stod i stark kontrast till de levande organismernas komplexitet, mångfald och variation.

1944 visade [[Oswald Avery]] att DNA kunde bära [[gen]]etisk information, genom ett experiment där olika [[Pneumokocker|pneumokockstammar]]s egenskaper förändrades genom överföring av DNA.<ref name=nobelpriset_kemi_2015/> Enligt den svenska kemiprofessorn [[Claes Gustafsson]] var ''upptäckten att den genetiska informationen lagras i DNA och förståelsen för hur denna information nedärvs'' en av 1900-talets största [[vetenskap]]liga bedrifter.<ref name=nobelpriset_kemi_2015/>

På [[1950-talet]] pågick forskning om DNA-molekylens struktur endast på några få ställen. En grupp forskare i [[USA]] leddes av [[Linus Pauling]]. I England intresserade sig två grupper för problemet. Vid [[University of Cambridge]] fanns bland andra [[Francis Crick]] och [[James Watson]] och vid [[King's College London|King’s College]] i London arbetade [[Maurice Wilkins]] och [[Rosalind Franklin]] med att med hjälp av röntgendiffraktion fastställa DNA-molekylens struktur. [[1948]] hade Pauling upptäckt att många proteiner hade en helixstruktur, och de första undersökningarna med röntgendiffraktion antydde att även DNA hade en sådan struktur, men någon detaljerad förståelse av molekylens uppbyggnad hade man ännu inte.

Crick och Watson försökte konstruera rimliga modeller utgående från kända fakta, men antalet möjligheter var fortfarande många. Ett genombrott skedde när den österrikiske kemisten [[Erwin Chargaff]] besökte Cambridge och beskrev ett av sina experiment. Han hade fastställt att prover av DNA inte alltid hade samma proportioner av de olika nukleotiderna, men att de alltid hade lika koncentration av adenin som av tymin och lika koncentration av guanin som av cytosin.<ref name=chargaff/> Crick och Watson började fundera på strukturer som innefattade två trådar med kompletterande nukleotidbaser bundna till varandra. Med hjälp av information från Rosalind Franklins röntgendiffraktionsbilder lyckades de finna en modell som stämde med all kända fakta. Den hade en spiralstruktur med två nanometers tjocklek och en höjd av cirka 3,4 nanometer per varv omfattande cirka tio baspar. De publicerade sina idéer innan Franklin själv hade offentliggjort några av sina resultat.

Det har efteråt blivit en kontroversiell fråga hur mycket Watson och Crick varit beroende av Franklins data för att komma fram till sin modell, och många har anklagat dem för att inte ge henne tillräckligt erkännande av hennes betydelse i upptäckten av DNA-molekylens struktur. Mest omdebatterat är det faktum att Wilkins tydligen visat Franklins bilder för Watson och Crick när Franklin inte själv var närvarande. Wilkins, Watson och Crick fick [[Nobelpriset i fysiologi eller medicin|Nobelpriset i medicin]] [[1962]] för sina upptäckter. Vid denna tidpunkt hade Franklin avlidit.<ref name="NAT">{{Tidskriftsref | url = http://www.biomath.nyu.edu/index/course/hw_articles/nature4.pdf | år = 2003 | månad = Januari | tidskrift = Nature | volym = 421 | titel = The double helix and the ‘wronged heroine’ | format = PDF | författare = Brenda Maddox | hämtdatum = 8 januari 2017 | språk = engelska | arkivurl = https://web.archive.org/web/20161017011403/http://www.biomath.nyu.edu/index/course/hw_articles/nature4.pdf | arkivdatum = 17 oktober 2016 }} {{Wayback|url=http://www.biomath.nyu.edu/index/course/hw_articles/nature4.pdf |date=20161017011403 }}</ref>

Watsons och Cricks modell väckte stor uppmärksamhet när den publicerats. Efter att ha kommit fram till sin modell [[21 februari]] [[1953]], gjorde de sina första uttalanden den [[28 februari]]. Den [[25 april]] publicerades deras artikel ''A structure for Deoxiribose Nucleic Acid''.<ref name=watson/> Forskningen om [[genetik]]ens och [[molekylärbiologi]]ns grundvalar tog sedan fart. I en föreläsning [[1957]] redogjorde Crick för sina idéer om kopplingen mellan DNA, RNA och proteiner: ”DNA ger RNA ger protein”, något som har kommit att kallas molekylärbiologins ”centrala dogma”.<ref>Crick, F.H.C. On degenerate templates and the adaptor hypothesis (PDF). genome.wellcome.ac.uk (Lecture, 1955). Läst 13 mars 2010</ref> Crick och hans medarbetare fortsatte sedan under slutet av [[1950-talet]] med arbetet med att knäcka den [[genetiska koden]].

