Visar inlägg med etikett Dieter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dieter. Visa alla inlägg

måndag 2 juli 2012

VETTIGA KOSTVAL PÅ SCRAPTRÄFFAR

Jag var på Orustscrappen i lördags och lyckades välja bättre alternativ än smågodis och kakor. Jag gjorde mig antingen en smörgås eller åt frukt och drack vatten. Jag var dock ändå gasig under dagen, och det tror jag egentligen beror på att man sitter stilla när man pysslar.
Maten som serverades var lika enastående som vanligt... Till lunch fick vi en buffé med kallskuret kött och massor av frukt och andra läckerheter. Middagen bjöd på pizza och kebabrulle, om man så önskade.

...

Imorse var jag lite deppig. Det är mycket att ta ställning till, som på något sätt påverkar mitt liv och mitt humör. Därför var det skönt att ha vänner att ventilera hos. Jag vet inte om jag blev klokare på problemen, men jag fick i alla fall pysa ut ångesten. Att vågen dessutom visade 99 kg, fastän jag inte ätit sötsaker utav något slag, gjorde att jag blev extra tung.
Jag fastnade ett tag i soffan och hade nästan svårt för att åka vidare till pysseldagen hos Agneta. Jag reste mig till slut och möttes av ett ösregn när jag skulle ut. Jag som aldrig har paraply med mig fick vänja mig vid tanken på att bli blöt.

När det blev dags att äta lunch, gick vi fyra tjejer till pizzerian SERA och tog var sin sallad :-).

Till fikat hade vi beställt fruktsallad, som Ulrika så fint knåpade ihop... Vi åt med var sin gaffel och kände oss lite lyxiga. .

Så här gott kan det se ut:



Tjejen i randig tröja heter Maria och hon har företaget Minters kost och hälsa. Hon lär ut hur man kan omprioritera sin tid till att hinna laga mat från grunden, så att barnen och de vuxna äter bra mat. Hon säger att när andra tittar på t ex Let's dance, så gör hon hemmagjorda köttbullar :-).

Maria lär ut enligt ISO-dieten, som i sig har en sund inställning till maten, tycker jag. Man får äta av allt, men i måttliga mängder. Beroende på vad man är ute efter med en kostförändring, finns det givetvis olika program att följa.
För mig känns detta som ett bra alternativ, som man lätt kan modifiera till att gälla även efter en viktminskningsperiod :-). Det är bra att ta till sig både frukost- och mellanmålsvanorna.



Till middagen beställde vi thaimat från Ton Cha Bub och åt ungefär hälften, då det är så mycket mat att det räcker till nästa dag. Och då kan man ju inte säga att 70 kr är dyrt för två portioner :-).

Tack för en underbar dag, tjejer :-).

fredag 27 april 2012

LÅT OSS FIRA MINUS 10 KILO!!!

Det är dags att fira min lilla bedrift. Eller lilla och lilla. Att gå ned tio kilo är kanske inte det lättaste alla gånger. I alla fall för mig :-).

När jag väl fått den lilla provdockan och stämpelsetet med måttbanden var jag på god väg.



Jag ville också få användning för Tim Holtz härliga trä- och tapetstämplar för att skapa en fin kontrast.


Jag har använt mig av en Spellbindersstansmall för att få fram den fina formen som provdockan är placerad på. Jag har embossat med svart pulver för att få en fin effekt av tapetstämpeln. Jag har dekorerat provdockan med papper från My Minds Eye och satt en rosett runt midjan för att göra dockan lite extra fin :-).



 Låt oss fira-stämpeln var något jag tänkt använda till ett annat projekt, men det passade ju nästan bättre här :-).


Och som sagt. Tio överflödskilon har jag i alla fall lyckats få bort. Nu är det dags att ta bort ytterligare tio :-).


Henry David Thoreau sade en gång:
Go confidently in the diRectiOn of your drEams - live the life you have imAginEd.
Och det vill jag gärna ta till mig som en motivator.

Jag har också fått användning för Tim Holtz stämplar med kaffekoppbottenavtryck och tegelvägg, tillsammans med några skvättar med stainflaskan Peeled paint:




MATERIAL:
papermania kraft-papper (oblekt papper)
inkadinkado - gadgets - måttband
tim holtz - tegelstensvägg
7gypsies - kugghjul
washi tape - dragkedja
tim holtz - glasbottenavtryck
peeled paint distress stain
tim holtz - mini sewing room (provdocka)
tim holtz - wallpaper and wood-stämplar
svart embossingpulver
provdocke-papper - my minds eye - union square
stämpelfärg - archival ink (crimson, coffee, jet black)
let's celebrate - papermania - postage/passport stamps
utstansad form - Spellbinders labels 25


fredag 30 december 2011

EN RIKTIG KALORIBOMB

... i ordets rätta bemärkelse...

Kolla in det här fräcka godisträdet, som Ansie på Sävedalens Färg & Tapet har gjort... 
Jag kunde bara inte motstå att ta ett foto på det :-).



Imorgon smäller det... eftersom det är nyårsafton... 
Många kommer att avge löften om att bättra sina liv under det kommande året.
Kanske kan den är kaloribomben vara en fin inspiratör /avskräckare som hjälper en att hålla sig på den lite smalare linjen.

Gott nytt år på er allihop!!!

onsdag 20 juli 2011

Distress Stain-flaskor

Ååååh, vad jag längtar efter dessa!!!
25 st nya flaskor... Så då får man alla 36 + en vit!
En vit!!!!
Tjohooo!

lördag 12 februari 2011

Internationella pannkaksdagen

På onsdag den 16 februari är det internationella pannkaksdagen. Jag tänkte bara påminna er om detta :-).

Kanske blir det att jag firar denna dag med mina cokos-, äpple-, russin-pannkisar smaksatta med ingefära, kanel och kardemumma :-). Gjorda på dinkelmjöl givetvis. Allt för att sänka GI :-).

onsdag 9 februari 2011

Börjar tappa lusten...

Nu så här en månad in på mitt nya sätt att leva, hade jag hoppats på att få känna någon slags förbättring eller förändring i kroppen. Men icke då! Magen petar ut precis lika mycket som förut. Låren är lika bastanta som förr. Och överarmarna skall vi kanske inte ens prata om.
Kanske gör jag inte tillräckligt...???

