Hoppa till innehållet

Josef Mengele

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
För andra nyckelpersoner i Förintelsen, se Lista över de största förövarna under Förintelsen.
Josef Mengele

Josef Mengele vid Solahütte år 1944.
Information
FödelsenamnJosef Mengele
SmeknamnDödsängeln[1]
Den vita ängeln[1]
Född16 mars 1911
Kejsardömet Tyskland Günzburg, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död7 februari 1979 (67 år)
Brasilien Bertioga, São Paulo, Brasilien
BegravningsplatsKyrkogården vid Nossa Senhora do Rosário i Embu das Artes, São Paulo, Brasilien[2]
I tjänst för Tredje riket
Försvarsgren SS
Tjänstetid1938–1945
Grad SS-Hauptsturmführer
Slag/krigAndra världskriget
Utmärkelser Järnkorset av första klassen
Krigsförtjänstkorset
Östfrontsmedaljen
RelationerIrene Schönbein (1939–1945)
Martha Mengele (gift 1958)

Josef Mengele ([ˈjoːzɛf ˈmɛŋələ] ( lyssna)), även känd som Dödsängeln (tyska Todesengel) och Den vita ängeln (tyska Der weiße Engel), född 16 mars 1911 i Günzburg, död 7 februari 1979 i Bertioga i delstaten São Paulo i Brasilien, var en tysk nazistisk läkare, humangenetiker och människorättsbrottsling. Mengele är mest känd för sin verksamhet i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz, där han företog pseudovetenskapliga experiment på bland annat tvillingar och dvärgväxta.

Biografi

Mengele växte upp i en förmögen familj, där fadern ägde företaget Karl Mengele & Söhne som tillverkade jordbruksmaskiner. Mengele inledde läkarstudier 1930, men kom även att studera antropologi. År 1935 promoverades han till filosofie doktor vid Münchens universitet efter att ha framlagt avhandlingen Rassenmorphologische Untersuchung des vorderen Unterkieferabschnittes bei vier rassischen Gruppen. Året därpå avlade han läkarexamen vid universitetet i Frankfurt. Som nybliven läkare fattade han snabbt tycke för vetenskapliga experiment på tvillingar, något som kom att bli hans största intresse. År 1934 samlade han ihop en grupp forskare för att studera ärftlig biologi och rashygien. Fyra år senare lade han fram avhandlingen Sippenuntersuchungen bei Lippen-Kiefer-Gaumenspalte och promoverades med betyget till medicine doktor. Josef Mengele uppnådde tjänstegraden SS-Hauptsturmführer (motsvarande kapten) 1943. Han placerades som läkare på östfronten i divisionen SS-Wiking, men efter en skottskada förflyttades han till koncentrationslägret Auschwitz, där han tjänstgjorde som läkare till januari 1945.

Auschwitz

Detta avsnitt är en sammanfattning av Experiment på människor i Nazityskland.
I denna byggnad – Block 10 – utförde Mengele en del av sina medicinska experiment.

Josef Mengele var stationerad i koncentrationslägret Auschwitz från den 30 maj 1943 till den 18 januari 1945, där han var chefsläkare.[2] Han utförde hänsynslösa och för medicinvetenskapen tvivelaktiga experiment på lägerfångar, med full licens för att lemlästa eller döda dem. Han valde även ut vilka judar som skulle föras till gaskamrarna vid ankomst till lägret. Främst valde han att experimentera på dvärgar och enäggstvillingar, som kom att benämnas "Mengeles tvillingar".[3] Även vivisektion utfördes på fångarna. Vidare utfördes experiment på ögon där Mengele genom olika metoder försökte ändra ögonfärg på fångar från brun till blå,[4] bland annat med bläckinjektioner vilket kunde leda till blindhet, smärta och infektioner.[4] Han utförde operationer där han plockade ut olika delar ur kropparna. Mengele injicerade också till exempel kloroform direkt in i hjärtat på offren, för att kunna utföra försök med färska lik.[5] Många operationer och experiment utfördes dessutom utan bedövning. Många av dem som överlevde Mengeles experiment blev svårt skadade och led av invalidiserande skador efter kriget. Vid ett tillfälle övervakade Mengele två romska barn när de syddes ihop i syfte att skapa siamesiska tvillingar.[6]

