USA:s flygvapen

Förenta Staternas flygvapen
Service mark[1]
Information
Datum	18 september 1947
Land	Amerikas Förenta Stater
Typ	Flygvapen
Roll	Att flyga, utkämpa och vinna ... i luften, rymden och cyberrymden
Del av	USA:s försvarsdepartement USA:s flygvapendepartement
Marsch	The U.S. Air Force
Befälhavare
Nuvarande befälhavare	USA:s flygvapenminister
Nuvarande stabschef	USA:s flygvapenstabschef
Tjänstetecken
Alternativ symbol
Nationalitetsbeteckning
Flygplan
Attackflygplan	A-10 Thunderbolt AC-130
Bombflygplan	B-1 Lancer B-2 Spirit B-52H Stratofortress
Telekrigförings flygplan	E-3 Sentry E-4B (NAOC) E-8 Joint STARS
Jaktflygplan	F-15C Eagle F-15E Strike Eagle F-16 Fighting Falcon F-35A Lightning II F/A-22 Raptor
Spaningsflygplan	RC-135 Rivet Joint RQ-9B Predator U-2
Transportflygplan	C-5 Galaxy C-17 Globemaster C-130 Hercules KC-10 Extender KC-46 Pegasus KC-135 Stratotanker VC-25A
Övriga typer	X-37

USA:s flygvapen eller Förenta staternas flygvapen (United States Air Force), är en försvarsgren inom USA:s väpnade styrkor och som konstituerades i sin nuvarande form och namn då kongressen antog 1947 års nationella säkerhetsakt. Flygvapnet är organiserat inom och är en del av USA:s flygvapendepartement, som i sin tur är en del av USA:s försvarsdepartement.

Det amerikanska flygvapnet är världens i särklass största flygvapen. Två tredjedelar av USA:s kärnvapentriad, strategiskt bombflyg och Interkontinentala ballistiska robotar, ingår i flygvapnets förbandsstruktur. På senare år har betydelsen av obemannade luftfarkoster, även kallad drönare, ökat signifikant. Under 2019 avknoppades flygvapnets rymdverksamhet till en egen försvarsgren inom flygvapendepartementet, USA:s rymdstyrka.

Innan 1947 var föregångaren till dagens flygvapen en del av armén. Flygverksamheten ombord på USA:s hangarfartyg ligger inte under flygvapnets ansvar utan sköts helt och hållet av USA:s flotta samt med vissa flygförband från marinkåren.

Före ombildningen 1947 hade flyget varit underordnat krigsministern (Secretary of War) och en del av USA:s armé i olika former: innan dess hette organisationen Förenta Staternas arméflygvapen (U.S. Army Air Forces), efter att i juni 1941 ändrat namn från Förenta Staternas arméflygkår (U.S. Army Air Corps).

När National Security Act of 1947 trädde i kraft blev flygvapnet ett militärdepartement med en egen minister (Secretary of the Air Force), fristående från armén, men en del försvarsdepartementet (Department of Defense).

När armén förlorade sina flygplan 1947, upprättades arméflyget Army Aviation med små propellerflygplan och senare i takt med den tekniska utvecklingen helikoptrar. Under årens lopp har det upprättats flera avtal mellan flygvapnet och armén, samt direktiv från ovan, om vilka typer av vapensystem som respektive försvarsgren får lov att upprätthålla. Vid samma tidpunkt bildades flygnationalgardet (Air National Guard), en reservorganisation under delvis delstatlig kontroll, liksom motsvarigheten inom armén (Army National Guard).

Flygvapnet är en integrerad del av Flygvapendepartement, vars chef är den civile flygvapenministern (Secretary of the Air Force), som är underordnad och ansvarig inför försvarsministern (Secretary of Defense) att flygvapnet har rustade och dugliga förband redo för insatser.^[2] Flygvapenministern biträds av en civil understatssekreterare (Under Secretary of the Air Force).^[3] Den militäre flygvapenstabschefen (Chief of Staff of the Air Force) är den flygvapenofficer med högst rang, och denne är, likt de andra försvarsgrenarnas stabschefer, vid sidan av sin roll i flygvapnet medlem av det rådgivande organet Joint Chiefs of Staff under försvarschefens (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) ordförandeskap.^[4]

Flygvapnets högkvarter (Headquarters Department of the Air Force), med säte i Pentagon, består av två stabsorganisationer:

• Office of the Secretary of the Air Force, flygvapenministerns kansli.^[5]
• The Air Staff, den militära flygstaben.^[6]

Vidare inom flygstaben tillkommer militäre vice flygvapenstabschefen (Vice Chief of Staff of the Air Force) som är flygvapenstabschefens ställföreträdande.^[7] Innehavaren av den högsta posten för en underofficerare i flygvapnet (Chief Master Sergeant of the Air Force) fungerar som rådgivare till ministern och stabschefen i frågor som rör underofficerare och manskap.

