Hoppa till innehållet

Division I i ishockey 1993/1994

Från Wikipedia
Division I
Säsong1993/1994
VinnareBodens IK (norra)
Örebro IK (västra)
AIK (östra)
IF Troja-Ljungby (södra)
UppflyttadeAIK
NedflyttadeAntjärns IK
Hanhals HF
Hofors HC
IFK Österåker IK
Roma IF
Vännäs HC
Väsby IK HK
Västerviks IK

Antjärns IK
Bodens HF
Clemensnäs/Rönnskärs IF
Husums IF IK
Piteå HC
Skellefteå AIK HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Vännäs HC
Östersunds IK
Arvika HC
Avesta BK
Grums IK
Hofors HC
IFK Kumla IK
Mora IK
Sunne IK
Team Gävle HF
Uppsala/AIS
Örebro IK
AIK
Arlanda HC
Danderyd-Täby HC
Hammarby IF
Haninge HC
Huddinge IK
IF Vallentuna BK
IFK Österåker IK
IK Nyköpings Hockey
IK Tälje
Roma IF
Södertälje SK
Borås HC
Hanhals HF
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
IK Pantern
IK Vita Hästen
Linköpings HC
Mörrums GoIS
Tingsryds AIF
Västerviks IK
Lagen i Division I 1993/1994.
Division I Norra – Division I Norra Division I Västra – Division I Västra
Division I Östra – Division I Östra Division I Södra – Division I Södra

Division I i ishockey 1993/1994 var säsongens näst högsta ishockeyserie i Sverige. Den spelades i fyra grundserier från vilka de bästa lagen gick vidare till Allsvenskan. Övriga lag gick vidare till fortsättningsserierna. De två bästa lagen i Allsvenskan spelade final och vinnaren fick en plats i Elitserien nästa säsong. Lag 3–8 från allsvenskan samt de två bästa lagen från respektive fortsättningsserie gick vidare till Playoff. De tre vinnande lagen från Playoff samt förloraren av den allsvenska finalen spelade kvalserie om en plats i Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II till nästa säsong. Det näst sista laget fick spela kvalserie med de bästa lagen från Division II för att kvalificera sig för nästa års Division I-säsong.

Deltagande lag

[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen hade sju lag från Division II flyttats upp: Clemensnäs/Rönnskär från Skellefteå, Hofors, Linköping, Sunne, Tingsryd, Östersund och Österåker. Östersund fick sin plats efter att Björklöven gått upp i Elitserien och lämnat en plats ledig. Sunne flyttades upp efter att IKW Köping hamnat i ekonomiska problem och fått börja om i division III. Västervik behöll sin plats efter att Nyköping flyttats över till den Östra serien (som denna säsong innehöll tolv lag) och lämnat en plats ledig i den södra. Från Elitserien flyttades AIK ner och hamnade i den östra serien.

Division I Norra
Antjärns IK
Bodens IK
Clemensnäs/Rönnskärs IF
Husums IF
Piteå HC
Skellefteå AIK HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Vännäs HC
Östersunds IK
 
 
Division I Västra
Arvika HC
Avesta BK
Grums IK
Hofors HC
IFK Kumla IK
Mora IK
Sunne IK
Team Gävle HF
Uppsala/AIS
Örebro IK
 
 
Division I Östra
AIK
Arlanda HC
Danderyd-Täby HC
Hammarby IF
Huddinge IK
IF Vallentuna BK
IFK Österåker IK
IK Nyköpings Hockey 90
IK Tälje
Roma IF
Södertälje SK
Väsby IK HK
Division I Södra
Borås HC
Hanhals HF
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
IK Pantern
IK Vita Hästen
Linköpings HC
Mörrums GoIS IK
Tingsryds AIF
Västerviks IK
 
 

Division I Norra

[redigera | redigera wikitext]

