nitsirk

Just det här är nog ett av mina favoritögonblick. På väg till kurs med korgen full av garner och inspiration. En lista med namn på människor som jag snart ska få lära känna lite grann. Ibland hittar jag namn jag känner igen i listan och tänker att jag vet lite mer om hur dagen kommer bli. Oftast blir dagen allt som jag tänkt mig, fast ändå på ett helt annat sätt och mycket mer. 

Idag ska vi sticka strumpor på Magic loop. 

Jag hoppas på ännu bättre passform och att garnet räcker denna gången. 

Varför skapar vi? Saker finns det gott om och idag är det mycket billigare att köpa färdiga produkter än material. Då måste svaret ligga i själva processen. För mig är det en frihet, en glädje och ett måste. 

Handen som inte kan vara still. Hjärtat som hoppar av fantastiskhet av alla färger. 

Ögat som ser, som samarbetar med handen. Det blir bäst när jag lämnar hjärnan utanför, det kritiska i huvudet får inte vara med. 

Överallt hittar jag inspiration. Andras skapande gör mig lycklig och sprallig. 

Ivrigt struntar jag i regler och måsten. Virkar lite till ända in i natten för att jag vill. Tänker att jag är vuxen nog att bestämma själv. Ångrar mig dagen efter. 

Ser former och färger överallt. 

 

Jag har vävt lite mer fiskben. Detta är disktrasor vävda i lin som ska få åka till Uppsala. 

 

(Varning för kornig mobilkvällsbild!) Jag har vävt dem på min lilla bordsvävstol Ashford Katie. Den är himla smidig och det är mysigt att kunna sitta i soffan och väva, fast allra helst sitter jag faktiskt på golvet... 

 

Efter att disktrasorna var klara fanns det lite varp kvar och jag vävde en provlapp med ullgarn som inslag och insåg genast att jag måste testa att väva ulltyg att sy kläder av. Snart.

 

Själva disktrasorna är i 75% lin och 25% bomull, med cottolin som varp och lintowgarn som inslag. Efter användning kommer de bli hur bra disktrasor som helst.

 

Min kamera är dock inte alls hur bra som helst, kanske behöver den en service eller så har någon av oss kommit åt någon inställning.