Alla flygvapnets förband sorterar i den administrativa befälskedjan under flygvapenministern, biträdd av flygvapenstabschefen. De förband som inte har stridande enheter och som inte står under en militärbefälhavare i den operativa befälskedjan, lyder helt och hållet under flygvapenministern och flygvapenstabschefen i alla avseenden.

Vapensköld	Namn	Förkortning	Beskrivning	Upprättat	Högkvarter
	Air Combat Command	ACC	Taktiskt jakt- och attackflyg, huvudsakligen stationerat i kontinentala USA. Flygvapenkomponent till U.S. Central Command, U.S. Northern Command samt U.S. Southern Command.	1 juni 1992	Langley Air Force Base, Virginia
	Air Education and Training Command	AETC	Utbildning och fortbildning	1 juli 1993	Randolph Air Force Base, Texas
	Air Force Global Strike Command	AFGSC	Strategiskt bombflyg och interkontinentala ballistiska robotar. Operativt en del av U.S. Strategic Command.	7 augusti 2009	Barksdale Air Force Base, Louisiana
	Air Force Materiel Command	AFMC	Forskning, utveckling, utprovning och anförskaffning	1 juli 1992	Wright-Patterson Air Force Base, Ohio
	Air Force Reserve Command	AFRC	Understödjer det reguljära flygvapnet med reservstyrkor	17 februari 1997	Robins Air Force Base, Georgia
	Air Force Special Operations Command	AFSOC	Flygvapnets specialförband och en del av U.S. Special Operations Command.	22 maj 1990	Hurlburt Field, Florida
	Air Mobility Command	AMC	Strategiska och taktiska flygtransporter samt lufttankning. Flygvapnets komponent till U.S. Transportation Command.	1 juni 1992	Scott Air Force Base, Illinois

Vapensköld	Namn	Förkortning	Beskrivning	Upprättat	Högkvarter
	United States Air Forces in Europe – Air Forces Africa	USAFE-AFAFRICA	USA:s flygvapenstyrkor baserade i Europa. Flygvapnets komponent till U.S. European Command samt till U.S. Africa Command.	7 augusti 1945	Ramstein Air Base, Rheinland-Pfalz, Tyskland
	United States Pacific Air Forces	PACAF	USA:s flygvapenstyrkor baserade runt stilla havet. Flygvapenkomponent till U.S. Indo-Pacific Command.	3 augusti 1944	Hickam Air Force Base, Hawaii

Direktrapporterande förband (Direct Reporting Units) är till storleken mindre än de större förbanden, men de har såpass unika uppgifter att de rapporterar direkt till högkvarteret (därav namnet).

Vapensköld	Namn	Förkortning	Beskrivning	Upprättat	Högkvarter
	Air Force District of Washington	AFDW	Ceremoni och musiktrupper samt andra aktiviteter i huvudstadsregionen	7 juli 2005	Bolling Air Force Base, Washington, D.C.
	Air Force Operational Test and Evaluation Center	AFOTEC	Flygvapnets centrum för testning och utvärdering	1 januari 1974	Kirtland Air Force Base, New Mexico
	United States Air Force Academy	USAFA	Flygvapnets officershögskola	11 juni 1955	Belägen i El Paso County, utanför Colorado Springs, Colorado

Stödmyndigheterna utför specialiserade uppgifter och står under överinsyn av områdesberörda civila ämbetsmän i flygvapenministerns kansli, och/eller högre officerare i flygstaben.