Nåja. Kanske finns det ändå något att gläjdas åt.
Jag tycker mig se att mina "blodbristningar" eller vad jag skall kalla dem på smalbenen - som sett otäckt röd-violetta ut i flera flera år - börjar blekna något. Det ser ut som om någon sparkat mig på smalbenen - och det rejält! Och det har sett likadant ut - sommar som vinter.
Kanske är det det för myckna sockret och mjölet som sett till att få utlopp på benen. Det har ju inte gjort ont eller så, utan mest varit lite pinsamt att gå med piratbyxor på somrarna. Jag har försökt att smörja in mig med olika krämer, men utan bra resultat. Och skall sanningen fram, så har jag väl aldrig varit bra på att hålla fast vid smöra benen-rutiner. Jag glömmer av det efter ett tag. Sen har jag en aversion också emot att hålla på att smörja in krämer för att hålla något borta. Helst vill jag ju att kroppen skall bli "inflammationsfri", för hela det här får mig att tänka på att det är någon slags inflammation i kroppen som får den att reagera som den gör.
Och eftersom jag älskar att gå i piratbyxlånga byxor, skall jag fortsätta på min hälsokostväg - för uppenbarligen verkar den ge resultat.

Jag har också lagt märke till att en fettkuleliknande prick på ögonlocket minskat i storlek. Hurra! Jag som försökt med allt utom nål för att peta eller riva bort den. Eftersom det kan vara lurigt med ögat, har jag låtit bli.
Ja, ni hör ju själva.


Igår hade jag en deppig dag och kände att skall det vara så här svårt att gå ned i vikt genom att ändra sina kostvanor, så kan det ju faktiskt lika gärna kvitta. Godissuget finns kvar i hjärnan, men inte särskilt mycket i kroppen. Jag måste nog omprogrammeras på något sätt...
Det finns säkert saker jag kan göra för att förbättra oddsen, men som sagt, jag börjar tappa lusten lite grand.
Men som sagt. Det är väl tur att jag hittade fördelen med smalbenen - för annars kunde det varit klippt.

Well.
Kanske inte riktigt.

Jag har ju stakat ut en ny väg att gå på - för evigt - och jag tänker inte ge upp så här lätt. Men visst misströstar jag, när jag hör folk som går på dieter och så vidare - och att de går ned i vikt, medan jag själv stampar på samma ställe. Well, stampar kanske är fel uttryck. Sitter. Ja, för jag har ju faktiskt inte börjat röra mig nämnvärt.

Jag vet inte varför jag inte varje dag kan anamma Nikes slogan "Just do it"...

Efter dagens reflektion, tror jag nog att jag skall läsa lite mer i Sannas bok - om den självläkande människan och hennes recept. Det ligger nog en hel del i det där tänket. Viss typ av mat får nog oss att må dåligt, utan att vi ens är medvetna om det. Det får bli mer av den inflammationsfria dieten. Helt klart!
Så klart!

måndag 7 februari 2011

Jag skall till Karibien

... Ja, rättare sagt - Danmark. Jag skall nämligen på scrapkryssningen som Arkivet anordnar i slutet av februari.
Det skall bli roligt och spännande att träffa nya scrap- och pysselkompisar.

Vi har alla fått ett mejl med information om vad man skall tänka på och hur scrapdagarna ser ut.
Ååååh, vad jag längtar. Och jag ser särskilt fram emot kurserna, där vi får lära oss att göra en brevlåda, en layout, något gömt och handgjort samt något helt annat. Tjohoo!!!!

Och på resan får jag återigen en chans att öva mig på att äta rätt. Det är buffémat som erbjuds på både hotellet och båten, så det gäller att välja det vettigaste. Jag hoppas på ugnsbakad lax, bra grönsaksblandningar, ägg o s v.

Jag läste precis i Sanna Ehdins blogg om en 60-årig kvinna som vunnit en kroppsbyggartävling. Tänk om jag skulle satsa de kommande 15-16 åren på att komma i så fin form :-). Det är väl lånsiktigt tänkande om något.
Well.
Jag behöver ju inte tävla förstås, men att komma i form vore väl inte fel ;-).

Nu när det gått en månad sedan jag började tänka till på allvar kring det här med vad jag äter och dricker, kan jag tyvärr inte påstå att jag märker någon skillnad i klädstorlek. Jag syftar givetvis på att viktminskningen uteblir. Jag tycker dock att det är lite tråkigt, med tanke på att jag faktiskt äter både frukost, lunch och middag (vilket jag alltid gjort), planerar mina mellanmål och väljer verkligen bra råvaror.
Jag antar att jag får ta en titt på vad det kan vara som jag gör "fel". Jag läser ju mig också till vidare kunskaper, försöker leva efter dem, men ändå uteblir resultaten...
Givetvis är motion en vikt aspekt, och jag ser fram emot den kommande våren och härliga promenader som hör till. Det kommer att bli bättre, det är jag övertygad om. Redan imorgon ser jag en fin chans till en lite längre promenad. Något jag tycker skulle vara roligt, är att lära mig att dansa. Jag får nog se mig om efter en kvällskurs :-).
Men att man skall rasa i vikt bara för att man slutar med sockret, ja, det gäller inte för mig i alla fall.

Jag gratulerar ändå mig själv för att jag INTE har ätit godis (förutom mörk choklad då och då med minst 70 % kakao), INTE druckit läsk, INTE ätit på McAnka eller någon annan snabbmats-restaurang sedan jag påbörjade min resa mot pilgrimsfärden i Spanien :-).

Det gäller att inte tappa tron på sig själv...

U go GIRL!

söndag 6 februari 2011

Jag skall till stan... + plättar

Jag hade tänkt att ta en promenad i stan idag, men jag får nog tänka om nu när jag ser att klockan är så här mycket. Enligt planeringen hade jag tänkt promenera från Femman till Haga och tillbaka, men eftersom jag ville ha lunchen avklarad här hemma, blev det lite senare än jag först planerat...

Till frukost har jag ätit stekta tomater i kanel, ingefära och kardemumma (inte alls dumt, faktiskt :-)...). Jag har knäckt i två ägg och dekorerat dem med lite finsk ost (Koskenlaskija (Forsfararen)), en halv avocado och lite nötter.