Efter Auschwitz

SS övergav Auschwitz den 27 januari 1945 och Mengele började arbeta på koncentrationslägret Gross-Rosen i Nedre Schlesien, men i slutet av februari närmade sig Röda armén och lägret upplöstes.[7] Han arbetade i andra läger under kortare perioder, men rörde sig västerut för att undvika att bli tillfångatagen av Sovjetunionen, men blev istället krigsfånge hos amerikanerna. Ursprungligen var han registrerad under sitt eget namn, men i juni 1945 släpptes han fri med papper som uppgav att hans namn var Fritz Hollmann. Alla medlemmar i Waffen-SS hade sin blodgrupp tatuerad på vänster arm, men Mengele saknade ev. som läkare denna tatuering.[8] Från juli 1945 fram till maj 1949 arbetade han som dräng i en liten by nära Rosenheim. Han höll kontakten med sin fru och sin gamle vän Hans Sedlmeier. I slutet av 1940-talet började misstankarna mot Mengele stärkas och han flydde 1949 till Argentina. Sedlmeier anordnade Mengeles flykt dit via Innsbruck, Sterzing och Genua. Mengele kan även ha fått hjälp av nätverket ODESSA.[9]

Vistelsen i Sydamerika

Mengele bosatte sig i Buenos Aires men flydde till Paraguay, när Adolf Eichmann kidnappades i maj 1960 av israeliska Mossad-agenter. Under större delen av 1970-talet levde Mengele strax utanför São Paulo, Brasilien. Under en dag vid havet 1979 fick Mengele troligen en stroke när han badade och drunknade som följd. År 1985 grävdes hans grav upp och de skelettdelar som togs tillvara genomgick DNA-test och jämfördes med sonens DNA. Universitetet i Leicester, England, har intygat att den som avled på stranden 1979 med full säkerhet var SS-läkaren Josef Mengele.

Den brasilianska tidningen Folha de São Paulo uppgav i november 2004 att den hade fått i sin ägo 85 sidor noteringar av Mengele, som han skrev tre år före sin död. Dessa noteringar skall styrka att han in i döden var fanatisk nazist. Detta sägs också vara fallet i Eldens barn: sanningen om doktor Josef Mengele och tvillingarna i Auschwitz av Lucette Matalon Lagnado och Sheila Cohn Dekel.

Populärkultur

Mengeles liv inspirerade Ira Levin att skriva romanen Pojkarna från Brasilien 1976. Två år senare hade filmatiseringen Pojkarna från Brasilien premiär med Gregory Peck i rollen som Mengele. Mengeles vistelse i Patagonien skildras i filmen Den tyske läkaren från 2013 med Àlex Brendemühl i huvudrollen.

Befordringshistorik

Utmärkelser

Källor

Noter

  1. ^ [a b] ”Josef Mengele – factfile” (på engelska). The Telegraph. 23 januari 2009. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/southamerica/brazil/4319715/Josef-Mengele-factfile.html. Läst 10 maj 2011. 
  2. ^ [a b] Klee 2007, s. 402.
  3. ^ ”Eva and Miriam” (på engelska). Auschwitz.dk. http://www.auschwitz.dk/eva.htm. Läst 10 juni 2011. 
  4. ^ [a b] Lifton, Robert Jay (2000) [1986] (på engelska). The Nazi Doctors: Medical Killing and the Psychology of Genocide. New York: Basic Books. sid. 362. ISBN 0-465-04904-4. Läst 10 juni 2011 
  5. ^ ”Medical Experimentation: Mengele” (på engelska). Jewish Virtual Library. The American-Israeli Cooperative Enterprise. http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Holocaust/auschwitz_faq_16.html. Läst 10 juni 2011. 
  6. ^ Dear, I.C.B., red (1995) (på engelska). The Oxford Companion to the Second World War. Oxford University Press: Oxford. sid. 738. ISBN 0-19-214168-6 
  7. ^ Chicago Tribune Magazine Arkiverad 9 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. "How Nazi war criminal Josef Mengele cheated justice for 34 years" by Gerald L. Posner and John Ware, May 18, 1986.
  8. ^ Keller, Sven (2003) (på tyska). Günzburg und der Fall Josef Mengele: die Heimatstadt und die Jagd nach dem NS-Verbrecher. München: R. Oldenbourg. sid. 46. ISBN 3-486-64587-0. Läst 10 juni 2011 
  9. ^ Völklein, Ulrich (1999). Josef Mengele: Der Arzt von Auschwitz. Steidl. ISBN 3882436859 
  10. ^ ”A group of SS officers gather at Solahütte, the SS retreat outside of Auschwitz: Josef Kramer, Josef Mengele, Richard Baer, Karl Höcker and Walter Schmidetzki.” (på engelska). United States Holocaust Memorial Museum. 1944. Arkiverad från originalet den 10 juli 2016. https://archive.is/20160710043239/http://collections.ushmm.org/search/catalog/pa1163634. Läst 10 juli 2016. 

Tryckta källor

Externa länkar