Vapensköld	Namn	Förkortning	Beskrivning	Upprättat	Högkvarter
	Air Force Agency for Modeling and Simulation	AFAMS	Simuleringar och modellering för planering	juni 1996	Orlando, Florida
	Air Force Audit Agency	AFAA	Flygvapnets revisionsmyndighet	juni 1996	Washington DC
	Air Force Civil Engineer Center	AFCEC	Civilingenjörstjänster	2012	Joint Base San Antonio, Texas
	Air Force Flight Standards Agency	AFFSA	Upprätthåller flygsäkerhetsstandarder	1 oktober 1991	Oklahoma City, Oklahoma
	Air Force Legal Operations Agency	AFLOA	Juridiska tjänster som tillhandahålls av flygvapnets auditörskår	1 juli 1978	Joint Base Andrews, Maryland
	Air Force Mortuary Affairs Operations	AFMAO	Återföring, identifiering och begravningstjänster för stupade i militärtjänst	2014	Dover Air Force Base, Delaware
	Air Force Office of Special Investigations	AFOSI	Flygvapnets kriminalpolis och säkerhetsunderrättelsetjänst	1 augusti 1948	Marine Base Quantico, Virginia
	Air Force Public Affairs Agency	AFPAA	Flygvapnets public affairs	1 juni 1978	San Antonio, Texas
	Air Force Real Property Agency	AFRPA	Flygvapnets fastighetsverk	15 november 1991	Lackland Air Force Base, Texas
	Air Force Security Forces Center	AFSFC	Utbildning av och organisation för flygvapnets basskyddsstyrkor	1 september 1979	Lackland Air Force Base, Texas
	Air National Guard Readiness Center	ANGRC	Säkerställande av beredskap inom de olika delstaternas flygnationalgarden	1979	Joint Base Andrews, Maryland

Officersgrader i Förenta Staternas flygvapen
Am. lönegrad	O-11	O-10	O-9	O-8	O-7	O-6	O-5	O-4	O-3	O-2	O-1
Axelklaff Class A
Hylsa Class B	Saknas
Axelklaff Mässdräkt
Grad	General of the Air Force1	General	Lieutenant General	Major General	Brigadier General	Colonel	Lieutenant Colonel	Major	Captain	First Lieutenant	Second Lieutenant
Förkortning	GOAF	Gen	Lt Gen	Maj Gen	Brig Gen	Col	Lt Col	Maj	Capt	1stLt	2ndLt
Dagligt tilltal	General					Colonel		Major	Captain	Lieutenant
NATO-kod	OF-10	OF-9	OF-8	OF-7	OF-6	OF-5	OF-4	OF-3	OF-2	OF-1
Motsv. i Sveriges flygvapen	Fältmarskalk	General	Generallöjtnant	Generalmajor	Brigadgeneral	Överste	Överstelöjtnant	Major	Kapten	Löjtnant	Fänrik
1 Graden General of the Air Force har enbart utdelats till Henry H. Arnold.

Underofficersgrader i Förenta Staternas flygvapen
Am. lönegrad	E-9				E-8		E-7		E-6	E-5
Ärmmärken
Tjänstegrad	Chief Master Sergeant of the Air Force1	Command Chief Master Sergeant	Chief Master Sergeant		Senior Master Sergeant		Master Sergeant		Technical Sergeant	Staff Sergeant
Förkortning	CMSAF	CCM	CMSgt		SMSgt		MSgt		TSgt	SSgt
NATO-kod	OR-9				OR-8		OR-7		OR-6	OR-5
Motsv. i Sveriges flygvapen	Flottiljförvaltare				Förvaltare		Fanjunkare		Översergeant	Sergeant
1 Det finns bara en person i aktiv tjänst med graden Chief Master Sergeant of the Air Force och denne fungerar som rådgivare åt flygvapenministern och flygvapenstabschefen i ärenden som rör underofficerare och manskap.

Meniga grader i Förenta Staternas flygvapen
Am. lönegrad	E-4	E-3	E-2	E-1
Ärmmärke				Finns ej
Tjänstegrad	Senior Airman	Airman First Class	Airman	Airman Basic
Förkortning	SrA	A1C	Amn	AB
NATO-kod	OR-4	OR-3	OR-2	OR-1
Motsv. i Svenska flygvapnet	Korpral	Vicekorpral	Menig 1kl	Menig