Till lunch har jag ätit kycklinggrytan som tillagades någon dag sedan. Vi har brunt råris till, och jag tar bara två matskedar ris utav den, nuförtiden. Som garnering hade jag solrosfrön, vilket ger en härlig knaprighet till måltiden. Jag åt en gul kiwi till efterrätt.

Planen i stan är att köpa sig en laggpanna för att göra GI-pannakakor ikväll. Tanken är att de skall bli så många att de räcker till morgondagens lunch. Vi får se var det hela slutar. Jag har skrivit upp följande mjölsorter som alternativ till vetemjölet:
  • mandelmjöl
  • dinkelmjöl
  • sojamjöl
  • grahamsmjöl
  • fiberhusk
Jag kommer att ha bär eller frukt till de där små plättarna, vilket möjliggör undvikandet av sylt.  Förresten åkte de ut ur kylen tidigare i veckan när jag rensade kyl och förråd, ytterligare en gång :-). Då åkte även micropopcorn, Cream Crackers och finsk pannkakssmetspulver ut med huvudet före :-). X antal påsar med mat åkte ut lika flinkt som om självaste Anna Skipper varit på besök. Det gäller att ta kontrollen över vad man stoppar i sig :-).
Förresten. Idag åkte även den så kallade low carb-chokladen och de supersega blåbärsremmarna i soporna. Jag tänker inte beblanda mig med dem något mer... :-(. Usch och fy för sånt. Hellre äter jag mindre mängd av "äkta vara".

Jag tänker också slå ett slag för en finfin kokbok. Den kallas Hälsokokboken, och är ett trevligt tillskott till de andra "klassiska" rutiga kokböckerna.

Hälsokokboken : den hälsosamma grundkokboken - över 500 recept

Däri skrivs det om de nya koströnen och att man inte skall vara rädd för rätt slags fetter. Boken känns aktuell, och den kan vara bra att ha i var mans och kvinnas hem. Du får också en kort sammanfattning över t ex supermat, 2000-talets "hälsotallrik" m m.
Den innehåller över 500 recept, och även om man bara nyttjar hälften av dem, så räcker de ett tag :-). Det finns också små Obs!- eller fakta-rutor som informerar oss om olika saker vi kan tänka på för att förbättra våra kostalternativ. Det finns således tips för oroliga magar, glutenfri kost och t ex information om omega 3 i fisk.

Faktum är att jag nu hittade ett recept på Dinkelpannkakor eller -plättar i den fina boken :-) (sidan 53).
ägg, mjölk (man kan ju kanske använda sig av havre- eller sojamjölk), dinkelsikt, salt och smör är allt som behövs för smeten. Sen är man fri att använda grädde eller keso till bär eller frukt :-). Mums!


Jag tänkte också ta mig till några bokaffärer i Femman, när jag ändå är där. Tanken är att grabba tag i BokRea-tidningar - så att jag kan förbereda mig för den aktuella dagen den 23 februari. Jag har ju nobbat bokreorna ett tag nu, men nu när jag är boksugen igen, kan det vara skoj att ta del av folkfesten :-).

Tjohoo. Femman, here I come!

...

HUR BLEV DET DÅ?

Well... Den enda bokreatidning jag hittade fanns på Bokia. Vare sig Åhléns eller Akademibokhandeln visste när deras skulle komma.
Jag hittade upphängnings-anordningar för mina smycken på Lagerhaus. En suverän affär helt enkelt!

Jag fick tag i ett laggjärn, och började steka mina plättar så fort jag fått färdig smeten. Jag gjorde den på:

ägg
dinkelmjöl
ingefära
kanel
kardemumma
havremjölk
salt

Jag blandade också i russin, ett tärnat äpple, cocosflingor och en tesked flytande honung.

Jag stekte dem i laktosfritt smör.

Smeten pöste till sig emellanåt, så det blev till att blanda den.

Det är lite tidsödande att göra små små plättar, men de är ju fasligt söta .-). Ja, inte i smaken förstås, då dessa var relativt neutrala. Jag tinade upp ett paket med tropiska frukter och bär i kastrull och mosade till dem med stavmixern för att få lite nyttig sötma.

Eftersom plättarna går gärna av på mitten, är det bra att använda en så liten stekpanna du bara har - om du inte har en laggpanna förstås .-).

lördag 5 februari 2011

Inför Melodifestivalen

Hejsan...

Hur går det för er därute? Kommer ni att göra något alster till "min" melodifestivaltävling hos Scrap & Hobby?
Kommer ni att titta på programmet ikväll?

Själv laddar jag upp för evenemanget med en finsk rågbrödsmacka med ost och som grädde på moset - hemmagjord chokladmousse och hallon.

Den här gången gjorde jag så här:

Jag smälte 70%-ig choklad i vattenbad.
Jag satte sambon på att skaka ihop grädden in en Tupperware-shaker.
Jag blandade i två ägg-gulor i chokladen i den smälta chokladen.
Jag tinade upp hallonen i kastrull och mosade dem däri.
Jag lade en rejäl klick med mosade hallon i dessertskålar.
Därefter smackade jag på med chokladmousse.
Slutligen toppade jag det hela med lite mer mosade hallon.

Nu står det i kylen och väntar på att få bli uppätet vid 20-tiden ikväll :-).

Att prova Low Carb-varor

Jag fick tipset av Anna och Regina igår (två stammisar hos Scrap & Hobby (hej tjejer :-)...)) att en ica-affär vid Munkebäckstorg skulle ha låg-kålhydratsalternativ till t ex pasta, bröd och choklad. Jag hittade dem inte, så jag frågade om hjälp i kassan när jag väl betalat vid gör det själv-disken.

Mitt blodsocker var verkligen lågt efter en dags arbete och en försenad lunch (jag har ännu inte intagit den... (det blir kyckligngryta med lite råris (tangenterna slant, så det höll bli att bli råFIS - he he)), så  jag var ju bara tvungen att testa CarbZones Low Carb-choklad (chokladen finns i de svarta paketen till höger i bilden).



På paketet står det att det är lite kolhydrater i den samt att det är 0% tillsatt socker. Istället är den sötad med MALTITOL... Jag vet inte om det är så mycket bättre... :-(. (Tydligen kan man köpa sig ovanstående startkit här).