Bodens IK vann serien som förväntat. Bidragande orsaker var bl.a. att man tränat upp den fysiska styrkan och spelade bra taktiskt. Mer förvånande var Kirunas andraplacering, de flesta förhandstipsen hade satt Sundsvall/Timrå och Skellefteå före, men de fick nöja sig med fortsättningsserien, båda platserna till Allsvenskan gick till Norrbotten. Kirunas Hans Wallsson vann poängligan med 41 poäng (22+19) på 18 matcher. Största publiken drog Skellefteå med &&&&&&&&&&&01729.&&&&&01 729 åskådare per match. Boden drog &&&&&&&&&&&01329.&&&&&01 329 personer per match. Snittet för hela serien var 716 personer per match.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Bodens IK 18 14 2 2 101 38 +63 30
2 Team Kiruna IF 18 14 1 3 105 40 +65 29
3 Skellefteå AIK HK 18 14 0 4 83 38 +45 28
4 Sundsvall/Timrå HC 18 11 1 6 76 53 +23 23
5 Husums IF 18 9 1 8 72 83 −11 19
6 Piteå HC 18 6 2 10 60 83 −23 14
7 Clemensnäs/Rönnskärs IF 18 6 2 10 46 80 −34 14
8 Östersunds IK 18 5 2 11 53 96 −43 12
9 Antjärns IK 18 2 2 14 52 101 −49 6
10 Vännäs HC 18 2 1 15 37 73 −36 5

Division I Västra

[redigera | redigera wikitext]

Favoriterna Mora, Örebro och Gävle hade alla förlorat spelare sedan förra säsongen och Örebro drogs dessutom med ekonomiska problem. Att lagen ändå var favoriter sågs som ett svaghetstecken för serien som utsågs till den klart sämsta av de fyra grundserierna. Örebro vann serien genom att ta sig förbi Mora i sista omgången. Andreas Olsson i Mora vann poängligan med 29 poäng (14+15) på 18 matcher. Enda laget med ett publiksnitt över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 var Örebro som hade &&&&&&&&&&&01204.&&&&&01 204 åskådare i genomsnitt. Serien som helhet lockade i snitt 621 personer per match.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Örebro IK 18 14 2 2 112 45 +67 30
2 Mora IK 18 12 5 1 102 42 +60 29
3 Team Gävle HF 18 11 5 2 82 37 +45 27
4 Uppsala/AIS 18 8 2 8 69 65 +4 18
5 Grums IK 18 6 4 8 56 70 −14 16
6 IFK Kumla IK 18 6 2 10 56 80 −24 14
7 Arvika HC 18 5 4 9 45 74 −29 14
8 Sunne IK 18 4 4 10 57 91 −34 12
9 Avesta BK 18 5 1 12 54 89 −35 11
10 Hofors HC 18 4 1 13 47 87 −40 9

Division I Östra

[redigera | redigera wikitext]

Denna säsong bestod serien av tolv lag som spelade 22 omgångar. Tio av dem inom drygt tre mils radie från Stockholm. De två främsta, AIK och Huddinge, fick en plats i Allsvenskan medan övriga lag fick spela vidare i fortsättningsserien. AIK öppnade starkt med tio raka segrar, men gick betydligt sämre under andra halvan. Poängen räckte dock till serieseger en poäng före Huddinge. AIK:s Morgan Samuelsson vann poängligan överlägset med 42 poäng (13+29) på 22 matcher. AIK drog mest folk till sina matcher, &&&&&&&&&&&02612.&&&&&02 612 per match i genomsnitt. Hammarby, Nyköping och Huddinge snittade också över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 per match. Genomsnittet för hela serien låg på 934. [3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 AIK 22 17 3 2 137 45 +92 37
2 Huddinge IK 22 17 2 3 110 44 +66 36
3 Södertälje SK 22 14 5 3 70 34 +36 33
4 Hammarby IF 22 13 4 5 112 67 +45 30
5 IF Vallentuna BK 22 8 4 10 69 72 −3 20
6 IK Nyköpings Hockey 90 22 10 0 12 73 90 −17 20
7 IK Tälje 22 8 3 11 75 96 −21 19
8 Danderyd-Täby HC 22 7 3 12 63 99 −36 17
9 Väsby IK HK 22 5 5 12 63 78 −15 15
10 IFK Österåker IK 22 7 1 14 50 103 −53 15
11 Arlanda HC 22 5 2 15 58 100 −42 12
12 Roma IF 22 5 0 17 64 116 −52 10

Division I Södra

[redigera | redigera wikitext]

