Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av oskick  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ oskick oskicket oskick oskicken
Genitiv oskicks oskickets oskicks oskickens

oskick n

  1. ovana, ofog, dåligt uppförande, olämpligt handlande
    Åtskilliga påbud avsågo att hämma de värsta oskicken.
    1905: Nordiska Hjältesagor, Kata Dalström:
    När konungen fått veta det blef han vred och förehöll strängt sina män oskicket att kasta ben på folk, hvilket han många gånger förbjudit.
    Se även tesaurus: Oskicklighet, Vana, Oläglighet
    Jämför: oskicklig

Översättningar

redigera