Jag hittade lite info om Maltitol på Wikipedia:
Maltitol är ett sötningsmedel, en så kallad sockeralkohol, som har cirka 90 procent av sackarosens sötma. Det används som sötningsmedel i bland annat konfektyrer, läkemedelsberedningar och halstabletter.
Beroende på kvaliteten går det mellan 2,1 och 3,1 kcal per gram maltitol. Genomsnittet på maltitol framställd i Europa är 2,4 kcal/gram.
Maltitol agerar ungefär som vanligt socker förutom att det ej blir brunt vid upphettning. Maltitol ger samma volym, konsistens med mera.
Substansen omsätts långsamt i kroppen och är därför även känd för likt andra sockeralkoholer kunna ha laxerande verkan och ger ofta magproblem vid överdriven konsumtion. Risken för denna effekt anses högre än för andra sockeralkoholer.
I Sverige ingår endast maltitol i färdiga livsmedel. Utomlands säljs maltitol även i ren form bland annat under namnet Maltisorb.

Jag vill dock varna er låg-kolhydrats-choklad-sugna. För inte f-n var det gott! Det smakar som någon billig variant av EuroShoppers choklad som man ibland får när man klarat kontrollen vid självkanningen på ICA.
Nix.
Nope.
NejNej.
Inte alls ett alternativ.
För mig!

Men det är klart. Smaken är som baken. Eftersom de säljer slut på chokladen hela tiden, så måste det nog finns folk som antingen gillar den eller nöjer sig med att veta att det inte är mer än 1,8 kolhydrater i den. Det är dessutom en mjölkchokladsvariant, vilket innebär att den inte har 70 % eller mer kakao i sig. Detta tyckte jag var en besvikelse i sig...

När jag ändå stod där och väntade på chokladen, hamnade mina ögon på Renée Voltaires bussiga blåbärsremmar. Jag tänkte att jag testar. Jag rev av en bit i bilen, och smakade på't.



Varning bör utfärdas även för denna typ av sötsaker. De fastnar i tänderna, och det kan ju aldrig vara bra.  Det behövs nog både tandstickor, tandtråd och rejält med munskölj för att få bort de där rackarna!

Det är dock ett handgjort s k raw food-alternativ, som innehåller blåbär, aprikos, banan, fikon och kärlek :-). Aprikosen tog över, för det var den jag kände mest.
Om du ändå vill kolla in fler produkter från Renée Voltaire, så kan du kolla här.

Jag skummade av bröddisken på en annan ICA och hittade flerkorns- rågkorns- eller solrosbröd. Det sägs ju att det är bra om så mycket av kornen i bröden finns kvar. Hela. Jag tänkte att det här kanske kunde vara något. Men sen blev jag lite rädd när jag såg bäst före-datumet. De skulle  ju hålla ända till juni. Hur kan det vara möjligt? Och ändå stod det att de inte innehöll några konserveringsmedel. Innehållsförteckningen såg bra ut, inga E-nummer o s v. Men hållbarheten knäckte mig!

Slutligen en reklamfilm om Äkta Vara. Så nu verkar det som om jag måste börja åka land och rike runt för att hitta CityGross-affärer.



Ooops. Här kommer lite hjälp på vägen - Vi får börja leta oss till MatRebellerna...:


Nämen ojdå... Nu verkar det inte vara så säkert med Äkta Vara-märkningen heller. Här skriver Livsmedelsverket om Äkta Vara. Ja, man skall nog ta allt med en nypa salt :-).

Tjohoo!!!!

Jag har varit ute och gått!!!!

Jag vaknade av mig själv kl tjugo i sex (Det är väl den tiden sambons klocka ringer). Jag bälgade i mig 4-5 dl vatten och fick igång magen. Och sen bar det av på min lilla runda. Men vad jag saknar Frankfurts barmarker. Det är fortfarande isigt här på höjderna i Kortedala. Isen varvas med stora, och då menar jag STORA vattenpölar och hundbajs. Så det blir till att parera både det ena och det andra :-(.

Men jag gick min runda.
Fastän det regnade.
Och blåste!

Fy bubblan, vad jag är stolt över mig själv :-)!

Nu gäller det att komma på någon frukost att äta.

torsdag 3 februari 2011

Omstarta hjärnan...

Hjärnkoll på matenDet var väldans vad jag läser böcker nuförtiden. Jag känner mig som en riktig läsmask.
Ja, är det inte det ena jag samlar på eller fokuserar kring, så är det det andra. Just nu är det böcker, helhetshälsa och kost som gäller. På allvar den här gången!

Jag har börjat läsa i boken Hjärnkoll på maten - Inspiration, strategier och råvaror, skriven av Martin Ingvar och Gunilla Eldh.

Boken fångar mig med följande citat:
"Aldrig tidigare har vi haft tillgång till så mycket information om hur maten påverkar oss. Teveprogram, böcker och tidningsartiklar handlar både om seriös forskning och mer eller mindre fantasifulla hälsokurer och bantningsknep. Det twittras och bloggas och chattas om råvaror, recept och träningsprogram. Samtidigt svämmar butikerna över av billiga varor utan bäst-före-datum som får blodsockret att skena och hjärnans belöningssystem att blinga som ett tivoli. I den genren är det lösgodiset, småkakorna och chipsen som regerar tillsammans med läsk och öl."

Om man vill ge sig själv en omstart, utlovas en ganska tuff strategi med torftig meny. Jag skall i alla fall läsa boken och se vad jag tycker om det. Kanske är det en tuff omstart jag behöver, för att komma igång på allvar. Kanske väljer jag ISO-dieten i åtta veckor, eller så väljer jag något annat. Det är i alla fall dags för något helt annat än mitt tidigare liv.

Våren är snart här och det är väl på tiden att man börjar att rensa inifrån och ut. I vanliga fall brukar jag vilja rensa bort gammalt bröte här hemma. Jag har redan påbörjat rensningen i mina skafferier genom att slänga både godis, ostkex och andra ingredisenser som inte passar in i mitt liv just nu. Jag har slängt flera påsar sopor och gjort fint på köksbänken. Det är också prydligt värre i skafferierna och förvaringsburkslådorna.
Kanske skall jag slå två flugor i en smäll, genom att rensa både i hemmet och i mig själv :-).