DNA från sedan länge döda individer kallas [[forntida DNA]] (på engelska [[:en:ancient DNA|ancient DNA]] eller aDNA). Det första fallet där forntida DNA undersöktes var 1984 av den sedan 1883 utdöda [[kvagga]]n. Efter hand har forskningen kunnat analysera allt äldre DNA, i synnerhet efter 2010 då man fann metoder att undvika sammanblandning mellan ursprungligt och sentida DNA.<ref>[https://www.nature.com/articles/nature08835 Ancient human genome sequence of an extinct Palaeo-Eskimo], ''[[Nature]]'', februari 2010.</ref> [[Svante Pääbo]] lyckades 1997 sekvensiera DNA från [[neandertalare]] och tilldelades för detta [[Nobelpriset i fysiologi eller medicin]] 2022. Man kan även få fram DNA ur redskap eller sediment (på engelska [[:en:environmental DNA|environmental DNA]], eDNA), utan att ha fossil av en individ. Ett åldersrekord slogs 2022 vid analys av två miljoner år gammalt sediment från norra [[Grönland]], genomförd bland annat av dansken [[Eske Willerslev]].<ref>[https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9729109/ A 2-million-year-old ecosystem in Greenland uncovered by environmental DNA], [https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y publicerad i Nature], december 2022.</ref>

=== Nobelpriset i kemi 2015 ===
[[Nobelpriset i kemi]] 2015 tilldelades tre forskare som studerat hur skadat DNA kontinuerligt repareras och hur kopieringsmisstag korrigeras.<ref name=nobelpriset_kemi_2015/>
* [[Tomas Lindahl]] för påvisande att tusentals spontant uppkomna [[Genom|arvsmasseskador]] kräver ett reparationsmaskineri, sedermera känt som [[base excision repair]].
* [[Paul Modrich]] för upptäckter kring det ''molekylära maskineri'' som låter celler reparera felaktiga [[baspar]] vid kopiering, så kallad [[mismatch repair]].
* [[Aziz Sancar]] för upptäckter hur yttre DNA-skador från exempelvis [[ultraviolett ljus]] och [[rökning]] kan repareras genom [[nucleotide excision repair]].

== Användning och teknik ==
=== Biologisk forskning och medicinska tillämpningar ===
'''DNA-tester''' utförs genom [[DNA-sekvensiering]] och innebär kartläggning av DNA-informationen. DNA-tester används idag närmast rutinmässigt inom biologisk forskning, till exempel för att fastställa ursprung, sjukdomstillstånd eller arttillhörighet. DNA-delar av intresse massdupliceras först med hjälp av [[PCR]]-teknik <ref>K.B. Mullis, F.A. Faloona. 1987. Specific synthesis of DNA in vitro via a polymerase-catalyzed chain reaction. Methods in Enzymology 155: 335-350.</ref>; därpå [[DNA-sekvensering|sekvenseras]]<ref>F. Sanger, S. Nicklen, A.R. Coulson. 1977. ''DNA sequencing with chain-terminating inhibitors.'' Proceedings of the National Academy of Sciences USA 74: 5463-5467.</ref> den. Den erhållna DNA-sekvensen (oftast en gen) kan därefter användas för att jämföra sekvensen med motsvarande sekvens hos andra arter, eller andra individer av samma art.

[[Genetisk modifiering]] innebär att konstgjort DNA eller DNA från andra individer tillförs genomet hos en individ för att förändra eller tillföra egenskaper för individen.

Anlag för [[ärftlig sjukdom|ärftliga sjukdomar]] kan diagnosticeras med DNA-tester.

=== Kriminalteknik och juridik ===
{{fördjupning2|DNA-släktforskning#DNA-familjesökning och DNA-släktforskning i kriminalfall}}
Kriminaltekniker kan använda DNA-analys av [[blod]], [[sperma]], hud, [[saliv]], nagel, tand eller hår för att identifiera brottslingar och ursprung. En bit DNA kan fungera som ett genetiskt fingeravtryck genom att delar av DNA-sekvensen som ofta varierar mellan individer jämförs. Detta kallas [[DNA-profilering]]<ref>Jeffreys A, Wilson V, Thein S (1985). "Individual-specific 'fingerprints' of human DNA". Nature 316 (6023): 76–9.</ref>. Metoden är väldigt tillförlitlig när det gäller att matcha DNA.<ref>Collins A, Morton N (1994). "Likelihood ratios for DNA identification" (PDF). Proc Natl Acad Sci USA 91 (13): 6007–11.</ref> Identifiering kompliceras däremot av att en brottsplats kan kontamineras med DNA från flera individer.<ref>Weir B, Triggs C, Starling L, Stowell L, Walsh K, Buckleton J (1997). "Interpreting DNA mixtures". J Forensic Sci 42 (2): 213–22.</ref>
DNA-bevisning kan även användas för att fria vissa tidigare dömda brottslingar, som [[Darryl Hunt]] som satt nära tjugo år i fängelse som oskyldigt dömd.

DNA-profilering används också för att fastställa släktskap vid [[faderskap]]sutredningar.

