Bengt R. Jonsson

Bengt R. Jonsson var dessuten hovedansvarlig for den vitenskapelige utgaven av Sveriges Medeltida Ballader:

1983: B1 Naturmytiska visor II (SMB 1-36)
1986; B2 Legendvisor och Historiske visor (SMB 37-54, 55-65)
1990: B3 Riddarvisor (SMB 66-130)
B4:1 Riddarvisor II (SMB 131-169)
B4:2 Riddarvisor II (SMB 170-196)
B5:1 Kämpavisor och Skämtvisor I (SMB 197-219, 220-233)
2001: B5:2 Skämtvisor II (SMB 234-263)

Bengt R. Jonsson har i sin meget bredt anlagte artikkel om «Bråvalla och Lena», og i flere andre skrifter, blant annet i «Kring Sophus Bugges balladuppfattning» (1992:138ff), hevdet at balladediktingen i all hovedsak måtte ha kommet til Skandinavia gjennom det norske hoffmiljøet ved Akershus slott i Oslo mot slutten av 1200-tallet. At dronning Eufemia oppholdt seg her da hun fikk oversatt tre ridderdikt til svensk, de såkalte Eufemiavisene, som tributt til sin kommende svigersønn, er vel kjent, men Jonsson er den første som har tillagt dette hoffmiljøet noen større betydning som kulturell innovatør for den skandinaviske riddervise.

Ettersom Danmark og Sverige har langt flere ridderviser enn Norge og Færøyene (dvs. det vestnordiske balladeområdet) har en regnet med at riddervisene måtte ha oppstått innenfor det østnordiske balladeområdet. Jonsson påpeker at fraværet av norsk adel, og rene historiske tilfeldigheter, var skyld i en slik utvikling, og at det ikke nødvendigvis var slik at en innenfor det vestnordiske balladeområdet på grunn av villere natur og et barskere folkelynne skulle ha foretrukket kjempe- og trollvisene.

Som ved de fleste europeiske hoff var den franske ridderdiktingen blitt spredd via England, men ifølge Jonsson skal balladen, samtidig med den øvrige ridderlitteraturen, ha spredd seg som en fullt ferdig genre. Blant den importert hoffpoesien vant dansevisene raskt popularitet og spredte seg både geografisk og sosialt. Dansevisene ble avholdt og brukt i alle de nordiske landene.

Jonsson mente å se tydelige merker etter påvirkning fra balladegenren i de såkalte Eufemiavisene, slik de ble gjendiktet i hoffmiljøet på Akershus slott. Derfor mente han at også balladediktningen måtte ha vært dyrket innenfor de samme kretser, og at Norge dermed inntar rollen som opphavssted for den nordiske ridderballaden. Diktingen må således ha spredd seg herfra til de andre nordiske land.

Dermed går Jonsson mot ideen om at balladegendren oppsto isolert på grunnlag av annen metrisk hofflitteratur, slik som tidligere antatt, og mener moten med sangdanser spredde seg utover landet fra Oslo og et par andre kultursentra i Norge.

Som hyllest fra gode kolleger utkom Inte bara visor. Studier kring folklig diktning och musik tillägnade Bengt R.- Jonsson den 19. mars 1990, redigert av Eva Danielson . Skrifter utgivna av Svensk visarkiv 11. Stockholm.

• August von Hartmansdorff som balladsamlare. Meddelanden från Svensk Visarkiv 12. Stockholm 1960.
• Visan om Stångebro slag 1598. (73-95). Om visor och låtar. Studier tillägnade Sven Salén den 7. november 1960. Skrifter utg. av Svensk Visarkiv 2. Stockholm 1960.
• Volkslied (s. 491-509). Gösta Berg et al. (eds): Schwedische Volkskunde: Forschung, Ergebnisse. Festschrift für Sigfrid Svensson zum sechzigsten Geburtstag am 1 Juni 1961. Stockholm 1961.
• Ett Pyramus och Thisbe-motiv i Sverige. (s. 57-86). Særtrykk av ARV 1961. Meddelanden från Svenskt Visarkiv 15. Stockholm 1962.
• Svenska medeltidsballader: ett urval. Natur och kultur. Stockholm. 1962. [Har utkommet I flere opplag.]
• Sm.m. Margareta Jersild: Svenska visor. En vägledning för studiecirklar. Stockholm 1963.
• Svensk balladtradition I. Balladkällor och balladtyper. With a Summary in English: The Medieval Popular Ballad in Swedish Tradition. Svenskt visarkivs handlingar 1. Stockholm 1967.
• Två vissamlingar från 1600-talet. Institutet för folklivsforskning, Lidingö 1973.
• Några gamla kärleksvisor (s. 20-32). Sumlen. Årsbok för vis- och folkmusikforskning 1976.
• Kom följ med mej på sjöen ut. Till den svenska sjömansvisans historia. (s. 84-123). Saga och sed 1976. Meddelanden från Svenskt visarkiv 38. Lund 1977.
• Om strofformer och rim i den nordiska balladtraditionen. Meddelanden från Svenskt Visarkiv 29. Stockholm 1977.
• The Ballad in Scandinavia: Its Age, Prehistory and Earliest History. Some Preliminary Reflections (s. 9-15). Reprint from The European Medieval Ballad. A Symposium. Odense, 1978.
• Sm.m. Svale Solheim og Eva Danielson: The Types of the Scandinavian Medieval Ballad. Instituttet for sammenlignende kulturforskning / Svenskt visarkiv. Universitetsforlaget. Oslo 1978, ISBN 82-00-09479-0
• Sm.m. Margareta Jersild: Röda visboken. Forum. S-Borås 1979.
• Bendik Ånudsson Sveigdalen. En märklig balladsångare i övre Telemark. Stockholm 1980.
• Sveriges Medeltida Ballader 1: Naturmytiska visor. Almqvist & Wiksell. Uppsala 1983.
• Sveriges Medeltida Ballader 2: Legendvisor och Historiska visor. Almqvist & Wiksell. Uppsala 1986.
• Sveriges Medeltida Ballader 3: Riddarvisor I. Almqvist & Wiksell. Uppsala 1990.
• Bråvalla och Lena. Kring balladen SMB 56 (s. 49-166). Sumlen. Årsbok för vis- och Folkmusikforskning 1989. Samfundet för visforskning. Uppsala 1991. ISSN 0346-8119
• Bråvalla och Lena. Kring balladen SMB 56 (s. 163-458). Sumlen. Årsbok för vis- och Folkmusikforskning 1990-1991. Samfundet för visforskning. Uppsala 1993. ISSN 0346-8119
• Oral Literature, Written Literature (s. 139-170). The Ballad and Old Norse Genres. London 1991.
• Kring Sophus Bugges balladuppfattning (s. 138-168). F. Hødnebø et al.: Eyvindarbók. Festskrift til Eyvind Fjeld Halvorsen 4. mai 1992. Oslo, 1992.
• Marskens hustruer. Förslag till lösning av ett klassiskt problem. Spår av Odling. Festskrift till Hugo Karlsson, Göteborg 1994.
• Sveriges Medeltida Ballader 5. Skämtvisor II. Almqvist & Wiksell. Uppsala 2001.

• Musikmuseet
• Svenskt visarkiv
• [1] Svenskt Visarkivs publikasjoner