Så här långt kan jag i alla fall konstatera att jag inte druckit läsk sedan i början av januari. Jag har heller inte ätit någon godis, förutom någon mörk chokladbit med minst 70 % kakao då och då. Inget intag alls av glass eller kakor m m - förutom den där bullen i Frankfurt. Efterrätter har heller inte passerat mina läppar alltför många gånger.
Så på det stora hela känns det riktigt bra, även om jag inte känner av någon viktminskning ännu. Det känns som om jag numera har tagit kontrollen över vad jag äter och vad jag vill ha ut av mitt liv.

Jag tror faktiskt att det är dags att lägga in en högre växel nu. Det är dags för morgonpromenader, bättre rutiner på kosten och ökad tillit till processen.


Önska mig lycka till, folks!

En hälsofusklapp

Nu när jag läst ut boken Hjärnkoll på vikten, hittade jag en liten fusklapp i slutet av boken. Men innan jag presenterar den, passar jag på att sammanfatta boken.


Glöm tallriksmodellen - ät istället mer av köttet och grönsakerna och mindre av pastan!!! 
Kom ihåg hur matvanorna påverkar hjärnan och hur hjärnan i sin tur påverkar vad du vill äta. Få kontroll över blodsockret och lär dig hur du jämnar ut det. Välj ratatouille, bönsallad, råris och t ex osötat fullkornsbröd eller surdegsbröd framför potatis och andra snabba kolhydrater.

 
Fett i maten gör magsäckstömingen långsammare, så börja gärna med något fett innan måltiden, t ex några nötter. Var sparsam med vätska i början av måltiden - för det försenar sockrets framfart till blodet. Avstå kolsyrade och söta drycker (även lightdrycker) helt. Men kom ihåg att inte snåla med kalorier och fett!

 
Hjärnan tolkar sött som lika med energi, och hjärnan gillar socker (dopaminet går upp)! Socker och andra kolhydrater håller dig kvar i hungerfasen samt ökar aktiviteten i musklerna. Fett (t ex fet fisk, avoxado, nötter, raps- och olivolja) driver dig in i mättnadsfasen, frisätter serotonin och dämpar aptiten.

 
(Lite fakta om margarinet: oljan härsknar när den övergår till fast konsistens - vilket gör att man måste ångtvätta den eftersom den luktar så illa. Därefter behandlas den med blekmedel för att få bort den grå färgen. För att den skall smaka något, tillsätter man smak- och färgämnen för att få det att likna smör.)

 
Lär dig också att tänka annorlunda kring söt mat, eftersom bara tanken på något sött sätter igång hjärnan. Den som har utvecklat ett sockerberoende har s k snabbkopplingar i hjärnans belöningssystem. Det går dock att skapa nya kopplingar när du t ex väljer mellan två nyttiga alternativ istället för ett sött dito!!!

 
Undvik miljöer som du förknippar med sötsaker.
Sanera kyl och frys samt skafferi på färdiglagad och söt mat. Om det krisar ordentligt, är det bra att ha en reservplan, t ex keso och färska blåbär.
Kom ihåg att det tar tid att ändra vanorna.

Håll dig till små doser - eller inga alls - när det gäller att komma ifrån begär som t ex choklad. Tänk också på att inte äta det regelbundet, för till slut vänjer sig kroppen och kommer att "kräva" det utav dig.

Lek med tanken att i en hel månad avstå korta kolhydrater helt och hållet. Då får du en chans att ändra hormonsystemet till normalläge.

 
Var också medveten om skillnaden mellan riktig hunger och socialt utlöst hunger.

 
Tänk på att äta en sammansatt kost som ger dig bra balans av omega 3 och omega 6. För att få i oss långa kedjor kolatomer - behöver vi äta fisk och kött från djur som förlängt dem åt oss i sin ätandeprocess. Det är dock av största vikt att komma ihåg att alla djur inte får äta s k naturlig föda. Många djur föds upp med kraftfoder. Vi kan dock finna en lösning i ekokött, lammkött och vilt kött. När det kommer till ägg, är det bra att leta efter omega 3-ägg - som värpts av höns som utfodrats med naturligt foder.

 
När det kommer till oljor, är det bra att undvika matolja i klara flaskor. Köp det hellre i en plåtdunk eller i mörk flaska och förvara dem svalt. Kom också ihåg att oljor inte tål uppvärmning så bra. Olivoljan klarar försiktig uppvärmning. Smör klarar av värme bättre.

 
Kom också ihåg att ett långkok ofta är lika med hälsosam och god mat. Ett annat alternativ är att snabbt hetta upp råvarona i en het grillpanna utan fett. Tillsätt fettet när maten är färdiglagad istället. Glöm heller inte av att krydda med chili (nedsättande effekt på aptiten?), ingefära (mot illamående?) och kanel (aptitreglerare?).

 
Ta för vana att kontrollera dig själv och dina mat-, motions- och sömnvanor samt din stressnivå.
  • Ät mat med lågt glykemiskt index.
  • Ät långsamt (för att låta enzymerna spjälka maten).
  • Ät hellre två små portioner än en stor portion.
  • Ät i lugn och ro.
  • Börja måltiden med något fett.
  • Drick vatten först i slutet av måltiden.
  • Gör motionen till din vardag.
  • Sov tillräckligt.
  • Försök att minska på din stress, för det hjälper dig att minska på endorfinpåslaget.

  • Ät dig mätt!
  • Ha inte godis hemma.
  • Se till att frukosten räcker länge.
  • Ät bröd som inte har socker eller sirap i receptet.
  • Ät bröd med synliga korn i.
  • Ge akt på sockerfällor i färdigmat och krogmat.
  • Minska drastiskt - eller avstå helt från - P-mat: pizza, pannkaka, pasta, piroger, potatis, paj och vitt ris samt öl.
  • Lär dig laga god mat av rotfrukter, linser, bönor och andra grönsaker.
  • Kom ihåg att alkohol driver sockerkurvan åt fel håll.
  • Ät inte för fort.
  • Ha trevligt när du äter.
  • Njut av maten.