Sedan den 1 januari 2019 tillåter svensk lag [[familjesökning]] och [[DNA-släktforskning]] av dna-profiler från spår på brottsplatser, både genom sökning i polisens egna DNA-register och i kommersiella släktforskningsdatabaser efter släktingar till misstänkta eller mordoffer.

=== Antropologi  ===
Genom att DNA [[Mutation|muterar]] över tiden och sedan dessa förändringar ärvs av följande generationer, innehåller DNA historisk information och DNA-sekvenser från olika arter kan jämföras för att fastställa arternas [[fylogeni]], deras genetiska släktskap.<ref>Wray G; Martindale, Mark Q. (2002). "Dating branches on the tree of life using DNA". Genome Biol 3 (1): REVIEWS0001.</ref> På så sätt kan fylogenetiska träd ritas upp över hur olika arter är besläktade, och tidpunkt för när de förgrenades från varandra kan uppskattas.

=== Släktforskning  ===
{{fördjupning2|DNA-släktforskning}} 
Privatpersoner såväl som arkeologer har börjat använda [[DNA-släktforskning|DNA-tester]] som metod för [[släktforskning]], för att hitta eller verifiera släktskap, för att identifiera rötter i etniska folkgrupper och för att kartlägga [[mänsklig migration|migration]]. Ofta krävs dock omfattande traditionell släktforskning för att kunna dra slutsatser av DNA-testerna om släktskap. Hela arvsmassan behöver i allmänhet inte analyseras, eftersom merparten av den kodande delen av arvsmassan är identisk inom en art. Analysföretagen har valt ut specifika genpositioner som är av intresse, exempelvis för att de är kända för att variera inom populationen, och studerar dem med [[PCR]]-teknik.

== Se även ==
* [[DNA-släktforskning i Sverige]]
* [[PKU-registret]] är inget DNA-register, utan en biobank som innehåller bloddroppar från svenska medborgare. Därifrån har man vid vissa tillfällen fått tillstånd till att ta ut prover för att göra DNA-identifiering på dessa, exempelvis vid [[Mordet på Anna Lindh|mordet på utrikesminister Anna Lindh]] och vid [[Jordbävningen i Indiska oceanen 2004|tsunami-katastrofen i Sydostasien]].
* [[Genetiska studier av svenskar]]
* [[DNA-dagen]]

== Referenser ==
<references>

<ref name=nobelpriset_kemi_2015>
{{Webbref
|url=https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/2015/8888-presentationstal-2015-3/
|titel=Nobelpriset i kemi 2015 – Presentationstal av professor Claes Gustafsson
|hämtdatum=2019-11-20
|författare=[[Claes Gustafsson]]
|datum=2015-12-10
|verk=nobelprize.org
|språk=svenska
|arkivurl=https://web.archive.org/web/20191120215835/https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/2015/8888-presentationstal-2015-3/
|arkivdatum=2019-11-20
}}
</ref>

</references>
== Externa länkar ==
*{{Commonscat|DNA}}
{{DNA-släktforskning}}
{{Nukleobaser}}
{{auktoritetsdata}}
[[Kategori:DNA| ]]
[[Kategori:Nukleinsyror och deras byggstenar]]
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]

Mallar som används på den här sidan:

Mall:Auktoritetsdata (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Citation/core (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Mall:Cite journal (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Cite web (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Mall:Clear (redigera)
Mall:Commonscat (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:DNA-släktforskning (redigera)
Mall:Date (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Mall:Fördjupning2 (redigera)
Mall:Genetik (redigera)
Mall:Huvudartikel (redigera)
Mall:Ikon (redigera)
Mall:Italiclink (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Iwcommonscat (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Link (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Mall:Navbar (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Navbox (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Navbox/styles.css (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Mall:Navbox subgroup (redigera)
Mall:Nukleobaser (redigera)
Mall:Olika betydelser (redigera)
Mall:PAGENAMEBASE (redigera)
Mall:Sidebar (redigera)
Mall:Språknamn (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Substansgrupper inom biokemi (redigera)
Mall:Tidskriftsref (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Transkludera (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Void (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Mall:Wayback (visa wikitext) (delvis skyddad)
Mall:Webbref (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Mall:· (visa wikitext) (delvis skyddad)
Modul:Auktoritetsdata (visa wikitext) (delvis skyddad)
Modul:HtmlBuilder (visa wikitext) (delvis skyddad)
Modul:Kalenderfunktioner (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Modul:Navbar (visa wikitext) (delvis skyddad)
Modul:Navbox (visa wikitext) (delvis skyddad)
Modul:String (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Modul:Wayback (visa wikitext) (delvis skyddad)
Modul:Webbtest (visa wikitext) (endast etablerade användare)
Modul:Åtgärdskategorier Wikidata (visa wikitext) (delvis skyddad)

Tillbaka till DNA.

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/wiki/DNA”