Dm och Dm3
| Dm och Dm3 | |
.jpg) LKAB Dm3 i Narvik | |
| Fordonstyp | Lok |
|---|---|
| Tillverkningsår | 1953–1971 (Dm) 1960–1970 (Dm3) |
| Byggt antal | 20*2 (Dm) 19*3 (Dm3) [1] |
| Tillverkare |  ASEA |
| Axelföljd | 1'D+D1' (Dm) 1'D+D+D1' (Dm3) |
| Längd (över buffert) | 25 100 mm (Dm) 35 250 mm (Dm3) |
| Drivhjulsdiameter | 1 530 mm |
| Drivmedel | El, 15 kV, 16 2/3 Hz |
| Effekt | 4 800 kW (Dm) 7 200 kW (Dm3) |
| Största tillåtna hastighet | 75 km/h |
| Startdragkraft | 620 kN (Dm) 940 kN (Dm3) |
| Tjänstevikt | 190 t (Dm) 273,2 t (Dm3) |
| Operatörer | Statens Järnvägar (SJ), LKAB Malmtrafik |
Dm och Dm3 var svenska malmtågslok som drog malmtåg från gruvorna i Kiruna och Malmberget till hamnarna i Luleå och Narvik. Dm, senare med mittsektion Dm3, är två varianter på samma ellokstyp. Det är bara axelföljden och antalet hytter som skiljer typerna åt. I slutet av 1940-talet var behovet av nya lok stort. Det lättaste sättet att snabbt åtgärda problemet bedömdes vara att tillverka en moderniserad variant av det redan existerande D-loket. Ungefär samtidigt byggdes ett D-lok om med fyra drivaxlar i stället för tre och det fick bli förebild för malmtågsversionen.[2] Da-lok är även en annan variant av samma typ som Dm och Dm3.
Loken levererades ursprungligen på 1950- och 1960-talet som Dm, ett tvådelat lok. För att höja kapaciteten beställde SJ 19 mellandelar att monteras in i de befintliga Dm-loken. Mellandelarna byggdes som de vanliga lokhalvorna, fast utan förarhytt och löpaxel. Mellandelarna fick beteckningen Dm3 och under SJ-tiden hade hela lokkombinationen beteckningen Dm+Dm3+Dm.[2] Men när Malmtrafik i Kiruna AB tog över fick hela kombinationen heta Dm3. Det tvådelade loket, som tidigare gått under benämningen Dm+Dm, fick samtidigt littera Dm2.[3] Dm loket väger 162 ton men är barlastat till 190 ton.
Ersättaren till Dm3 – Iore – började levereras till MTAB 2000 och går i trafik sedan 2001. Dm3 fortsatte dock att dra malmtåg till 2013 men fungerade sista åren endast som reservlok. Dm2-loken hade vid rationaliseringar på 1980-talet flyttats till Bergslagen för att där dra godståg, och där slopades de redan i början av 1990-talet.[4][5][6]
Museilok
[redigera | redigera wikitext]2004 skänktes Dm3 976-977-978 till Norrbottens Järnvägsmuseum i Luleå, och hösten 2013 skänktes Dm3 1246-1247-1248 till Järnvägsmuseet i Gävle.[4] Två av Dm3-loken är alltså bevarade. Dm3-loket i Norrbottens Järnvägsmuseum blev inte förstört vid branden midsommaren 2016.[7]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Dm/Dm3 järnväg.net”. https://www.jarnvag.net/lokguide/dm-dm3.
- ^ [a b] Nordin, Tore; Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove (1998). Svenska Ellok. Stockholm: Svenska Järnvägsklubben. ISBN 91-85098-84-1
- ^ Diehl, Ulf; Nilsson Lennart (2000). Svenska lok och motorvagnar 2000. Kristianstad: Svenska Järnvägsklubben. ISBN 91-85098-89-2
- ^ [a b] ”Dm/Dm3”. jarnvag.net. http://www.jarnvag.net/lokguide/dm-dm3. Läst 27 maj 2015.
- ^ ”Iore”. jarnvag.net. http://www.jarnvag.net/lokguide/iore. Läst 27 maj 2015.
- ^ Diehl, Ulf; Nilsson Lennart (2003). Svenska lok och motorvagnar 2003. Kristianstad: Svenska Järnvägsklubben. ISBN 91-85098-98-1
- ^ ”Brandkatastrofen vid Norrbottens järnvägsmuseum”. Arkiverad från originalet den 19 september 2016. https://web.archive.org/web/20160919073811/http://www.nbjvm.se/sv/content/brandkatastrofen-i-karlsh%C3%A4ll.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||