 
  • Rör på dig rejält minst tre gånger i veckan. Om du är frisk - se till att du kommer upp i 70-75 procent av din maxpuls under minst 30 minuter varje gång.
  • Motionera gärna mer och mer varje dag.
  • Se till att motionen blir en naturlig del av ditt vardagsliv.
  • Om du är för tung för att jogga - gå!
  • Om du inte kan gå - gör sittgympa!
Handla inte hungrig.

Hjärnkoll på vikten

Hjärnkoll på viktenTack Nicola - Scrap & Hobbys supertränade fitgessguru-inspiratör - för att jag fick låna den här boken. Den är verkligen bra och inspirerande. Det blir nog till att köpa den själv. Den förklarar på ett tydligt sätt vad som händer med den mat du äter och varför du kanske, på både ett orättvist och ovilligt sett bär på en massa övervikt.
Boken tar också upp de råd som bl a diester ger oss överviktiga, utan att egentligen ha någon grundkunskap om vad som händer med för stort kolhydratintag.

Om ni skall läsa någon bok som vänder upp och ned på ert liv, så är denna min rekommendation. Författarna heter Martin Ingvar och Gunilla Eldh.

För att råda bot på den ofrivilliga vikten är rådet enkelt. Ut och rör på dig. Och det tror jag banne mig att jag skall ta fasta på. Speciellt en dag som denna, när solen skiner, marken är så gott som bar och vårkänslorna bara spritter i kroppen :-).

onsdag 2 februari 2011

Uppdrag Frankfurt avslutad

Hej!


Först av allt vill jag bara säga att borta bra men hemma BÄST. Verkligen! Det sista dygnet blev riktigt segt i Frankfurt, eftersom jag sett mässan vad mässan hade att erbjuda i dagarna två, och inte gick dit den tredje dagen.
Jag hade riktigt svårt att hitta på något att göra, förutom att gå på stan. Jag gick förbi några tiggare och kände mig stundvis som dem. Det är en märklig känsla att känna sig hemlös utan någon egen plats att vara på. Jag hade ju redan lämnat hotellrummet tidigt på morgonen, för att ge mig chansen att promenera en sista gång i Frankfurt. Jag ville verkligen komma igång med promenerandet för min del. Jag tröttnade dock på att gå utan mening eller mål.  Räddningen blev internetcafét som jag hittade senare.
Men. Nu gick jag ju händelserna i förväg. Tillbaka till startpunkten.

FREDAG
Fredagen började med tre timmars arbete på Scrap & Hobby.
Fjärilar i magen.
Nervös.
Förväntansfull.
Laddad.

När jag kommit till Landvetters flygplats köpte jag mig några böcker för att ha något att läsa. Jag började läsa en bok om ISO-dieten på flygplatsen, och var klar med den när jag landade. Det är en lättsam bok, som på något sätt är en förlängning av GI-dieten. Fredrik Paulún har skrivit boken, och jag får en känsla av att han kritiserar sin egen kostidé GI när han räknar upp olika typer av dieter.
Men jag fick några bra tankar att ha med mig i mitt val av mat. Jag planerade att hålla mig till en vettig kost – även i Frankfurt!

Isodieten : gå ner ett kilo i veckan

Frankfurts flygplats måste vara ett av de största jag varit på, för det var väldigt långt att gå för att hämta sitt bagage. Och när jag sen skulle hitta pendeltågen, var det precis lika långt att gå, fast åt ett annat håll.
Jag baxade mig på tunnelbanan med mina två väskor och det var sannerligen inte helt lätt, då det var ett högt trappsteg upp. Well. Jag klarade det. Sen gällde det att hålla öronen öppna för när jag skulle av. Men det var lättare sagt än gjort, för när det förinspelade bandet skulle ropa ut stationerna, kunde jag endast höra ett lågt mummel och ett högt brus. Jag hade faktiskt ingen aning om var jag skulle gå av. Jag höll mig lugn en stund, men efter ett par hållplatser frågade jag någon. Och denne person var vänlig nog att informera mig att det var nästa hållplats som gällde J.


Jag frågade givetvis på engelska, för mina tyskkunskaper lyser med sin frånvaro. (under resans gång, blir jag varse att ”alla” (förutom taxichauffören) talar engelska! Och då menar jag i stort sett ALLA! Sicken lyx!)

Jag möttes av ett helt och hallet snö- och isfritt, men något kyligt Frankfurt på fredagen. 
Tack vare en vänlig människa med GPS kunde jag hitta hotellet.



Jag lämnade in väskorna på rummet och gav mig därefter ut på stan. Eftersom boken om ISO-dieten landat ganska väl hos mig, valde jag att ha den i tankarna när jag gick för att leta efter middagsmat. (Hmmm. Det är inte första gången jag letar mat enligt en boks rekommendationer J.)

Well. Glad i hagen tog jag en promenad på de närliggande gatorna vid centralstationen. Det första jag möts av är röklukt. Var jag än går, så röker människorna i Frankfurt. Jag lägger också märke till speciella rökrum både här och där, men ändå plågas jag av denna cigarettrök ute på gatorna.

När jag vandrar ser jag också många spännande affärer. Jag såg dock inte en enda riktig mataffär som jag kunde köpa färska bär i. Däremot fanns det en himla massa affärer med utländska matvaror, grönsaker och skavd frukt. Japp. Frukten verkade inte få den bästa behandlingen inte.
Jag fann också affärer med ett brett utbud av skönhetsartiklar, ekologiska hälsokostalternativ och barn, blöjor m m för barn. I en och samma affär! Sådant har jag ju inte sett någon annanstans.
 
Det finns också väldigt många utländska restauranger, men dock med annat utbud än vad jag är van vid. Så dem ratade jag bort.

Jag vandrar vidare och letar efter något spännande ställe att äta på. Jag går förbi både kinesiska, indiska och thailändska restauranger. Till slut valde jag en italiensk restaurang vid namn Bella Roma, och jag tror nog att jag lyckades hålla mig riktigt bra till någon slags diet. Jag valde en sallad med grönsaker (bl a råa morötter – yes) och strimlor av varm kyckling. Inte alls dumt. Jag beställde vatten till och jag kände mig riktigt nöjd efter denna måltid.

På vägen tillbaka mot hotellet såg jag att det fanns ett lärocenter där man kunde testa sina engelskkunskaper. Eftersom jag inte hade något annat planerat (hö hö – som om jag skulle ha en full agenda på fredagskvällen - i Frankfurt), provade jag på det. Grammatiken gick bra, men tydligen finns det saker och ting att jobba på när det gäller både läs-, och hör-övningar J. Jag ligger på nio i snitt. Av tio. Så det kändes ju bra trots allt.