• 1947-91 Upprätthållit en beredskap av kärnvapenbestyckade bombplan och senare ballistiska robotar genom Strategic Air Command under det Kalla kriget.
• 1948-49 Operation Vittles, luftbron till Berlin för att bryta Berlinblockaden.
• 1950-53 Understödjande FN:s markstyrkor i Koreakriget.
• 1964-73 Vietnamkriget.
• 1973 Operation Nickel Grass, luftbro med vapen till Israel i Oktoberkriget.
• 1979 Operation Eagle Claw, Misslyckad räddningsaktion av gisslan i Iran.
• 1986 Operation El Dorado Canyon, bombning av Libyen.
• 1990-91 Operation Ökensköld, skydd av Iraks grannland Saudiarabien.
• 1991 Operation Ökenstorm mot Irak, som ett svar på deras invasion av Kuwait.
• 1991-96 Operation Provide Comfort, flygförbudszon norr om 36:e breddgraden i Irak.
• 1991-2003 Operation Southern Watch, flygförbudszon söder om 33:e breddgraden i Irak.
• 1993-95 Operation Deny Flight, flygförbudszon över Bosnien-Hercegovina.
• 1995 Operation Deliberate Force, bombningar i Bosnien-Hercegovina.
• 1996 Operation Desert Strike, bombningar av Irak.
• 1997-2003 Operation Northern Watch, flygförbudszon norr om 36:e breddgraden i Irak.
• 1998 Operation Desert Fox, bombning av Irak.
• 1999 Operation Allied Force, bombning i Jugoslavien, en del av Kosovokriget.
• 2001-idag Operation Enduring Freedom, bombning i Afghanistan.
• 2003-04 Operation Iraqi Freedom, invasion av Irak.
• 2011 Operation Odyssey Dawn, bombning av Libyen.

Siffrorna inom parentes anger årtalen då flygplanstypen var i tjänst.

• A-1 Skyraider (1963-1973)
• A-7 Corsair II (1967-1993)
• A-20 Havoc (1941-1949)

• B-29 Superfortress
• B-47 Stratojet (1953-1977)

• F-4 Phantom II (1962-1996)
• P-51 Mustang (1941-1956)
• F-102 Delta Dagger (1956-1976)
• F-104 Starfighter (1958-1967)
• F-105 Thunderchief (1958-1984)
• F-106 Delta Dart (1958-1988)
• F-111 Aardvark (1967-1998)

• X-15

• F-5 (1975-1990)

• OV-10 Bronco (1968-1991)
• SR-71 Blackbird (1964-1988)

• C-7 Caribou (1961-1980)
• C-69 Constellation
• C-131 Samaritan
• C-141 Starlifter (1964-2006)

• Army & Air Force Exchange Service
• Civil Air Patrol (flygvapnets frivilligorganisation)
• Flygarvingar i USA:s flygvapen
• United States Air Force Thunderbirds (flygvapnets flyguppvisningstem)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, United States Air Force, tidigare version.

• (engelska) United States Code, Title 10 Armed Forces^{[död länk]}, 2009 Edition.
• (engelska) AIR FORCE MISSION DIRECTIVE 1 - HEADQUARTERS AIR FORCE (HAF) - 28 SEPTEMBER 2004^{[död länk]}, läst 2011-01-11.
• (engelska) "Department of Defense^{[död länk]}", U.S. Government Manual 2009-2010 Edition, Washington, D.C.: Government Printing Office, 2009, pp. 146–155.
• (engelska) "Department of the Air Force^{[död länk]}", U.S. Government Manual 2009-2010 Edition, Washington, D.C.: Government Printing Office, 2009, pp. 156–160.

• (engelska) af.mil officiell webbportal.
• Wikimedia Commons har media som rör USA:s flygvapen.
  Bilder & media

v • r USA:s försvarsdepartement USA:s försvarsminister USA:s biträdande försvarsminister Militärdepartement Armédepartementet Arméministern: Armén (Arménationalgardet) Marindepartementet Marinministern: Flottan  · Marinkåren Flygvapendepartementet Flygvapenministern: Flygvapnet (Flygnationalgardet)  · Rymdstyrkan Joint Chiefs of Staff Försvarschefen Vice försvarschefen  · Arméstabschefen  · Chefen för flottan  · Flygvapenstabschefen  · Marinkårskommendanten Militärkommandon Geografiska AFRICOM  · CENTCOM  · EUCOM  · INDOPACOM  · NORTHCOM  · SOUTHCOM Funktionella CYBERCOM  · SOCOM  · SPACECOM  · STRATCOM  · TRANSCOM Stödmyndigheter DARPA  · DIA  · DLA  · NDU  · NGA  · NGB  · NRO  · NSA  · PFPA  · WHS