Troja under ledning av Roland Eriksson som tränare vann serien före Vita Hästen. Troja gick genom serien obesegrade på hemmaplan och med en målskillnad på hela 76 mål. Därmed var de två platserna till Allsvenskan tagna och övriga lag fick spela vidare i fortsättningsserien. Tingsryds Larry Pilut vann poängligan med 36 poäng (12+24) på 18 matcher. Största publiken samlade Vita Hästen med ett snitt på &&&&&&&&&&&02115.&&&&&02 115 åskådare per match. Borås, Linköping, Tingsryd och Troja snittade också över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer i genomsnitt. Den södra serien som helhet hade ett snitt på &&&&&&&&&&&01079.&&&&&01 079, vilket var den högsta siffran i de fyra grundserierna.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IF Troja-Ljungby 18 15 0 3 130 54 +76 30
2 IK Vita Hästen 18 13 1 4 82 49 +33 27
3 IK Pantern 18 8 4 6 74 53 +21 20
4 Borås HC 18 10 0 8 54 63 −9 20
5 Linköpings HC 18 9 1 8 64 68 −4 19
6 Tingsryds AIF 18 7 3 8 69 64 +5 17
7 IF Mölndal Hockey 18 7 2 9 72 82 −10 16
8 Mörrums GoIS IK 18 6 2 10 84 103 −19 14
9 Hanhals HF 18 4 1 13 57 110 −53 9
10 Västerviks IK 18 3 2 13 56 96 −40 8
Detta avsnitt är en sammanfattning av Allsvenskan i ishockey 1994.

Allsvenskan spelades med de två sämsta lagen från höstens Elitserie samt med de två bästa lagen från varje grundserie i Division I, sammanlagt tio lag. Allsvenskans två främsta lag gick vidare till den Allsvenska finalen, lag tre och fyra gick direkt till Playoff 3, lag 5–8 gick vidare till Playoff 2 medan de två sista lagen var färdigspelade för säsongen och kvalificerade för Division I nästa säsong.[5]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Färjestads BK 18 11 5 2 75 36 +39 27
2 Bodens IK 18 13 1 4 76 41 +35 27
3 AIK 18 10 4 4 72 52 +20 24
4 Huddinge IK 18 9 4 5 65 48 +17 22
5 Mora IK 18 6 5 7 54 65 −11 17
6 IF Troja-Ljungby 18 6 4 8 52 65 −13 16
7 IF Björklöven 18 5 4 9 51 65 −14 14
8 IK Vita Hästen 18 5 3 10 46 66 −20 13
9 Örebro IK 18 5 2 11 57 71 −14 12
10 Team Kiruna IF 18 2 4 12 40 79 −39 8

Fortsättningsserier

[redigera | redigera wikitext]

Division I Norra forts

[redigera | redigera wikitext]

När serien startade om efter juluppehållet tilldelades lagen bonuspoäng efter placeringen i grundserien: Skellefteå 7p, Sundsvall/Timrå 6p, Husum 5p, Piteå 4p, Clemensnäs 3p, Östersund 2p och Antjärn 1p. De två främsta lagen i serien – Skellefteå och Sundsvall/Timrå – gick vidare till Playoff, näst sista laget, Antjärn, gick vidare till kvalserien och Vännäs som kom sist flyttades ner till Division II.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Skellefteå AIK HK 14 11 1 2 70 25 +45 30
2 Sundsvall/Timrå HC 14 10 1 3 69 34 +35 27
3 Clemensnäs/Rönnskärs IF 14 9 2 3 62 46 +16 23
4 Piteå HC 14 7 0 7 53 48 +5 18
5 Husums IF 14 5 0 9 50 57 −7 15
6 Östersunds IK 14 3 3 8 54 86 −32 11
7 Antjärns IK 14 3 2 9 35 50 −15 9
8 Vännäs HC Nedflyttad  14 2 3 9 42 59 −17 7

Division I Västra forts

[redigera | redigera wikitext]

Vid seriens början gav man lagen bonuspoäng efter deras placering i grundserien: Gävle 7p, Uppsala 6p, Grums 5p, Kumla 4p, Arvika 3p, Sunne 2p och Avesta 1p. Uppsala och Gävle tog de två platserna till Playoff. Uppsala hade i praktiken varit klara sedan den elfte omgången, men för Gävle dröjde det till sista omgången innan platsen var säkrad. Inför sista omgången hade Grums övertaget och behövde bara vinna sin sista match mot bottenlaget Arvika. Det lyckades man inte med och istället fick Gävle chansen och den tog man genom att slå Sunne borta. Sunne hamnade på näst sista plats och fick spela i kvalserien medan Hofors hamnade sist och flyttades ner till Division II.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Uppsala/AIS 14 10 1 3 54 36 +18 27
2 Team Gävle HF 14 9 0 5 57 43 +14 25
3 Grums IK 14 8 3 3 63 41 +22 24
4 Arvika HC 14 6 2 6 52 53 −1 17
5 IFK Kumla IK 14 5 1 8 43 46 −3 15
6 Avesta BK 14 5 3 6 51 49 +2 14
7 Sunne IK 14 3 3 8 43 54 −11 11
8 Hofors HC Nedflyttad  14 3 1 10 37 78 −41 7