Sen gick jag till hotellet. Jag tänkte vaggat mig till sömns genom att titta på teve, men när jag insåg att alla program var på tyska, och de enbart verkade vara utav nyhetskaraktär eller dåliga serier, valde jag att läsa istället.
  

 
Det blev en tidig kväll för min del, och jag vaknade utvilad nästa dag, fastän sängen var i mjukaste laget.

LÖRDAG



Frukosten bjöd på både tomat, ost, ägg och frukt.

Jag tog mig till och från mässan genom att promenera dit. Jag promenerade där längs de kilometerlånga gångarna och bland creative world-mässans montrar. Det blev en hel del promenerat på lördagen, måste jag säga. Jag upprepar. En hel del!  

 


Till råga på allt, gick jag vilse när jag skulle till shoppingcentrat på kvällen. Jag hamnade på någon bakgata (läs industriområde) och jag traskade och traskade. Och traskade. Till slut, efter en halvtimmas frustrerat promenerande (och ett akut toalettbehov gjort sig påmint), sade jag till själv att det inte skulle bli något vettigt ur detta, så jag vände och bestämde mig för att vänta på en buss. Jag orkade helt enkelt inte promenera tillbaka samma väg. Bussen var helt tom, så det kändes både lyxigt och skumt, men jag behövde inte vara orolig, för den fylldes snart av folk. Jag tog en snabb sväng till hotellet och valde sedan en ny taktik. Jag gick längs en mer trafikerad gata, och till slut hittade jag köpcentrat. Och det var en ganska mäktig syn.


Frankfurt är en stad med både gamla och nya byggnader. Den som sett filmen Metropolis, kanske kan föreställa sig vad jag menar. Där finns höga fyrkantiga byggnader med runda detaljer och de blandas med gamla byggnader. Kolla bara den här detaljen på ett av husen som finns på köpcentrat.


Köpcentrat fullkomligen myllrade av folk. Känslan av att vara utlomlands slog en verkligen när man insåg att alla affärer hade öppet till klockan åtta från måndag till lördag, men helt stängt på söndagarna. Där fanns väldigt många exklusiva butiker med klockor och smycken, men också ett svenskt företag som H&M. Jag såg också Deischmann – en skoaffär, som jag sett på några ställen här i Götet.



Mitt första inköp blev en ryggsäck. En riktigt bra ryggsäck (Piquadro), med flera fack att sortera in mina saker i. Ryggsäckarnas Rolls Royce skulle jag vilja kalla den! Vroooom!
Därefter hittade jag en klocka. Med orange armband. Givetvis J.


Jag gick där på ett dyrt köpcentra och valde mellan dyra klockor och den där. Jag till och med provade de lite finare och dyrare klockorna, men eftersom de var så himla stora och klumpiga, för att inte tala om tunga, valde jag den där orange klockan!

En liten koll på mitt matintag den här dagen.
Frukost: ägg, ost, tomat m m.
Lunch: sallad, med mozzarella och tomater. Jag pimpade till salladen med egenhavda nötter.
Middag: indisk mat. Aaaaah. Äntligen riktig mat. Mums. Där blev det att jag ”syndade” med både bröd och mango lassi. Jag träffade nämligen Tarja och hennes tjejer från Arkivet på kvällen. Och i sällskap smakar maten så mycket godare. Men jag valde medvetet. Och med tanke på att jag skavt som jag gjort den där dagen, ansåg jag mig ha ”rätten” att äta vad jag ville J.

SÖNDAG:
Frukost: samma urval som igår!

BRR! Kallt. Jag gick till spårvagnshållplatsen och kände att det var väldigt kallt. Mycket kallare än igår. Jag såg också att vagnen inte skulle komma förrän om en kvart, så jag beslutade mig för att gå tillbaka till hotellet för att hämta halsduk, vantar och mössa.



  Nu såg jag ut som en riktig finländare (finne blev visst pimple på engelska :-)...) med pälsmössa med öronmuffar. Mmmm. Varmt och gott var det i alla fall J.

På spårvagnen var det fullt av folk. Jag hann åka en hållplats och inse att det fanns ett MYCKET bättre hållplats-utropssystem i spårvagnarna. Tydlig röst förmedlade hållplatsen på både tyska och engelska. Japp. Båda språken! Dessutom informerades alla möjliga vagnbyten man kunde göra på respektive hållplats. Smart.



Efter en hållplats skulle mer folk på. Det var redan knökat med folk där jag stod längst bak i vagnen, men detta stoppade inte flera kraftiga män som prompt skulle in i vagnen. Det dröjde inte länge förrän jag började få panik. Jag bad om att få gå ut, men jag och min rolls royce-rygga var för stora för att komma ut utan att be folk gå av … Jag knödde mig ut till slut, och jag tänkte att jag hellre går till mässan än att stå i den där trängseln.
Jag började traska, men insåg snart att jag faktiskt skulle få plats längre fram i vagnen. Sagt och gjort. Jag gick på vagnen igen, och ställde mig längst fram, med ryggsäcken mot väggen. Man vet ju aldrig med tjuvar…

Denna gång började jag mässbesöket genom att besöka Hair & Beauty world. Jag måste säga att där var det high life. Det var musik på hög volym, frisörer som pratade tyska – några filmades och visades upp på storbild. Det ena båset avlöste det andra. Snacka om många intryck. Jag fick snabbt nog och åkte ned till den andra våningen med flera Hair & Beauty-bås.



Där fanns det fina halsdukar, smycken och andra typer av skönhetsvård och olika typer av produkter.
Jag köpte några halsband och armband, för det var vansinnigt billigt. Men så tunga de var tillsammans. Och även om man bara har tre (hi hi... bara tre) armband på sig samtidigt, så känns det nästan som om man tränar med hantlar när man har dem på sig. Hmmm. Hantlar. Idé! Kanske kan jag sätta dem på anklarna och träna fötterna när jag är ute och går. Vem säger att man inte kan blinga till sin träning... ? :-).



Jag fick också prova på att göra en nagel med fransk manikyr, men ingen berättade för mig att det skulle bränna som det gjorde när jag skulle stoppa handen i värmeugnen. Jag trodde faktiskt att jag skulle fräta bort toppen på lillfingret. Proceduren upprepades flertalet gånger, innan jag fick lämna den bastanta tyska damen, som dessutom lämnade vit manikyrgegga på fingret. Tyvärr kan jag inte säga att det kändes proffsigt gjort. Fingret var ömt hela kvällen, och inte förrän morgonen därpå kändes den som vanligt igen.


Klaga, klaga, klaga. Javisst. Men om det skall göra sa himla ont, far det ju mig att fundera om det kan vara sa hälsosamt att göra det L.

Jag tog också en runda på Christmas world (oh boy så mycket fina inrednings- och juldekorationssaker det fanns – och jag besökte bara EN av julhallarna!!!). Det är nästan så man önskar att man jobbat i inredningsbranchen istället… För jösses så mycket fint det fanns.


Efter att ha vandrat och vandrat på mässan fram till klockan fem på lördagen, beslutade jag mig för att säga tack och hej då. Jag hade sett allt jag ville se, utan att lägga en order. Det kändes verkligen bistert att inte kunna vara nöjd med mässans utbud. Men det var helt enkelt inte något för oss på Scrap & Hobby.

Jag gick tillbaka till den indiska restaurangen på söndagkvällen för att inta något ätbart. Jag mindes att rätten med otroligt mört lammkött var god, så jag valde den igen. Jag skippade dock både mango lassi och naanbröd.

 

Sen begav jag mig tillbaka till hotellet. Och det var starten på en lång natts färd mot dag… Segt var ordet.

Jag lade mig redan vid 20-tiden, för jag hade tröttnat på att läsa och förpacka mina väskor. Det blev tyvärr inte någon god natts sömn, då jag hade mardrömmar om att jag i verkligheten skulle bli tvångsflyttad till en annan stad.

 
Huga. Ja, det var inte någon rolig natt. (men visst är det intressant hur mycket ens intryck från dagen kan bearbetas i drömmen)

MÅNDAG
Så kom då måndagen. Jag gick ned för att äta frukost och avnjöt den i tystnad. Frukostutbudet var bra. Det fanns gott om croissant, bullar m m, men jag är riktigt stolt över att kunna säga att jag inte valde dem en enda gång. Det hade ju varit lätt gjort, menar jag. Jag gick tillbaka till rummet för att avsluta min packning.
Jag checkade ut någon gång vid niotiden och lämnade in väskorna. Jag hade beställt en taxi till kl 15:00, så det var ju x antal timmar att slå död på. Jag promenerade tillbaka till själva köpcentrat, men jag måste säga att det inte var lika imponerande att se det på dagen. Jag fotade lite och försökte leka turist.

När jag blev hungrig försökte jag hitta något ställe att äta på. Jag hade svårt för att vara nöjd med de menyer som fanns på många av restaurangerna, så jag valde återigen en indisk restaurang. En annan den här gången. Men eftersom smaken var otroligt mild och smaklös, önskar jag att jag valt mitt säkra kort ännu en gång.

Well. Jag traskade vidare och hittade till slut ett internetkafé. Jag började gå igenom mina mejl. Men att skriva på ett tyskt tangentbord är inte alltid det lättaste. Bokstäverna y och z har bytt plats nämligen. Bokstaven å saknas helt och hållet.

 

Efter att ha suttit där en stund fick jag nog och bestämde mig för att åka till flygplatsen. Jag tog mig dit med taxi, för jag iddes bara inte baxa in mig själv och mina två väskor i tunnelbanan. Taxichauffören kunde ingen engelska, så det blev en tyst resa. Jag frågade dock om antalet människor i Frankfurt, och fick fram att det bor 700 000 i Frankfurt och 2 miljoner i Berlin. Hmmm. Var det verkligen Berlin? Äsch. Jag minns inte.

Och nu fick jag se flygplatsen med andra ögon. Nu var jag ju på väg hem, så jag kände mig ganska så befriad från stress. Och att vara bagagelös var också en befrielse. (jag fick nämligen lämna in båda väskorna, fastän jag hade 2 kilos övervikt (hah hah – tänk om jag bara hade två kilos övervikt som person – he heh)). Det är verkligen en flott flygplats, med massor av incheckningskassor överallt, vilket givetvis ger ett pampigt intryck. Jag råkade gå förbi ett café där jag såg att de hade gott om goda mackor och bullar. Ja, just det. Bullar. Jag gick runt lite till, men i huvudet hade jag redan bestämt mig. Något sött skulle det bli, kosta vad det kosta ville. Jag tänkte att det kunde vara mysigare att sitta på ett café än en stol vid gate A25. Jag kunde läsa en bok samtidigt som jag bara söp in atmosfären av att vara på en flygplats. Där trivdes jag gott.


Det blev någon nöt-bulle som jag smakade på. Nu hör det till saken att den inte var någon höjdare. Och när jag kom på att jag borde äta middag innan jag kliver på planet, lämnade jag kvar halva bullen. Jag orkade inte dricka upp mitt vatten, så jag tog med mig flaskan och tänkte ha det på flyget. Och för andra gången blev jag varse att jag inte fick "smuggla" in vätska över gränsen :-(. Det blev till att lämna flaskan där, för jag orkade inte hälla i mig det.

Väl inne på tax free-området fanns det bara massor av lyxartiklar förutom både godis, parfymer och alkohol som jag flinkt väjde mig från.


Senare tog jag sikte på ett nytt kafé och satte mig för att invänta flyget. Jag räknade fel på tiden och insåg att jag hade ytterligare en timma att vänta in. Nåja. Det gick ju ganska fort, när jag hade en bok att läsa.

Jag klev ombord på planet och när de sedan serverade mig en kycklingwrap (en extremt liten sådan) – troligtvis med lök i – bad jag om att få något annat.

 

Jag fick en blåbärs- och svartvinbärsyoghurt, som troligtvis var den godaste yoghurten jag någonsin ätit. Jag tror banne mig att det var 10 %’s fetthalt i den. Äntligen lite bär.

Och till slut, ca 19:10 var jag hemma på svensk mark igen.
Pust.
Det var i korta drag min resa. 





Nästa gång får det nog bli USA!