Division I Östra forts

[redigera | redigera wikitext]

När serien startade fick lagen bonuspoäng baserat på sin placering i grundserien: Södertälje 9p, Hammarby 8p, Vallentuna 7p, Nyköping 6p, Tälje 5p, Danderyd 4p, Väsby 3p, Österåker 2p och Arlanda 1p. Hammarby vann serien och tog den första allsvenska platsen. Södertälje tog den andra, men utmanades ordentligt av Vallentuna som dock inte höll hela vägen fram.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Hammarby IF 18 13 3 2 106 40 +66 37
2 Södertälje SK 18 10 6 2 69 31 +38 35
3 IF Vallentuna BK 18 12 3 3 68 39 +29 34
4 Arlanda HC 18 9 2 7 64 52 +12 21
5 IK Nyköpings Hockey 90 18 6 3 9 57 66 −9 21
6 IK Tälje 18 4 4 10 50 77 −27 17
7 Danderyd-Täby HC 18 2 8 8 40 57 −17 16
8 IFK Österåker IK 18 6 2 10 40 80 −40 16
9 Väsby IK HK Nedflyttad  18 5 2 11 52 86 −34 15
10 Roma IF Nedflyttad  18 6 1 11 57 75 −18 13

Division I Södra forts

[redigera | redigera wikitext]

Innan serien drog igång utdelades poäng till lagen efter vilken placering de fått i grundserien: Pantern (från Malmö) 7p, Borås 6p, Linköping 5p, Tingsryd 4p, Mölndal 3p, Mörrum 2p och Hanhals (från Kungsbacka) 1p. Seriesegern gick till IK Pantern som hade sex poängs marginal till tvåan Tingsryd. Därmed lade Pantern och Tingsryd beslag på de två platserna till Playoff. I botten låg Hanhals som därmed blev nerflyttade till Division II, näst sista laget Västervik fick spela kvalserien.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IK Pantern 14 10 2 2 77 38 +39 29
2 Tingsryds AIF 14 8 3 3 56 32 +24 23
3 Borås HC 14 7 2 5 54 47 +7 22
4 Mörrums GoIS IK 14 4 5 5 47 54 −7 15
5 IF Mölndal Hockey 14 5 1 8 47 61 −14 14
6 Linköpings HC 14 3 3 8 45 60 −15 14
7 Västerviks IK 14 5 2 7 33 42 −9 12
8 Hanhals HF Nedflyttad  14 4 2 8 43 68 −25 11

Playoff spelades i bäst av tre matcher. Till Playoff 1 var de två främsta lagen från fortsättningsserierna. Vinnarna gick vidare till Playoff 2 där de mötte lag 4–8 från Allsvenskan. Vinnarna från Playoff två gick vidare till Playoff 3 där även lag 3–4 från Allsvenskan deltog.

 
Playoff 1Playoff 2Playoff 3
 
                            
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
AIK 515
 
 
Skellefteå AIK 541
 
 
0
 
 
IF Björklöven 33
 
0
 
Skellefteå AIK 46
 
Skellefteå AIK 333
 
 
Södertälje SK 422
 
 
 
 
 
0
 
 
IF Troja-Ljungby 386
 
0
 
IK Pantern 763
 
IK Pantern 535
 
0
 
Team Gävle HF 341
 
IF Troja-Ljungby 56
 
 
Huddinge IK 21
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
IK Vita Hästen 33
 
0
 
Tingsryds AIF 22
 
Tingsryds AIF 275
 
0
 
Uppsala/AIS 644
 
IK Vita Hästen 65
 
 
Mora IK 31
 
 
0
 
 
Mora IK 834
 
0
 
Hammarby IF 253
 
Hammarby IF 74
 
 
Sundsvall/Timrå HC 22
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

AIK, Mora och Vita Hästen vidare till Kvalserien.

Kvalserien till Elitserien i ishockey

[redigera | redigera wikitext]

Kval till Division I

[redigera | redigera wikitext]

IF Sundsvall vann kvalserien och en plats i Division I nästa säsong. Antjärn på andraplatsen degraderades till Division II eftersom det bara fanns en plats till Division I då Björklöven flyttats ner från Elitserien.[6]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IF Sundsvall Hockey Uppflyttad 6 4 1 1 32 23 +9 9
2 Antjärns IK Nedflyttad  6 3 1 2 29 28 +1 7
3 Bolidens FFI 6 1 2 3 29 31 −2 4
4 Tegs SK 6 2 0 4 26 34 −8 4

Munkfors som för första gången tagit sig till kvalserien spelade den utan att förlora en enda match. Därmed säkrade de segern och en plats i Division I. Sunne lyckades rädda sig kvar i divisionen genom en andraplats. Övriga lag fick spela kvar i Division II.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IFK Munkfors Uppflyttad 6 2 4 0 33 26 +7 8
2 Sunne IK 6 3 2 1 26 24 +2 8
3 Borlänge HF 6 2 2 2 22 21 +1 6
4 Bofors IK 6 0 2 4 23 33 −10 2

Från början fanns det bara en plats i Division I Östra och den tog Surahammar. Efterhand visade det sig att AIK gick upp i Elitserien och då fick även Östervåla en plats. Inte nog med det: IK Tälje begärde sig ner till Division III och lämnade ytterligare en plats öppen som Haninge fick.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Surahammars IF Uppflyttad 6 4 1 1 27 18 +9 9
2 Östervåla IF Uppflyttad 6 2 2 2 23 28 −5 6
3 Haninge HC Uppflyttad 6 2 1 3 23 25 −2 5
4 IFK Österåker IK Nedflyttad  6 1 2 3 18 20 −2 4

Mariestad vann serien med god marginal före Tranås som däremot bara hade målskillnad till godo på trean Olofström. Med detta gick Mariestad och Tranås upp i ettan medan Västervik flyttades ner till tvåan. Nämnvärt är också att Osby och Mariestad i Playoff till kvalserien tog sju perioder, åtta minuter och 42 sekunder på sig innan Mariestad kunde avgöra i 128:e minuten Detta var nytt svenskt i lång ishockeymatch vid denna tiden.[9][10]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Mariestad BoIS Uppflyttad 6 4 2 0 29 16 +13 10
2 Tranås AIF Hockey Uppflyttad 6 1 3 2 17 19 −2 5
3 Olofströms IK 6 1 3 2 22 25 −3 5
4 Västerviks IK Nedflyttad  6 1 2 3 15 23 −8 4
Noter
  1. ^ [a b] Lonte Lindgren (1994). Janne Stark. red. ”Stabila Boden starkt norrlag”. Årets Ishockey 1994 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 272–277. ISSN 0347-2221. 
  2. ^ [a b] Håkan Lundh (1994). Janne Stark. red. ”Tre lag i särklass”. Årets Ishockey 1994 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 278–283. ISSN 0347-2221. 
  3. ^ [a b] Ulf Hammarlund (1994). Janne Stark. red. ”AIK trots allt bäst i Stockholmsettan”. Årets Ishockey 1994 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 284–287. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ [a b] Sven Elofsson (1994). Janne Stark. red. ”Troja och Vita Hästen i topp”. Årets Ishockey 1994 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 290–295. ISSN 0347-2221. 
  5. ^ Lonte Lindgren (1994). Janne Stark. red. ”Elit mot uppstickare”. Årets Ishockey (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 296–307. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Anders Nordin (1994). Janne Stark. red. ”Formkurvan gick åt rätt håll för Sundsvall”. Årets Ishockey (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 328. ISSN 0347-2221. 
  7. ^ Thomas Lindberg (1994). Janne Stark. red. ”Munkfors vägrade förlora”. Årets Ishockey (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 337. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Håkan Lundh (1994). Janne Stark. red. ”Segrande 'Sura' fick sällskap till ettan”. Årets Ishockey (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 344. ISSN 0347-2221. 
  9. ^ Sven Elofsson (1994). Janne Stark. red. ”Mariestad och Tranås till ettan.”. Årets Ishockey (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 296–307. ISSN 0347-2221. 
  10. ^ Mattias Danielson (27 september 2007). ”Svensk elithockeys längsta matcher”. svenskafans.com. https://www.svenskafans.com/hockeyzon/194752.aspx. Läst 21 mars 2019. 
Tryckta källor
  • Årets ishockey 1994 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0282-860X
Webbreferenser